Kuolema päivänkoitteessa av Deon Meyer

Det här är den första boken så långt jag kan minnas som jag läst på finska. I skolan läste vi ju nog böcker på finsa, men i vuxen ålder har jag bara läst på svenska och engelska. Jag fick boken som recensionsexemplar från Gummerus förlag och tänkte att en deckare ska det väl gå att läsa på finska. Jag är fullständigt finlandssvensk, men behärskar finska både i tal och skrift nästan som en finskspråkig. Jag vet inte vad det beror på att jag har ett motstånd att läsa på finska. Kande det är det att man in det finska samhället översållas med finska från alla håll och att man som svenskspråkig inte daligen kan använda sitt modersmål då man uträttar ärenden. Nåja, nu var det ju boken det här inläget skulle handla om, inte språket.

Kuolema päivänkoitteessa finns översatt till svenska och heter Död i gryningen. Antikhandlaren Johannes Smit hittas mördad på sitt kontor. Han har blivit torterad och avrättad. Mördaren har tömt hans kassaskåp och endast lämnat kvar några vita papper som ledtråd. Som mordvapen har använts ett ovanligt vapen, ett vapen som används av legosoldater, inte vanliga inbrottstjuvar. Efter sig har Johannes lämnat ett testamente som lämnar hela hans förmögenhet åt hans sambo, men om inte testamentet hittas går förmögenheten åt staten. Ex-polisen Zatopec van Heerden har nu sju dagar på sig att hitta testamentet. Det visar sig ändå att det är svårare än väntat då Johannes verkar ha levt under falsk identitet. Undersökningarna för Zatopek farligt nära Sydafrikas våldsamma förflutna.

Själva historien är riktigt bra. Det är blodigt och det händer mycket. Varannat kapitel handlar om själva mordgåtan och varannat kapitel handlar om Zatopeks förflutna, hur han kom att bli den kaotiska ex-polisen som har trauman och som förfallit åt spriten. För att vara ärlig, tyckte jag att kapitlen som handlade om Zatopek blev lite långrandiga. Jag skulle gärna ha läst bara mordhistorian. I slutet blev ändå kapitlen om Zatopek också intressantare, så jag förlåter tråkigheten i början.

Jag kommer nog kanske att läsa mer av Deon Meyer i framtiden, kanske på svenska, kanske på engelska, eller så på finska. Det är en rikedom att kunna läsa på många olika språk!

Tack till Gummerus förlag för recensionsexemplaret!

Halvårsrapport

Jag brukar inte skriva månadsrapporter eftersom mängden jag läser per månad inte är särskilt stor. Så här då halva året gått kan det ändå vara kul (åtminstone för mig, vet inte om någon annan orkar intressera sig) att ta en liten tillbakablick och se vad jag har läst hittills i år.

31 böcker har jag läst klart så här långt. Det är helt enligt planen. Jag har som mål att läsa 60 böcker år 2013. Ett tag såg det ganska hopplöst ut, men nu i juni läste jag 9 böcker så nu är jag i kapp. Vanligtvis hinner jag bara läsa 4-5 böcker per månad, så juni blev en kanonmånad. Februari däremot var en riktig bottenmånad med bara 2 lästa böcker. Av de 31 böckerna är 16 recensionsexemplar. Det har blivit en hel del sådana i år. Några av dem fick jag redan förra året just då min gamla Kindle gick sönder så de fick vänta på den nya. Därför är det så många recensionsexemplar.

Vilken bok har då varit den bästa? Davidsstjärnor av Kristina Ohlsson tar nog topplaceringen. Sämst var 1974 och 1977 av David Peace. Resten kommer där i mellan. Då jag nu ser tillbaka på min lista på sidan Läst 2013 så tycker jag att jag har läst mest bara bra böcker, så behöver någon lästips så är det bara att plocka från listan.



Längre än så här tänker jag inte blicka tillbaka. Jag ser verkligen fram emot läsningen i höst också. Det är en hel massa bra böcker som kommer ut under hösten, så abibliofoben i mig kan vara lugn.

Fallet med den listiga snattaren av Susanne MacFie

Moa och Måns är på affärshuset när Henry Boss som ska inviga storkens dag kommer med rulltrappan. Henry Boss kliver upp på en låda. Sen säger han några ord och får fram en sax som han klipper av ett blågult band med och inviger storkens dag. Moa och Måns ser in i några butiker och på en trollkarl. De får syn på en skylt med texten:

Leta rätt på så många storkar som möjligt inne i affärshuset. Vinn ett presentkort på 1000 kr att handla för.

Så här börjar fallet med den listiga snattaren.

Moa och Måns har 3 misstänkta. Fia Fin, Fredrik Frakt och Kajsa Kavaj. Efter mycket klurande får de fram en skyldig. Jag tycker att boken var bra. Jag kunde inte lista ut vem snattaren var. Boken gick snabbt att läsa. Det var roligt att läsa om Moa och Måns och deras äventyr igen. I framtiden skulle det vara roligt att läsa en bok som handlar om fotboll och utspelar sig på fotbollsplanen Savannen

Tack till Memo förlag för det signerade recensionsexemplaret! 

Det här inslaget skrevs av Linus.

Du går inte ensam av Mari Jungstedt

I serien "perfekt sommarläsning" platsar också Mari Jungstedts senaste bok Du går inte ensam väl. Sedan 2003 har Mari Jungstedt gett ut en bok i året, så detta är hennes 13:de bok. Imponerande!

I Du går inte ensam tar Karin Jacobsson sig an sitt första egna stora fall. En liten flicka försvinner mitt på ljusa dagen från skönhetssalongen hennes mamma jobbar på. Ingen tycks ha sett något. Någon dag senare försvinner ännu en flicka från höstmarknaden i Hemse där det kryllade av folk. Inte heller nu tycks det finnas några vittnen. Anders Knutas kämpar för att komma ur depressionen som drabbade honom efter händelserna i förra boken. Samtidigt växer känslorna mellan Karin och Anders med små stapplande steg.

Det bästa med dessa sommarböcker är att man känner igen sig, det är bekant och tryggt. Man fortsätter läsa där den förra boken tog slut.
Det är lättläst och läsningen går i ett huj. Lite stör jag mig på hur ofta det känns i maggropen och hur ofta varma känslor fyller den ena eller den andra då Karin eller Anders tänker på varandra. Men sist och slutligen gör det inget. Jag är inte kräsen. Jag köper det. Det räcker för mig att det är spännande och medryckande. Jag kunde inte heller klura ut gärningshen förrän då det var uppenbart. Det är alltid ett plus. Cliffhangern i slutet gör naturligtvis att ett års väntan igen känns oändlighetslångt...

While we were watching Downton Abbey av Wendy Wax

Det var hos Linda på bloggen Enligt O som jag läste om den här boken. Jag läste inlägget en gång, tog mig till Amazons hemsida och med bara ett klick hade jag boken i min Kindle. Behändigt.

Vi träffar tre kvinnor som bor i ett gammalt exklusivt hus i Atlanta. Portvakten i huset ordnar filmkvällar där deltagarna tillsammans tittar på Downton Abbey, äter och dricker något med anknytning till England. Det är under dessa kvällar som Claire, författaren som har total skrivblockad, Brooke, tvåbarnsmamman som blivit övergiven av mannen och Samantha, den rika hustrun som ser ut att ha allt, träffas och blir vänner. Tillsammans upplever de en ny sorts vänskap, en vänskap som skapar ett band som tar dem genom några av livets svåraste stunder. Under tiden växer deras gemensamma kärlek till serien Downton Abbey.

Detta kan låta som ytlig underhållningsroman. Det stämmer att den är underhållande. Mycket tack vare att man känner igen karaktärerna från Downton Abbey och det som skrivs om avsnitten de tittar på. Men det är också en bok om vänskap. Den går inte in på djupet, men ibland behöver man bara läsa något som man inte så mycket behöver reflektera över, utan bara njuta av. En lättläst underhållande bok. Perfekt för soliga sommardagar.

Boken finns att köpa bla på Amazon och Adlibris.

Dialekter i litteratur

Vad tycker du om dialekternas vara eller icke vara i böckernas värld?

Veckans fråga i Annikas bokbloggsjerka tar upp ett ämne som jag reflekterat några gånger under våren som gick. Det var då jag läste 1974 av David Peace som jag för första gången riktigt störde mig på språket som boken var skriven på. Det var kanske inte precis dialekt i den boken, men jag vill nog inte läsa en hel bok på dialekt.

Dialekter är ju lite knepigt. Ofta ska man vara väldigt insatt = infödd i dialekten för att förstå vad författaren vill ha sagt. Om man ska vara infödd med dialekten så blir ju målgruppen för en bok skriven på dialekt ganska liten. Så jag ser nog ingen framtid för böcker skrivna på dialekt. Däremot kan det gärna vara små avsnitt/ repliker skrivna på dialekt. Var gränsen går när det blir för mycket är ändå hårfin. Blir det för mycket så orkar man inte läsa, då man kanske inte förstår innebörden i orden. Och då missar man ju en hel del. Så jag flaggar nog för böcker skrivna på "riktig" svenska.

7 böcker under huvudkudden...

... eller vad var det nu man skulle ha under huvudkudden på midsommaren? Jag har i alla fall passat på och bunkrat upp inför helgen. Bunkrat upp med böcker alltså. Jag hade två presentkort kvar från julen och morsdagen så jag tyckte att det började bli dags att använda dem nu. Det vet ju alla att man inte ska spara presentkort för länge, de kan ju försvinna, brinna upp, bli uppätna av dammråttorna eller något annat hemskt. Här ser ni vad jag beställde.

Behövde del 5 och 6 i Roy Grace-serien för att kunna läsa del 7 och 8 som jag redan har hemma. Så de var ju helt självklara val. Och vad är en sommar utan Mari Jungstedt? Adlibris hade ett bra erbjudande på alla gamla Harry Hole-deckare, så jag passade på att klicka hem de fyra följande, del 6, 7, 8 och 9 i serien. Bara böcker som jag behövde, eller hur?

Bloggen tar nu midsommarpaus och återkommer efter helgen. Hoppas ni alla får en massa sköna lässtunder!