Den andra delen av David Peaces Yorkshirekvartetten heter 1977 och utspelar sig under det året. Första delen, 1974, var jag inget vidare förtjust i. Den här boken är bättre än den första. Språket är uppstädat och handlingen flyter på bättre.Det är försommar och hela England förbereder sig på att fira silverjubileet av drottning Elisabeths regeringstid. Festligheterna skuggas av att det tycks röra sig en mördare som mördar och lemlästar prostituerade kvinnor. Kriminalispektör Bob Fraser och reportern Jack Whitehead jobbar på var sitt håll med att försöka fånga mördaren. Båda två har själv förhållanden med prostituerade, vilket komplicerar det hela.
Det största problemet jag har med den här boken är att jag har svårt att hålla reda på vem det handlar om i de olika kapitlen. Boken är skriven i jag-form och det är på inget sätt klart (i alla fall för mig) utmärkt vem kapitlet handlar om. Det är många namn och jag blir bara förvirrad. Jag vill i alla fall poängtera att 1977 var betydligt bättre än 1974. Det är spännande och rått. Det är ingen slentriandeckare. Omständigheterna beskrivs just så råa som de är. Personligen föredrar jag kanske lite mer lull och fluff, men jag kan tänka mig att många män skulle gilla den här bokserien.
Tack till Modernista för recensionsexemplaret!
