Bokliga aktiviteter?

Veckans fråga lyder kort och gott: vad ska du ägna dig åt för bokliga aktiviteter under Halloween helgen?

Mitt svar är kort och gott; Jag kommer inte att ägna mig åt några som helst bokliga aktiviteter under helgen. Jag ska på körläger med min kör Cawiar. Helgen kommer att vara fylld av sång och umgänge. Får se vad min förkylning tycker om det...

Det skulle däremot nog finnas en hel del böcker som väntar på mig här hemma. Några bokpaket har hittat vägen till min postlåda under veckan, mer om dem nästa vecka. 

Ha en skön helg allihopa! 

Det lyckades!

De här kom hem till mig idag! Ni vet, de där jag glömde gå och hämta ut på Helsingfors bokmässa i fredags. En kompis mamma var så snäll och köpte dem åt mig då hon var på mässan. Damen som sålde hade sagt att det var någon som inte hämtat ut dem dagen innan... Hon fick dem sålda i alla fall och jag behöver inte skämmas mer:)

Gillar dem skarpt!

Att betygsätta böcker eller inte

Betygsätter du böcker? Varför/varför inte? Det undrar Annika i veckans bokbloggsjerka. Lätt, tänkte jag, det gör jag ju inte. Jag tror att jag i min första recension här på bloggen gav någon slags betyg åt boken jag recenserade, men där stannade det. Så på bloggen betygsätter jag inte böckerna. Sedan kom jag på att jag ju katalogiserar alla böcker i Goodreads och där är det så enkelt att fylla i stjärnorna, så där betygsätter jag böckerna. Mitt betygsättande är ytterst spontant och någon gång har jag i efterhand ändrat på mitt betyg för någon bok. Ibland växer ju boken efter att man läst den och den fått mogna någon dag. Samtidigt är det lite knepigt med betygsättning tycker jag. Jag tycker att varje bok är värd att bedömas utgående från sig själv och inte jämföras för mycket med andra böcker. Därför är det knepigt. Detta blev flummigt och rörigt, men det korta svaret på veckans fråga är nej, jag betygsätter inte böcker på bloggen, men ja, jag betygsätter böcker på Goodreads.

Bokmässa ala Helsingfors

Nu i helgen pågår Helsingfors bokmässa. Igår föll den första snön över södra Finland, med ett totalt trafikkaos som följd. Ingen hade bytt till vinterringar, bilar stannade kors och tvärs i backar. Så ett tag såg det ut som om jag och mamma inte skulle kunna köra de 5 milen till Helsingfors och bokmässan som vi hade tänkt oss. Mamma hade vunnit två inträdesbiljetter i en tävling i Hufvudstadsbladets bokmässetävling, så det hade ju varit synd att lämna dem oanvända. Så mamma fick hjälp med att byta till vinterringar och så åkte vi iväg. Vi hann inte fram riktigt i tid till intervjun med Knausgård, så vi strosade runt och klappade på böcker i stället. En del fynd gjorde vi, julklappar.

Det måste sägas att man inte kan jämföra Helsingfors bokmässa med mässan i Göteborg. Det är som att jämföra storleken av Rom med storleken av Vatikanstaten. Kanske lite överdrivet, men den här mässan är inte vidare stor. Är man då finskspråkig så får man väl en dag att gå åt på mässan, men om man bara vill titta på det svenska utbudet, så gör man det ganska snabbt. Trots det så är det ju något speciellt med bokmässor. Att få strosa omkring och klappa på, känna på, bläddra i böcker utan att någon tittar konstigt på en är ju skönt och avslappnande. I en monter hittade jag små miniböcker, sådana man har till prydnad. Med riktiga pärmar och blad i. Damen som sålde i montern hade gjort örhängen av dem och kunde göra örhängen av valfria böcker medan man väntade. Det ville jag ju självklart ha! Damen tyckte att jag kunde strosa omkring och komma tillbaka om en stund och hämta de färdiga örhängena. Det lät bra, så vi gick vidare, mamma och jag. Det var just då vi började fynda böcker, julklappar. Nästa tanke jag ägnade åt mina örhängen var hemma. Jag hade totalt glömt bort att gå och hämta dem! Jag skämdes så...

Idag ringde jag en kompis som jag trodde att skulle gå på mässan för att kolla om hon kunde hämta mina örhängen. Hon skulle inte dit, men hennes mamma och pappa skulle gå på mässan. Senare idag fick jag ett samtal, mamman hade hittat och köpt örhängena! Det förgyllde min lördag! Ska lägga upp en bild då jag får dem.

Vi avslutade vårt mässbesök med att lyssna på när journalisten Philip Teir intervjuade Anna-Lena Lauren, författare och journalist, om situationen i Ryssland. Anna-Lena Lauren bor i Moskva där hon gör research för sin nästa bok. Hon är en utmärkt berättare, det är ett nöje att lyssna på henne. Det var första gången jag lyssnade på henne live, och trots att jag inte är särskilt intresserad av Ryssland och demonstrationerna som pågår där, så var det en riktigt underhållande halvtimme.

I've Got Your Number av Sophie Kinsella

Efter att jag läst Sophie Kinsellas bok Twenties Girl har jag otåligt väntat på att det ska komma ut en ny bok. Den boken var verkligt bra, rolig och underhållande och inte för smörig. Så på bokmässan köpte jag I've Got Your Number från The English Bookshops monter. (Blev helt förälskad i den montern, fysiska bokhandeln är ett måste nästa gång jag åker till Stockholm)

I boken tappar Poppy bort sin värdefulla förlovningsring. Då hon panikartat försöker leta rätt på den blir hon också av med sin telefon. Hon råkar hitta en telefon i en skräpkorg och delar ut den telefonnummern till alla tänkbara som kan tänkas hitta ringen. Det visar sig att telefonen tillhör buisnessmannen Sam Roxton. Det är hans personliga assistent som dumpat telefonen och gett sig iväg. Poppy är desperat och lyckas övertala Sam att få behålla telefonen en tid genom att i utbyte vidarebefordra alla mejl och meddelanden som kommer till telefonen.

Historien är ganska typisk. Helt underhållande, och lika förutsägande. Det som däremot retar gallfeber på åtminstone mig är alla dessa fotnoter. Redan på sidan 30 är jag utled på fotnoterna, det kan t.om. vara fem fotnoter på en sida. Till slut orkar jag inte läsa dem mera. Det blir bättre efter halva boken, då kan det gå flera sidor utan en enda fotnot. Sammanlagt finns det i boken 112 fotnoter på 381 sidor, så riktigt på alla sidor är det inte.

Boken är som sagt helt underhållande, men inte alls i klass med Twenties Girl.

Nostalgi

Jag har visst tidigare skrivit om biblioteket jag var stamkund på i min barndom. Då jag inte längre bor i samma stadsdel och nuförtiden har två andra bibliotek närmare där jag bor, så blir det inte av att besöka just det här biblioteket. Igår hade jag ändå vägarna förbi då jag var och handlade mat medan dottern var på sin ridlektion. Jag hade några minuter över och såg att biblioteket var öppet, så jag gick in. Det är ca 20 år sedan jag senast varit till det biblioteke, förutom något enstaka besök i början av 2000-talet. Det mesta var som förut. Ett antal datorer har kommit till, de fanns inte i min barndom...:) Skönlitteraturen var på samma ställe som förut, likaså barn- och ungdomsböckerna. Då jag skulle gå ut och gick förbi lånedisken utbrast bibliotekarien; "Men det var länge sedan!" Hon kände igen mig! Tänk vad kul! Hon var bibliotekarie där redan då jag var stamkund där och senare min handledare då jag gjorde min arbetslivspraktikperiod på biblioteket i slutet av 1980-talet. Vi pratade en stund innan jag var tvungen att rusa iväg till stallet och hämta dottern. Men det kändes bra att vara ihågkommen. Tänk vad lite det behövs för att värma en boktoks hjärta:)

Kärlek:)

Dottern fyllde 8 år idag. På bokmässan köpte jag en bok av Susanne McFie, fick den signerad. Jag tom vågade ge henne mitt visitkort för bloggen! Idag då dottern berättade för sina kompisar vad hon fått för present poängterade hon extra att boken hon fick var signerad av författaren. Det värmer en boktoks hjärta. Då dottern ännu ritar följande teckning, vill hjärtat nästan svämma över...:)