Sankta Psyko

Som så många andra recensioner inleder jag också denna med att berätta att jag inte har läst något av Johan Theorin förut. Sankta Psyko torde vara hans fjärde roman, de tre tidigare har hört ihop och beskrivs som Ölandskvartetten (fjärde boken i serien ännu inte utkommen?). Jag blev intresserad av boken när jag förstod att den skulle handla om sjukhus för psykiskt störda fångar, underjordiska gångar och barn i förskola. Vad det sedan berättar om mig kan man diskutera en annan gång...

Sjukhuset Sankta Patricia, i folkmun kallat Sankta Psyko ligger invid muren till förskolan Gläntan. Till Gläntan kommer Jan Hauger för att jobba som förskollärare. Staden är ny för Hauger, han känner ingen från förut. Han bär på ett förflutet som sist och slutligen drivit honom till staden på västkusten och förskolan Gläntan. Man får varvat med nutid lära känna Jan som tonåring. Händelserna då anknyter till nutiden. Allt som händer har en förklaring. Barnen på förskolan besöker en förälder på sjukhuset regelbundet och eskorteras dit av vårdpersonalen. Källargången mellan förskolan och sjukhuset och hissen upp till besöksrummet beskrivs som kusliga, på ett riktigt nervkittlande sätt. Trots det faller det lite platt då det aldrig egentligen händer något speciellt under färderna. Slutet av boken är nog ändå något av ett antiklimax. Tyvärr. Jag hade höga förväntningar under läsandets gång. Trots det slutar boken med en slags cliffhanger, kanske det kommer en fortsättning som ger ljus åt händelserna. I så fall läser jag nog den också.

Jag brukar inte ge betyg åt böckerna här på bloggen, men den här får godkänt, helt bra, underhållande bok, men ingen höjdare.

Bokbloggsjerka, recensioner

"Vad tycker du om att läsa i en recension" undrar Annika i veckans jerka. En ganska svår fråga som jag har låtit mogna i en par dagar. Jag tycker att det är svårt att skriva recensioner. Man minns vagt reglerna i skolan hur en recension skulle byggas upp. Inget av det tillämpar jag i mina recensioner. Jag är inte ens säker på att mina skrivelser kan klassas som recensioner. Oftast skriver jag dem i en hast utan någon research. Jag försöker plita ner vad jag tyckte och tänkte om boken, lite av handlingen och lite av vad som var speciellt med boken.

Men hur ser då den ultimata recensionen ut? Jag är ingen vän av långa recensioner. Jag vill gärna kort och koncist läsa om vad boken handlar om, hur den var, vad som var speciellt med den.Läsarens tankar om bokens innehåll och mening är också en fördel. Kan läsaren ännu ge exempel på vad som var briljant med boken brukar mitt intresse väckas. Baksidestexter brukar jag hoppa över och gå direkt till läsarens kommentarer.

Vredens tid

I december vann jag Stefan Tegenfalks trilogi Vredens tid, Nirvanaprojektet och Den felande länken som e-bok på Billingska bokhandelns blogg-julkalender. Har nu läst den första, Vredens tid.

Vredens tid är Stefan Tegenfalks debutroman. Jag är säkert den allra sista här i världen att läsa den. Har redan en längre tid haft ögonen på den och blev jätteglad då jag vann den och dessutom de två andra delarna också! I Vredens tid målar Stefan Tegenfalk upp en värld fylld av våld, brott, poliser, korrumperade poliser, åklagare, journalister, transvestiter, skurkar osv osv. Huvudpersonerna polisen Walter Grön och praktikanten Jonna de Brugge bedriver traditionellt och mindre traditionellt spaningsarbete.

Handlingen börjar med en tragisk bilolycka där en 10-årig flicka och hennes mamma dör. Fem år senare sker en serie våldsamma mord av olika gärningsmän. De minns inget av morden och kan inte alls förklara sitt beteende. Walter och Jonna börjar nysta i fallet och hittar trådar bakåt i tiden och samtidigt rakt in i Sveriges rättsväsende. Utredningen försvåras av att Walter blir avstängd. Samtidigt blir Walter opererad i hjärnan och leder till slut utredningen från sjukhusbädden.

Historien är lite tunn och ganska så osannolik, men det gör inget alls! Det är underhållande och fartfyllt. Historien blir inte alls långrandig, utan jag bläddrade glatt på i min Kindle. Det var inte särskilt svårt att gissa vem som var skurken i dramat, men det gjorde inget det heller. Ska bli intressant att se vilka karaktärer som får vara med i de följande böckerna. Nirvanaprojektet är redan påbörjad, så rapport kommer senare.

Premiär: Tematrio

Lyrans noblesser brukar varje vecka ha en tematrio som bokbloggare brukar haka på. Jag har inte förut gjort det, ibland har ämnena varit ganska svåra tycker jag. Den här veckan vill hon i alla fall att vi ska presentera tre bokbloggar som vi läser, gärna lite mer okända. Svårt att välja ut bara tre men här kommer mina:


1. Bokföring enligt Monika- hittade Monikas blogg i somras. Hon har bloggat ungefär lika länge som jag själv. Vi tycks vara "soulmates"  i boksmak och annars också verkar det som.

2. Lingonhjärta- bor på andra sidan världen. Intressant att läsa om bokäventyr i Argentina. Världen är ganska liten nuförtiden. (Nu lät jag jättegammal...)

3. *malins bokblogg*- hittade jag först helt nyligen. Hon skriver om varierande böcker. En blogg jag återkommit till efter att jag hittade den.

Hej bokkonsument: boktok73

Hittade en enkät hos enligt O. Hon hade i sin tur hittat den kos Johanna K på bokhora. Jag är naturligtvis inte sen att haka på... Här kommer mina svar i mastodontenkäten.

Senast lästa: A Room Full of Bones av Elly Griffith. Sträckläste den.
Senast köpta bok: Den ovannämnda, till Kindlen.
Senast lånade bok: Flickan från Ingenstans av Justin Cronin i somras, lånar sällan från biblioteket numera.
Senast fådda bok: Dash & Lily's Book of Dares, fick jag för en vecka sedan, efter att ha bytt ut en av dubletterna jag fick till julklapp.
Favoritbokhandel: I hemlandet måste jag nog säga Akademibokhandeln i Helsingfors och Pocket Shop i samma stad. I Stockholm brukar jag fynda på Bok-Skotten och Bok & Bild.
Favoritbibliotek: Biblioteket i min stadsdel där jag bodde som barn, Vårberga bibliotek. Där har jag tillbringat otaliga timmar av min barndom. Inget bibliotek har kommit upp till samma nivå för mig ännu.
Antal lånekort: Två.
Använder som bokmärke: Pocket Shop-bokmärkena man får med böckerna man köper därifrån, lappar, kvitton, vad som helst som finns till hands. Barnen brukar pyssla bokmärken åt mig.
Favoritfärg på bok: Har jag aldrig tänkt på. Tror inte jag har någon skillnad faktisk.
Favoritmat/snacks vid läsning: Lösgodis!
Favoritdryck vid läsning: Te.
Favoritställe att läsa på: Ute i solen! (längtar till sommaren...)
På den sidan är jag i boken jag läser just nu: 256 i Sankta Psyko, 132 i Little Children och en bit in i Vredens tid på Kindlen.
Den här boken köper jag till en förälder: Någon trädgårds- eller blombok åt mamma.
Den här boken köper jag till min bäste vän: Beror på vännen, till den ena köper jag romantik, till den andra något djupare.
Den här boken köper jag till en partner: Köpte precis David Baldaccis De Rättfärdiga till Mannen.
Favoritgenre: Deckare och chick-lit.
Favoritformat: Inbundet och Kindle-format!
Författarfavorit: Gillian Flynn, Elly Griffith, Kathy Reichs, Katie FForde, listan kunde göras låååång.
Den tjockaste bok jag läst: Under senaste tiden var det nog Flickan från Ingenstans.
Den tunnaste bok jag läst: Konsten att bokblogga.
Favoritljud när du läser: Gärna tyst, men blir inte störd av bakgrundsljud.
Favorittidning: Vi Läser har jag precis börjat läsa, blir inte så mycket tidningar annars. Your Life gillade jag skarpt, men den är visst nedlagd.
Prenumererar på: Vi Läser. Efter mycket strul har jag nu fått hem första tidningen på fredagen- verkar dessutom som om vi här i Finland fick den före er i Sverige!
Favoritbokblogg: Bokbabbel och Bokföring enligt Monika hör till favoriterna, men har ännu inte hittat någon bokblogg jag inte skulle gilla. Listan är lång, det tar länge att läsa igenom alla...
Mitt bästa bokminne: Då jag i skolan kunde briljera med att veta hur bofinken ser ut efter att ha läst favoritboken "Jag vill också gå i skolan" av Astrid Lindgren oooootaliga gånger. Kunde boken nästan utantill.
Senaste bokfyndet: Tänkte jag hitta i Stockholm den 26.2...
Senaste impulsköpta bok: Hittebarnet av Katerina Janouch.
En bra bok att ge bort: Elfenbenshjärtat skriven av min vän Anna Tikum.
Bokgenre som jag undviker: Fakta och scifi. Fantasy och vampyrer är jag inet heller förjust i, men har lite gläntat på dörren till dem.
Så gör jag med böcker jag inte vill ha längre: Samlar dem på hög... Jag är oerhört dålig på att göra mig av med böcker. Minns faktiskt inte när jag skulle ha gjort mig av med en bok senast. Skulle nog ge bort dem i så fall. Fast hur kul är det att ge en bok- varsågod, jag vill inte ha den här längre...
Så här håller jag koll på vad jag läst: Här på bloggen listar jag alla böcker. Dessutom har jag satt upp alla böcker från 2011 framåt i Goodreads. Bra sida med bra tips. Före 2011 skrev jag läsdagbok, men det slutade jag med när jag började blogga.
Så här sorterar jag min bokhylla: Försöker ha samma författares böcker bredvid varandra, men annars sortera jag inte alls. Skulle behöva en ny hylla, för tillfället samlas de lästa böckerna på hög.
Nästa bok jag ska läsa: Mörk jord av Belinda Bauer.

Väntan på nummer 5

Annika informerade mig om att bok nummer 5 av Elly Griffiths kommer att komma! Enligt intervjun som du hittar här så ska den komma redan nu på våren! Kanske väntan inte blir så lång i alla fall... Tack Annika för tipset!

A Room Full of Bones

A Room full of Bones är Elly Griffiths fjärde bok om arkeologen Ruth Galloway. På det lokala museet ska en sällsynt kista med kvarlevorna av en biskop öppnas. Ruth är inbjuden till evenemanget som sakkunnig. Då hon, lite i förtid, anländer till museet hittar hon museiintendenten död bredvid kistan. Harry Nelson kallas till platsen för att utreda mordet. Samtidigt kämpar en aktivistgrupp om att Australiensiska gamla ben av aboriginer ska återlämnas till sitt hemland för att jorden ska få frid. Inom kort är Ruth inblandad i utredningar och kampanjer, samtidigt som hon firar sin dotters 1-årsdag. Harrys fru har förstått vem som är far till Ruths barn och har förbjudit Harry att ha kontakt med Ruth. På museet korsas deras vägar igen. Då flera människor dör och en av huvudpersonerna svävar i livsfara känns läsningen bekant och hemtrevlig.

Det är så här som Griffiths böcker ska vara! De bekanta människorna, de bekanta miljöerna. Man ser framför sig de karga saltängarna, känner atmosfären. Lite väl mycket av Ruths dåliga självförtroende återkommer i den här boken. Klagomål på vikten, utseendet och tvivel på moderskapet får onödigt stor plats. Själva historien, deckarintrigen är ändå ett snäpp bättre i den här boken. Jag kunde inte förutsäga hur det skulle gå då de båda historierna vävde sig in i varandra. Spänningen infinner sig mot slutet då händelserna avlöser varandra. Man trivs i karaktärernas sällskap och vill spendera mera tid tillsammans med dem. Hittills har jag sträckläst alla Elly Griffiths böcker. Jag hoppas att följande bok i serien är under arbete redan, väntan blir ändå lång.