Läsplatta på teatern

Läste nyss på facebook att Svenska teatern i Helsingfors är första teatern i Finland att erbjuda publiken läsplattor med textning av pjäsen. Inför premiären av Kristina från Duvemåla har teatern införskaffat 100 läsplattor som man kan låna om man har behov av textning av pjäsen. Teatern har fått bokningar från Australien, Brasilien och många andra länder i och med musikalen. Själv ska jag se den i mars! Jag tycker att det är ett jättebra sätt att kunna erbjuda textning åt hörselskadade eller människor som inte talar svenska med en läsplatta. Det är bara att välja språk och börja titta!

Läs mera genom att klicka här.                                                  

Teknikälsk och fellow booklover

Jag har igår och idag varit på tilläggsutbildning i Helsingfors, vilket innebär sammanlagt 4 bussresor á 1 timme. Kindlen laddad såg jag fram emot att försjunka i boken och ända tills idag på morgonen gick det bra. Idag hade busschauffören inte tänt de små läslamporna ovanför sätena, så det var beckmörkt. Så det var inte tal om att plocka fram Kindlen inte. Men- hellre brödlös än rådlös (var det så det ordspråket var?)- jag plockade fram mobilen med Kindle-appen och fortsatte läsa där jag blivit på Kindlen! Jag älskar tekniken! Tänk att det är möjligt att läsa samma bok från två olika apparater utan att vara tvungen att bläddra sig fram till rätt ställe! Extra kul tyckte jag också att det var när den okända damen som satt bredvid mig i bussen, efter att ha försökt tända lampan resolut plockade fram en ficklampa och lyste på sin bok! Det kallar jag att vara förberedd. Anade en liten fellow booklover i henne, men var för blyg för att inleda ett samtal...

Innan jag åkte hem idag passade jag på att använda mitt presentkort till Akademiska bokhandeln i Helsingfors. Jag köpte Johan Theorins Sankta Psyko och Katerina Janouchs Hittebarnet.

Lästid

Sitter i bussen och har en timme lästid framför mig! Tänk vilken lyx! I påsen på bänken btevid har jag två nya böcker, inhandlade med presentkort. Så tack kära syrran för de böckerna! Men först ska In the woods läsas klart.

Den odödliga Henrietta Lacks

"Det här är en faktabok". Dessa första ord i boken avskräckte mig direkt. En vecka senare plockade jag upp boken igen och tänkte att jag väl borde ge den en chans. Jag pratar om boken Den odödliga Henrietta Lacks skriven av Rebecca Skloot. Boken har jag fått via internetsajten Booked.

Boken handlar om hur en fattig mörkhyad tobaksodlares celler lever vidare idag, 61 år senare. I januari 1951 diagnostiserades Henrietta Lacks med cancer. Cellprover togs från hennes livmoderhals. Dessa celler har sedan odlats vidare och lever fortfarande. Med hjälp av de här cellerna har forskare runt hela världen löst den ena medicinska gåtan efter den andra. Henrietta Lacks visste inte om att hennes cellprover skulle användas för forskning. Hennes familj och släkt har inte fått en enda cent i ersättning och har inte idag råd med sjukvårdsförsäkring.

Jag anmälde mitt intresse för den här boken utan att någonsin ha hört om Henrietta Lacks och hennes celler. Boken beskrevs som en bestseller världen över, en bok som nu ska bli film. Mitt intresse väcktes och jag lyckades för första gången anmäla mig bland de 50 första och fick boken hemskickad. Eftersom jag är sjukskötare till utbildningen tänkte jag att det kunde vara intressant att läsa en bok som handlar om min bransch. Jag har lite svårt att veta vad jag ska skriva om boken. Ämnet är ju intressant. Historien likaså. Men de där första orden förstörde läsupplevelsen för mig. Jag vill inte läsa faktaböcker. Jag är säkert en dålig människa för att jag tycker så, men kan inte komma över det att det är en faktabok. Jag har inte ännu läst slut boken, men kommer att göra det. Någon dag. Boken får bli och vänta och mogna. Den får bli som en "reklampausbok" framför tv:n. En del sträckläser säkert boken. Jag läser den steg för steg.

I stället för dig

Det nya året har inletts med två alldeles utmärkta böcker. Idag läste jag slut Sofie Sarenbrants andra bok I stället för dig. Boken är en fristående fortsättning på Vecka 36 som jag skrev om här. Det har förflutit ett antal år och Nicole är nu 18 år. Nicole får reda på hur det kom sig att hennes bror försvann för 16 år sedan och åker till Brantevik för att ta reda på mera om vad som hände. Vi träffar en del gamla bekanta, men också nya personer i boken. Händelserna avlöser varandra, tempot är högt. För att inte avslöja för mycket för er som inte har läst första boken ännu kan jag inte skriva mer om själva handlingen. Jag gillar författarens språk och beskrivningar. Sofie Sarenbrant är en författare att räkna med. Jag har fått upp ögonen, väntar på följande bok som enligt Adlibris kommer ut i mars.

Nytt utseende

Inspirerad av bokbabbel ägnade jag ockå mig åt VAB (Vård av Blogg). Jag började pyssla med en header till bloggen på picnik. Den nya headern krävde ändå att bloggens utseende också ändrades. Så nu har bloggen fräschats upp lite grann. Hoppas ni gillar!

Vecka 36

Jag är säkert den sista här i världen som läst Sofie Sarenbrants debutbok Vecka 36. Boken kom ut 2010, till mej kom den i ett trevligt hårt paket på julaftonen 2011. Hade läst mycket om boken, så jag började till först med den av alla julklappsböcker.

Boken utspelar sig i ett litet samhälle i Skåne som heter Brantevik. De höggravida väninnorna Johanna och Agnes har tillsammans med sina familjer tillbringat en vecka av semestern där. Sista kvällen försvinner Agnes spårlöst. Polisen utreder försvinnandet och egna efterforskningar görs också av pressen. Agnes ska snart föda sitt barn och utredningen kämpar mot tiden. En ruggig historia utspelar sig.

Boken är lättläst. Språket påminner lite om Camilla Läckbergs språk. Handlingen går framåt och det händer saker tillräckligt ofta. Personerna beskrivs på ett skickligt sätt, likaså miljöerna. Jag njöt av att läsa boken, en klassisk deckare med ett annorlunda, lite ruskigt, innehåll. Påbörjar direkt följande bok, I stället för dig, en fristående fortsättning. Ser fram emot att få fortsätta följa personerna jag lärt känna.