Utlottning hos Tefrossa

Även denna boktok är "beroende" av te. Hittade sent omsider en utlottning hos Tefrossa. Tiden för utlottningen går ut 18.9 kl. 24.00, du hinner ännu delta!

Barndomsfavoriter

Som jag redan tidigare konstaterat här på bloggen, älskade jag böcker redan som ganska liten flicka. Nils Karlsson Pyssling och Barnen i Bullerbyn läste jag om och om igen. En stor favorit bland bilderböckerna var Astrid Lindgrens Jag vill också gå i skolan. Den läste jag otaliga gånger. Från den boken lärde jag mig hur en bofink ser ut och kunde imponera på läraren i skolan med den kunskapen. Jag minns också hur morfar läste för mig och min syster om älgfamiljen som gick över vägen, älgarna hette precis som alla vi i vår familj! Han läste sagan ur en gammal matematikbok- men det spelade ingen roll. Det var så mysigt att sitta tillsammans med morfar och lyssna på sagan om och om igen.

Ett annat minne jag har är att jag älskade att läsa sagor för lillasyster. På bilden är jag 5-6-7år och hon 1-2-3år. Minns inte precis hur gamla vi var, men jag läste gärna för henne. Tror jag i alla fall... Så man kan konstatera att läsintresset började tidigt och håller i sig ännu. För både syrran och mig!

Göteborgs bokmässa

Jag har aldrig varit på bokmässan i Göteborg. Kommer till min stora sorg inte heller det här året att fara dit. Då man bor i Finland är Göteborg ganska långt borta, åtminstone så här för vanliga förvärvsarbetande individer som jag. Att gå på mässan skulle kräva planering långt på förväg. Att bokmässan är ett Mecka för boktokar och nördar och andra bokintresserade är helt klart. I bloggarna läser man om entusiasternas förberedelser inför mässan. Det beställs visitkort, planeras program, stäms träff. Så det är med ett stygn av avund man här långt borta i Finland följer med förberedelserna. En liten tanke börjar födas i den här boktokens huvud, kanske nästa år... Kanske de två semesterdagar som jag sparar av vintersemestern inkommande vinter kunde användas nästa år till bokmässedagar. Kanske, kanske- hoppas!

Detta är ett inlägg i en bloggstafett tillägnad Bok- och biblioteksmässan i Göteborg där följande bloggar deltar:

enligt O, Pocketlover, Böcker x 3, Bokmalen, Fiktiviteter, Skrivarmamma, och dagarna går..., Boktok 73, Bokbabbel, Marias Bokliv, Lyrans Noblesser, Bokbaren, the Book Pond, Unga Vuxna, Paperback Lover, Olika sidor, Vägen till utgivning ,  *malins bokblogg*,  Dantes Bibliotek,  En full bokhylla är en rikedom, I min bokhylla, Hannas Hörna, Word up, Anjo, Om böcker som jag hunnit läsa, You're no different to me

Familjens författare

Idag fick 6-åringen färdig sin bok som hon jobbat på sedan förra påsken. Hon konstaterade själv att det har varit ganska jobbigt att skriva boken, att hon har jobbat på den ganska länge. På frågan om hon tänker bli författare när hon blir stor, svarar hon förnärmat- nå nej, jag ska bli ridlärare ju. Så därför publicerar jag nu här boken hon skrivit, ifall det blir den första och sista produktionen av henne.



Påskmaskinen



av Emma Gustafsson





Det var en gång en påskfabrik som arbetade hårt.

En dag stannade alla maskiner. Varför stannar alla maskiner sa Pippi.


(Pippi= fågeln, den färgranna lagar färg i fabriken. red. anm.)

Det är strömavbrott sa chefen. Varför det sa Pippi. Jag vet inte sa chefen.


(Chefen är kaninen. red. anm.)











Vad synd sa Pippi. Ja vad synd sa chefen.


















 Det är ju snart påsk sa Pippi. Jag vet sa chefen. Vad ska vi göra sa chefen.















 Vi kanske kan hitta på nåt sätt sa Pippi.
















Det kanske vi kan sa chefen.
















 Vi kan prova att sätta på maskinen igen sa Pippi.
















Det går inte sa chefen.
















Varför inte det sa Pippi.
















Därför. sa Chefen.
















Vi kan väl prova sa Pippi.
















 Okej sa chefen.
















Det gick sa chefen.













Snipp snapp snut, så var sagan slut.

Bokbloggsjerka

Ett säkert tecken på att det är veckoslut på intågande är att det på Annikas blogg ploppar upp ett "jerka-inlägg" på fredagen. Den här veckan tycker jag att frågan är alldeles speciellt härlig.

När insåg du att läsning var din passion och en otroligt viktig del av ditt liv?

Min spontana reaktion på frågan var att börja skriva direkt. När jag sedan funderade lite extra på den blev det lite klurigare. Jag har alltid älskat att läsa. Jag tror att jag lärde mig läsa i 5-års ålder (mamma- rätta mig om jag har fel). Jag knagglade mig igenom teskedsgumman, läste sagoböcker för lillasyster som då var 1 år. Favortiboken då var nog "Jag vill också börja skolan" av Astrid Lindgren. Till det lokala biblioteket i stadsdelen som vi bodde i vallfärdade jag titt som tätt. Man minns Vitnos och alla andra härliga hästböcker som man hetsläste, Kitty och Mary Lou, Lotta och många, många andra. Jag hade tidigt läst ut alla böcker i barn och ungdomshyllan och fick börja söka mig till vuxenhyllan. Under studietiden läste jag inte lika mycket, mest pga att jag aldrig hade blivit varken student eller sjukskötare om jag bara läst det jag ville läsa. Då jag utexaminerades som nybakt sjukskötare bestämde jag att jag härefter alltid kommer att läsa det jag vill läsa och inte det jag måste läsa. Så har det också fortsatt.

Insikten, att läsning är en passion och så otroligt viktig del av mitt liv, har jag nog faktiskt gjort först under det senaste året. Läsningen har alltid varit en normal del av min vardag, men först nu har jag bejakat boknörden i mig. Då jag i april började blogga om böcker och läsande kändes det som om det var det här som saknades i vardagen. Det är så underbart att följa med er alla härliga bokbloggare som tänker lika. Åt er kan man erkänna alla bokköp och andra små egenheter som tex inte arbetskamraterna alls förstår sig på...

Dagens citat

Hittade detta citat på goodreaders facebooksida;

"Once you learn to read, you will be forever free."
-Frederick Douglass

Flickan från ingenstans- Justin Cronin

Har nu äntligen läst ut tegelstenen Flickan från ingenstans. Sidantalet var 907, tror att det är den tjockaste boken jag läst på åtminstone 20 år. Kanske den tjockaste någonsin. Känner mig ganska nöjd över att ha gjort det på för mig ganska kort tid, knappt 3 veckor. Detta samtidigt som jag jobbar. Skulle jag ha fått boken från biblioteket under min semester, skulle det knappast ha tagit så länge. Jag försökte hålla mig ifrån alla andra böcker under tiden, har bara en pocket i handväskan för tillfällen då man har en stund över- tegelstenen blev lite väl tung att gå omkring och bära på...

Passligt tills jag läste ut boken idag recenserades den också i vår pyttelilla lokaltidning. Den recensionen hittar ni här. Författaren Justin Cronin (av boken då, inte av recensionen...) skrev boken på sin dotters begäran. Hon ville att han skulle skriva en bok med en flicka i huvudrollen. Ganska kul bakgrundsfakta tycker jag. Jag är ganska överraskad att jag faktiskt gillar boken. Jag brukar inte läsa fantasy böcker, men kan inte annat än förtrollas av den här boken och världen den beskriver. Förtrollas av människorna som överlevt en fruktansvärd katastrof orsakad av militärens extrema experiment och deras kamp mot allt det onda.

Jag är glad att jag läste boken på svenska då denna fantasy-genre är obekant för mig. Det vimlar av konstiga varelser, viraler eller pyrer, olika namn på samma varelser. Boken är indelad i flera olika stycken. Lite hoppigt blir det, då man i början av ett stycke måste orientera sig i tid och rum, ibland hopp på nästan 100 år. Lite svårt är det också att hålla reda på vem alla är, men efter ganska snart bildas kärngruppen som går igenom hela boken. Början av boken var jättebra. Handlingen byggs upp och binds ihop så att det hålls spännande. I mitten blev det ändå lite långtråkigt, de mittersta 300 sidorna var lite tröga. Slutet igen blev mera spännande och man förstod varför man behövde traggla sig igenom alla dessa sidor. Boken slutar så att man vet att det ska komma en del till. Just nu känns det som om man aldrig skulle orka läsa en likadan tegelsten till, men följande del ges ut på engelska först sommaren 2012, så man hinner väl återhämta sig. Samtidigt som en del till känns oöverkomlig så vill man ju fortsätta följa de bekanta människornas kamp om frihet och överlevnad.

Justin Cronin har en riktigt snygg hemsida, den hittar du här. Där kan man bla titta på två lite otäcka videosnuttar som beskriver miljön och känslan man får då man läser boken. Lite samma känsla som jag fick igår på kvällen då jag i beckmörker gick ut och körde in bilen i garaget. Jag nästan förväntade mig att det skulle komma en viral flygande och anfalla mig... Snacka om att leva sig in i det man läser. Jag känner att det kommer att räcka en tid innan man kunnat smälta boken. Det kanske beror på att jag är ovan med den här genren, men den kröp nog innanför skinnet på mig måste jag medge.

Nu har jag ju inte här skrivit vad boken handlar om, det kan du läsa mera om här och i recensionen jag länkade till tidigare. Jag ville försöka förmedla lite tankar som boken väckte hos mig, hoppas jag i alla fall till en del har lyckats.