
När insåg du att läsning var din passion och en otroligt viktig del av ditt liv?
Min spontana reaktion på frågan var att börja skriva direkt. När jag sedan funderade lite extra på den blev det lite klurigare. Jag har alltid älskat att läsa. Jag tror att jag lärde mig läsa i 5-års ålder (mamma- rätta mig om jag har fel). Jag knagglade mig igenom teskedsgumman, läste sagoböcker för lillasyster som då var 1 år. Favortiboken då var nog "Jag vill också börja skolan" av Astrid Lindgren. Till det lokala biblioteket i stadsdelen som vi bodde i vallfärdade jag titt som tätt. Man minns Vitnos och alla andra härliga hästböcker som man hetsläste, Kitty och Mary Lou, Lotta och många, många andra. Jag hade tidigt läst ut alla böcker i barn och ungdomshyllan och fick börja söka mig till vuxenhyllan. Under studietiden läste jag inte lika mycket, mest pga att jag aldrig hade blivit varken student eller sjukskötare om jag bara läst det jag ville läsa. Då jag utexaminerades som nybakt sjukskötare bestämde jag att jag härefter alltid kommer att läsa det jag vill läsa och inte det jag måste läsa. Så har det också fortsatt.
Insikten, att läsning är en passion och så otroligt viktig del av mitt liv, har jag nog faktiskt gjort först under det senaste året. Läsningen har alltid varit en normal del av min vardag, men först nu har jag bejakat boknörden i mig. Då jag i april började blogga om böcker och läsande kändes det som om det var det här som saknades i vardagen. Det är så underbart att följa med er alla härliga bokbloggare som tänker lika. Åt er kan man erkänna alla bokköp och andra små egenheter som tex inte arbetskamraterna alls förstår sig på...