Tiderna förändras och smaken med

Har äntligen gjort slag i saken och plockat bort min Danielle Steel samling ur bokhyllan. 67 stycken... Det är inte något jag är stolt över, kan bara säga att för ca 20 år sedan (ve och fasa!) var Danielle Steel en favoritförfattare. Har nu i alla fall vuxit ur den här sortens litteratur och läser mest deckare. Liten stänk av romantik behövs ibland, men senast jag läste en Danielle Steel roman tyckte jag den var rent utav dålig. Så nu har böckerna fått plats i en garderob på vinden. Om någon därute är intresserad av samlingen, så är den till salu! Jag är en förespråkare för att alla ska få läsa det de vill och tycker om, må det sedan vara Harlequin-böcker eller sci fi och vampyrer. Fick nu i alla fall plats för min allt högre lästa-bokhög och för de ännu icke-lästa böckerna. De två hyllorna som blev tomma fylldes i ett nafs.

Den okända historien av Monica Ali

Tänk om prinsessan Diana inte alls dog. Tänk om hon i själva verket lever ett helt normalt liv, långt borta från det liv hon avskydde. Långt borta från paparazzifotografernas bländande blixtar och skvallerpressens skandalskriverier. Det är det som Monica Alis bok Den okända historien handlar om.

Lydia, förvandlad efter otaliga plastikoperationer, med färgat hår och bruna linser, lever i den idylliska lilla staden Kensington (!) i USA. Hon lever ett stillsamt liv. Under de tio år som förflutit sedan hon iscensatte sin egen död har hon varje dag tänkt på sina pojkar, gråtit otaliga tårar över att aldrig få träffa dem mera. Trots det har hon lyckats skapa sig ett stabilt liv, med vänner och ett jobb på en hundgård. Förhållandet med Carson riskerar förstöras då han börjar ställa frågor om Lydias förflutna. Parallellt med Lydias historia berättar Lawrence, prinsessans sekreterare, om flykten de planerat och iscensatt tillsammans i form av dagboksanteckningar. En dag råkar en gammal bekant paparazzifotograf dyka upp i den lilla staden och han känner igen Lydia. Den gamla känslan av otrygghet är direkt tillbaka. Jakten är igång igen.

Boken är en fantasieggande historia. Skulle det ha kunnat gå till så här? Berättelsen är realistisk samtidigt som den är utopistisk. Man fängslas av den enkelhet som präglar Lydia. Det är underhållande att läsa om hennes liv och vardag. Samtidigt får man en inblick i hur det hela gick till genom dagboksanteckningarna.

Händelserna sommaren 1997 finns klart och tydligt kvar i mitt minne. En månad tidigare hade jag flyttat tillbaka hem från London, där jag jobbat nästan ett år. Prinsessan Diana var en beundrad, men också en olycklig kvinna. Hela världen följde med händelserna den ödesdigra natten.Begravningen har jag ännu på ett VHS-band någonstans på vinden. En riktigt läsvärd bok. Det känns nästan som om prinsessan Diana finns kvar där ute i världen någonstans.

Recensionsexemplar från Forum förlag

Döda talar inte

Ann Cleeves andra roman om kriminalkommissarien Vera Stanhope börjar som alla kriminalhistorier med att ett lik upphittas. Det är Vera själv som finner liket, efter att ha tagit sig en simtur i det lokala badhuset. Hon börjar reda ut fallet tillsammans med polisassistent Joe Ashworth. Det visar sig att fallet har anknytning till en ett år gammal historia där ett barn mist livet.

Vera Stanhope är en ny bekantskap för mig. Jag måste säga att jag nog hade förväntat mig lite mera av karaktären. Det kan hända att den största presentationen kom i första boken. I den här boken däremot får man inte så mycket reda på vem Vera är. Hon tycks ha problem med alkoholkonsumtionen, men inte heller den får någon större plats i boken. Övervikt tycks hon också ha, men det verkar hon inte skämmas för.

Jag hade förväntat mig miljöskildringar i samma anda som i Cleeves Shetlandskvartett, men också här blev jag besviken. Var är alla skildringar om hur det ser ut i den pittoreska lilla staden som handlingen utspelar sig i? Jag har ingen uppfattning om hur det ser ut där.

Trots dessa brister är boken ändå underhållande. Kriminalhistorien är klurig, jag kunde inte klura ut mördaren. Lite onödigt hemlig var ändå Vera, man fick inte mycket veta vad som försiggick i hennes hjärna. Boken var ändå riktigt lättläst och läsvärd. Böckerna om Vera Stanhope har också filmatiserats. Jag kunde bra tänka mig att se filmerna efter att ha läst alla böckerna.

Recensionsexemplar från Albert Bonniers förlag

Måndagsenkät

Lingonhjärta knåpade ihop en liten enkät för att peppa sig inför allt som bör uträttas på en måndag. Jag är ju inte sen att hänga på.

Vad läser du just nu?
Den okända historien av Monica Ali. Mer om den på rec.datumen, 16.5 (måste hinna läsa slut den bara)

Vilken bok upptar dina tankar mest nu?
Kommer på mig själv med att gå och tänka på Flimmer nu och då. Den tycks ha gjort ett intryck på mig.

Vilken bok ser du fram emot mest att läsa just nu?
Jellicoe Road av Melina Marchetta. Hann ju med bland de 5 snabbaste i En bokcirkel för allas bokprat, så jag väntar att den ska finnas i postlådan any day now. Så ser jag också fram emot att läsa Skuggsida av Belinda Bauer. Den väntar redan här hemma.

Vilken utgivning är du mest peppad på just nu?
Jag väntar så på Gillian Flynns nästa, Gone Girl och på Justin Cronins uppföljare till Flickan från ingenstans (The Passage). Få se om jag orkar vänta på den svenska översättningen på den senare, den första ska klickas hem till Kindlen så fort det är möjligt.

Och sist men inte minst! Vilken bok blir ditt nästa inköp?
Det vet jag inte. Har lite stram budget pga Danmarksresa i sommar, men det blir senast Gone Girl. Ska försöka hålla mig tills dess.

Vila i frid av Sofie Sarenbrant

Vissa svenska författares böcker vill jag alltid läsa så fort de kommer ut, Camilla Läckberg, Mari Jungstedt, Lars Kepler och nu också Sofie Sarenbrant. Hennes tredje bok, Vila i frid, kom ut i mars och min snälla  mamma hämtade den åt mig då hon var i Stockholm. De två tidigare, Vecka 36 och I stället för dig gillade jag och var därför nyfiken också på den här boken.

Miljön för boken är det harmoniska spat Yasuragi Hasseludden. En känd skådespelerska hittas medvetslös i kvinnornas tvagningsrum. Kort därefter hittas ett äldre par döda i sitt rum. Vid första anblicken verkar de två incidenterna inte ha något samband, men när ytterligare en person avlider på spa-anläggningen står det klart att någon ligger bakom dessa incidenter. Emma Sköld på Nackapolisen kopplas in och det blir hennes uppgift att reda ut historien.

Sarenbrants text flyter på i ett passligt tempo. Ibland blir det snudd på för högt tempo, men för det mesta är det just rätt. Kapitlen är korta och därför har man svårt att lägga boken ifrån sig. Den här boken tycker jag att är hennes bästa. Hon lyckas bra med att beskriva miljö och person, att hålla intresset uppe. Samtidigt som historien abslout inte är vacker, får man ändå en feel-good känsla av boken. Med vemod lägger jag boken ifrån mig och blickar framåt mot fjärde boken. Den lär ska vara under arbete, men jag vet inte när den beräknas komma ut. En sak som är säker är att den kommer att få en plats bredvid de andra tre. Sofie Sarenbrant har kommit till mitt hus och hjärta för att stanna.

Bortglömd födelsedag

Kom helt plötsligt på att det så småningom borde vara bloggens födelsedag. Kollade upp saken och konstaterar att 1-årsdagen var 24.4! Den kom och gick så att säga i stillhet... Hade ju nog tänkt att den dagen skulle firas lite här på bloggen, men det får bli ett annat år.

Nu blickar jag framåt, läser recensionsexemplar i ett frenetiskt tempo. Har recensionsdatum 15.5, 16.5 och 18.5 att hålla reda på. Dessutom har jag fått boken Skuggsida av Belinda Bauer som recensionsexemplar. Den boken fick jag först ca en vecka efter recensionsdatumet, så den tänker jag läsa sedan då jag hinner.

Jag hade den stora turen att hinna med i En bokcirkel för allas bokprat om Jellicoe Road av Melina Marchetta, så den boken borde också komma i ett litet trevligt paket på posten!

Mycket kul att se fram emot så här i början av bloggens andra levnadsår! Dessutom är jag ju på väg till bokmässan i Göteborg i september, så det roliga fortsätter och fortsätter!

Tre i en

Trots att jag veckan innan konserten inte hade mycket lästid, läste jag ändå ut tre böcker den veckan. Att smyga till sig några minuters läsning då man väntar på något kan vara produktivt.

Mörk jord av Belinda Bauer har jag hållit på med en hel evighet. Jag har haft den som "pausbok" här hemma och bara läst en liten snutt då och då. Därför har det dragit ut på tiden. Boken var riktigt bra. Den beskrivs som en psykologisk kriminalroman. Själv hade jag förväntat mig lite mer "action". Tempot var ganska lugnt, eller berodde det på att jag bara snuttläste? I alla fall tog den sig mot slutet och blev en riktigt lyckad läsupplevelse.

Bedragen av Katerina Janouch har jag länge varit sugen på att läsa. Huvudpersonen Cecilia Lund jobbar som barnmorska, vilket är ganska nära mitt eget yrke. Jag känner igen mig i sjukhusmiljön och tycker att det är riktigt uppfriskande att läsa om annat än mord hela tiden.

Flimmer av Anne och Evan Holt var min första bok i exess-format. Boken på 643 sidor är bara 16mm tjock! Sidorna är tunna, men det stör inte läsningen alls. Man får bläddra ofta, men det ger en känsla av att läsningen löper framåt. Perfekt att ha i handväskan och på resor! Själva boken visade sig också vara en höjdare. Kul att läsa en kriminalhistoria där inga poliser är i huvudrollen. Också här känner jag igen mig i sjukhusmiljön.

Tre böcker, tre nya författarbekantskaper. Kommer definitivt att läsa mera av var och en av författarna.