Ruth Galloway nummer 10 ute!

Då man kommer på jobb och direkt får mejl om att den tionde boken om Ruth Galloway har landat i Kindlen vill man ju bara sätta sig i ett hörn och läsa. Vissa böcker vill man kasta sig över direkt. Blir nog ändå tvingen att jobba lite först men vad jag gör ikväll är klart!

Liane Moriarty - älska eller inte älska?

Jag läste Big Little Lies av Liane Moriarty i juni. Boken var bra, riktigt bra. Historien byggdes upp på ett lite annorlunda sätt från att man visste att något fruktansvärt hade hänt, någon var död, men man visste inte vem. Jag gillade upplägget och drogs in i historien och sträckläste.

Sedan såg jag tv-serien. Det blev bara platt fall. Boken var så mycket bättre. Så är det ju vanligtvis, men jag hade ändå höga förväntningar på tv-serien med bl.a Nicole Kidman i en av huvudrollerna.

Nu känner jag ett sug att läsa också andra böcker av Liane Moriarty. Jag ser på Amazon att hon gett ut sex böcker. Ska man läsa dem i ordningsföljd, är alla värda att läsas? De är ingen serie, så ordningen spelar säkert ingen roll, men är det någon som läst alla och som kan säga om hon utvecklas som författare eller är alla böcker bara lika bra?

Läser just nu

En vecka kvar att jobba innan semestern. Som jag ser fram emot ledighet, lata morgnar med böcker på löpande band. Jag har en massa godingar som väntar på att bli lästa, mer om dem i ett annat inlägg.

Just nu läser jag:

- I sängen; Katerina Janouchs nya bok om barnmorskan Cecilia Lund, Skugghäxan
- I Kindlen (pendlingsbok); Mari Jungstedts nya bok om kommissarie Knutas, Det andra ansiktet
- Ute och i soffan; Anna Lönnqvists bok Tjugo år till dig

Så medan maken tittar på Formula 1 och sonen på fotboll, roar jag mig med dessa. Inte illa!

Sommarens soliga dagar...

...har vi inte haft så många av den här sommaren. Den här veckan blev det äntligen lite sommarväder och som tur hade jag semester ännu den här dagen. Bloggen har verkligen gått på sparlåga under sommaren, det är inte många gånger jag haft igång datorn under den senaste månaden. Jag uppdaterade precis läst-listan på fliken Läst 2015 och fick skriva in 11 böcker. Under semestern har jag läst 8 böcker, vilket är helt okej för att vara jag. Den här semestern har jag gjort en hel del annat än läst, så jag är lite överraskad att antalet böcker i detta nu är 8. Kanske jag hinner läsa klart en eller två böcker ännu under helgen.

Höstens utgivning ser alldeles strålande ut. Tex. Modernista har en hel drös med böcker som direkt åker upp på min TBR-lista, som Peter Mays Lewispjäserna och Sharon Boltons Små svarta lögner och inte att förglömma Belinda Bauers Det slutna ögat. Av Piratsförlagets utgivning är jag nyfiken på Martina Haags Det är något som inte stämmer. Lind & CO ger ut Jonas Moströms bok Dominodöden och Eliza Kennedys Att älska i nöd och lust som jämförs med Bridget Jones dagbok- och visst gör det mig nyfiken. Från Lind & CO kommer också boken Ole Dole av M.J. Arlidge, också den verkar som klippt och skuren för mig. Jag kommer nog inte heller kunna motstå frestelsen att kolla in Millenium 4, Det som inte dödar oss, av David Lagercrants som kommer ut 27.8 av Norstedts.

Det kan vara lite "overwhelming" att kolla in höstens utgivning, men samtidigt är det inspirerande. En massa nya böcker att se fram emot. Det är nästan lika kul att vänta på dem som på en kommande semester. Jag ser med förväntan fram emot höstens böcker och strävar till att liva upp den här bloggen också.

Vilka böcker ser du fram emot under hösten? Vilka böcker har jag missat?

Om det där med att avbryta mitt i en bok

Bokbabbel våndas idag på sin blogg över att hon nu gjort beslutet att lägga av efter 100 sidor i en bok. Jag känner väl igen den våndan. Jag har oerhört svårt att lämna en bok på hälft. Har jag läst en god bit in i boken så tycker jag att det känns som bortkastad lästid om jag inte läser klart boken och får lägga upp den på min "läst-lista". Visserligen har jag blivit lite bättre på det under de senaste åren, de år jag bloggat, men det är svåra beslut. Tack och lov finns det hela #boblmaf därute som man kan konsultera om det lönar sig att fortsätta traggla eller om man kan ge upp med gott samvete.

Visst säger mitt förstånd att jag inte behöver läsa klart en bok som jag verkligen inte gillar eller kommer in i. För det finns så många böcker som förtjänar läsas, högar med olästa böcker hemma, olästa böcker på läsplattan och olika "wish-lists" och tbr-listor på olika bokhandlars hemsidor. Och lästiden är ju sorgligt nog begränsad. Så jag ska försöka bli bättre på att avbryta läsningen om jag verkligen inte gillar enbok. Eller så ska jag sålla ännu bättre, så att jag bara påbörjar sådana böcker jag vet att jag gillar. Nej, jag vill nog också i fortsättningen spontant plocka upp en bok och kanske bli positivt överraskad.

Nu återstår bara frågan, kommer jag att bli positivt överraskad av Hausfrau? Jag har läst ca 100 sidor, och känner inte riktigt suget. Blir det bättre? Någon som har läst?

Klick, klick

Om jag råkade nappa på Ditos Hausfrau-erbjudande? Om jag råkade klicka hem de tre senaste böckerna av Carin Gerhardsen med det samma? Visst råkade det gå så. Semesterläsningen måste tryggas och Kindlen laddas, det är bara fyra veckor kvar till semestern! Dessutom kommer jag att tillbringa en vecka i London (tjoho!) på tilläggsutbildning innan semestern så visst förstår ni att det var närmast nödvändigt att göra dessa inköp? Då Dito kommer med 1, 2, 3, 4 riktigt bra erbjudanden gäller det att slå till direkt. Visst?

Småpiff

Tyckte Bookseaten saknade en sak, nämligen belysning. Hittade min gamla läslampa och vips var det problemet borta. Nu kan jag fortsätta med Ödemark.

Läser just nu

I veckans bokblogssjerka frågar Annika "Vad läser du just nu?" Det är en fråga som jag hade orkat svara på även om jag inte hade haft ledig dag idag. Under de senaste veckorna har jag inte orkat delta i jerkan efter arbetsveckan och kvällarna fyllda med en massa program. Men nu är jag tillbaka!

I handväskan har jag Kindlen. På den läser jag just nu You had me at Hello av Mhairi McFarlane. En bok som det skrivits mycket gott om. Jag har bara läst en tredjedel ännu, så jag vet inte ännu vad jag tycker om den.

I vardagsrummet har jag Philip Teirs nya bok Vinterkriget. Finlandssvensk författare och journalist som 16.8 ger ut sin debutroman. Recensionsexemplar från Schildts & Söderströms. Började på boken igår och slogs genast av hemtrevligheten i det finlandssvenska, bekanta i boken. Ska strax läsa vidare i den.

På sängbordet har jag The casual vacancy av J.K. Rowling. Tog äntligen tag i den men vill inte riktigt komma in i den. Håller på att somna då jag ska läsa den. Det brukar jag inte vanligtvis göra. Vet inte om det beror på boken eller jobb+kvällsprogram+senare läggningstider än vanligt. Förväntar mig nog ännu att fastna i den trots att den inte fått så bra kritik.

På telefonen läser jag The other hand av Cris Cleeve. Den boken har jag hållit på med i ett år snart. Jag läser sällan på telefonen, bara då jag av någon orsak inte har något annat till hands. Det händer sällan. Man kan säga att telefonen är en sorts trygghet ifall man glömmer boken hemma. Då jag för några veckor sedan köpte en ny telefon, fick jag lite mera inspiration att läsa också på telefonen. Kanske jag rentav läser klart boken innan ett år har gått sedan jag började.


Ska bli kul att se vad ni läser! Följ kommentarslänkarna i Annikas inlägg du också!

Nils Holgersson

Ikväll ska jag börja läsa boken om Nils Holgersson högt för mina barn. På söndagen ska vi se pjäsen på en sommarteater nära oss. Det är en tid sedan jag läst högt för barnen, de läser mest själva nuförtiden. Ska bli riktigt mysigt:)

Niceville av Kathryn Stockett

Då jag precis läst slut boken Niceville av Kathryn Stockett fylls jag av en känsla av lycka. Samtidigt är jag ledsen över att jag läst klart och nu måste lämna människorna i Jackson. Boken som berättar tre kvinnors historia om rasmotsättningar, sorgen över att bli behandlade som djur, fängslar mig från första början. Boken består av vidriga skildringar om människors elakhet men också av kärlek och lycka, drömmar.

Men för att ta det från början. Eugena "Skeeter" Phelan återvänder till sitt barndomshem till sina föräldrar efter avslutade collegestudier. Hon återvänder för att upptäcka att det mångåriga hembiträdet som så gott som uppfostrat Skeeter inte jobbar kvar längre. Skeeter får inga svar på sina frågor om vad som hänt med hembiträdet. Via sitt nya jobb på lokaltidningen tar Skeeter kontakt med Aibeleen, en mörkhyad kvinna som jobbar som hembiträde i en av Skeeters vänners hus. Så småningom väcks en längtan i Skeeter att förändra på saker och ting, på de mörkhyades förhållanden. Hon bestämmer sig för att skriva en bok om hur mörkhyade behandlas i de vitas hem. Tillsammans med Aibeleen och Minny, en burdus och rättfram kvinna, påbörjar de ett stort projekt med att berätta ett dussintal hembiträdens historia. Uppdraget är svårt och måste hållas absolut hemligt.

Kathryn Stockett växte själv upp i Jackson Mississippi under tiden då mörkhyade hembiträden var vanliga. Hennes egna erfarenheter hjälper till att göra historien trovärdig. Hon får mig att älska karaktärerna, Skeeter, Aibeleen och Minny och att önska dem välgång och lycka. Tänk att man kan bli så fäst vid fiktiva karaktärer.

Om jag inte är den sista personen i historien som läser boken, läs den. Det är den värd.

Veckans läsning...

... består nästan uteslutande av sångtexter. På lördag smäller det i vår lilla stad då kören Cawiar rockar loss i en nyrenoverad konsertsal. Vi har slutsålt (ok- 9 platser kvar...), dvs 560 biljetter sålda, vilket absolut inte är fy skam för en liten kör i en liten stad. Så tyvärr får nog böckerna vila denna vecka, trots att det idag är världsbokdagen och allt. Jag tänker hugga tag i böckerna sedan då jag rockat mig hes och inte kan prata med någon på flera dagar:)

Tomrummet efter Boken

På en knapp månad har jag nu läst alla fyra böckerna av Kristina Ohlsson. Recensionen om Paradisoffer är skriven, publiceras på recensionsdatum 18.4. Det är nu jag undrar, vad ska jag nu hugga tag i? Kan det finnas något som matchar det här? Böcker av den här klassen lämnar alltid en viss känsla av tomrum inom mig. Då man hittar en ny författare som man gillar och då han/hon dessutom redan har hunnit ge ut ett antal böcker blir man ju bara så lycklig. Men då man som jag inte kan hålla sig utan sräckläser alla böcker i serien, står man där med tomrummet och petar på bokhögarna med olästa böcker. Ska man välja någon liknande, eller någon helt annan slags bok? För utan böcker är jag inte, det måste medges... Tror ändå att jag måste sätta mig framför tv:n och låta följande bok ropa på mig ett tag.

Beroende?

Jag har sedan förra hösten åkt buss till jobbet. Före det körde jag bil dit, men nuförtiden är det mannen som använder bilen till sina arbetsresor. Min bussresa är för mig min egen stund med min bok. Jag vill inte bli störd av att telefonen ringer eller någon bekant stiger på och sätter sig bredvid mig och börjar prata. Jag är ofta så försjunken i min bok att jag plötsligt märker att jag är nästan framme. Ännu har det inte hänt att jag åkt förbi min hållplats...

Idag behövde jag ha bilen eftersom jag förde dottern i huset på ett födelsedagskalas innan mannen slutade jobbet. Hela dagen tyckte jag att det kändes konstigt, det var något som var fel. Då jag kom hem hade jag inte ro med att göra något annat innan jag läst några kapitel i min bok (läs på Kindlen). Efter det lättade den konstiga känslan en aning. Jag kom fram till att jag utvecklat ett behov av att läsa 2x30min varje dag. Idag uppfylldes inte den kvoten och jag fick abstinensbesvär! Så det är nog bäst att jag håller mig till att åka buss så ofta som möjligt tror jag. Det är väl kanske inte riktigt så positivt att vara beroende av något, men att vara beroende av att läsa kanske inte är det värsta av beroenden.

Hur är det med dig- är du beroende av att läsa?

Abibliofobi

Det tycks inte vara bara jag här i familjen som lider av abibliofobi (= the morbid fear of running out of books to read). Igår packade barnen väskorna sina inför barnlägret de skulle åka på. I lägerpappren stod det att man gärna får ta med sig en bok att läsa på tysta timmen. Sonen sa att han måste nog ta med sig två böcker, för vad ska han göra sedan om han läser slut sin bok? Samtidigt försökte han förmana lillasyster att hon nog också borde ta med två böcker, men hon tyckte att hennes bok nog är så tjock att hon nog verkligen inte hinner läsa slut den. Lite extra värmer det nog i en mors hjärta när man ser bekanta drag i sin avkomma. Om det sedan är en bra sak eller inte kan man ju diskutera...

A Room Full of Bones

A Room full of Bones är Elly Griffiths fjärde bok om arkeologen Ruth Galloway. På det lokala museet ska en sällsynt kista med kvarlevorna av en biskop öppnas. Ruth är inbjuden till evenemanget som sakkunnig. Då hon, lite i förtid, anländer till museet hittar hon museiintendenten död bredvid kistan. Harry Nelson kallas till platsen för att utreda mordet. Samtidigt kämpar en aktivistgrupp om att Australiensiska gamla ben av aboriginer ska återlämnas till sitt hemland för att jorden ska få frid. Inom kort är Ruth inblandad i utredningar och kampanjer, samtidigt som hon firar sin dotters 1-årsdag. Harrys fru har förstått vem som är far till Ruths barn och har förbjudit Harry att ha kontakt med Ruth. På museet korsas deras vägar igen. Då flera människor dör och en av huvudpersonerna svävar i livsfara känns läsningen bekant och hemtrevlig.

Det är så här som Griffiths böcker ska vara! De bekanta människorna, de bekanta miljöerna. Man ser framför sig de karga saltängarna, känner atmosfären. Lite väl mycket av Ruths dåliga självförtroende återkommer i den här boken. Klagomål på vikten, utseendet och tvivel på moderskapet får onödigt stor plats. Själva historien, deckarintrigen är ändå ett snäpp bättre i den här boken. Jag kunde inte förutsäga hur det skulle gå då de båda historierna vävde sig in i varandra. Spänningen infinner sig mot slutet då händelserna avlöser varandra. Man trivs i karaktärernas sällskap och vill spendera mera tid tillsammans med dem. Hittills har jag sträckläst alla Elly Griffiths böcker. Jag hoppas att följande bok i serien är under arbete redan, väntan blir ändå lång.

Hinner. Inte. Blogga.

Dygnet har för få timmar. Jag har redan för en tid sedan läst slut två böcker som jag ännu inte skrivit något om här på bloggen. Jag skyller på de böcker jag håller på att läsa, Tom Perrottas Little Children, Johan Theorins Sankta Psyko och Stefan Tegenfalks Vredens tid. Alltså vrålbra böcker som pockar på min uppmärksamhet, måste bara läsa, läsa, läsa hela tiden. Återkommer med rapporter- om jag hinner...

Läskoma på kommande

Känslan av att precis ha klickat hem en bok som man ännu inte visste hade utkommit men som man väntat på... Risken finns att det blir ostädat i det boktokiga hemmet den här helgen, Elly Griffiths A Room Full of Bones finns i Kindlen!

Den odödliga Henrietta Lacks

"Det här är en faktabok". Dessa första ord i boken avskräckte mig direkt. En vecka senare plockade jag upp boken igen och tänkte att jag väl borde ge den en chans. Jag pratar om boken Den odödliga Henrietta Lacks skriven av Rebecca Skloot. Boken har jag fått via internetsajten Booked.

Boken handlar om hur en fattig mörkhyad tobaksodlares celler lever vidare idag, 61 år senare. I januari 1951 diagnostiserades Henrietta Lacks med cancer. Cellprover togs från hennes livmoderhals. Dessa celler har sedan odlats vidare och lever fortfarande. Med hjälp av de här cellerna har forskare runt hela världen löst den ena medicinska gåtan efter den andra. Henrietta Lacks visste inte om att hennes cellprover skulle användas för forskning. Hennes familj och släkt har inte fått en enda cent i ersättning och har inte idag råd med sjukvårdsförsäkring.

Jag anmälde mitt intresse för den här boken utan att någonsin ha hört om Henrietta Lacks och hennes celler. Boken beskrevs som en bestseller världen över, en bok som nu ska bli film. Mitt intresse väcktes och jag lyckades för första gången anmäla mig bland de 50 första och fick boken hemskickad. Eftersom jag är sjukskötare till utbildningen tänkte jag att det kunde vara intressant att läsa en bok som handlar om min bransch. Jag har lite svårt att veta vad jag ska skriva om boken. Ämnet är ju intressant. Historien likaså. Men de där första orden förstörde läsupplevelsen för mig. Jag vill inte läsa faktaböcker. Jag är säkert en dålig människa för att jag tycker så, men kan inte komma över det att det är en faktabok. Jag har inte ännu läst slut boken, men kommer att göra det. Någon dag. Boken får bli och vänta och mogna. Den får bli som en "reklampausbok" framför tv:n. En del sträckläser säkert boken. Jag läser den steg för steg.

I stället för dig

Det nya året har inletts med två alldeles utmärkta böcker. Idag läste jag slut Sofie Sarenbrants andra bok I stället för dig. Boken är en fristående fortsättning på Vecka 36 som jag skrev om här. Det har förflutit ett antal år och Nicole är nu 18 år. Nicole får reda på hur det kom sig att hennes bror försvann för 16 år sedan och åker till Brantevik för att ta reda på mera om vad som hände. Vi träffar en del gamla bekanta, men också nya personer i boken. Händelserna avlöser varandra, tempot är högt. För att inte avslöja för mycket för er som inte har läst första boken ännu kan jag inte skriva mer om själva handlingen. Jag gillar författarens språk och beskrivningar. Sofie Sarenbrant är en författare att räkna med. Jag har fått upp ögonen, väntar på följande bok som enligt Adlibris kommer ut i mars.

Vecka 36

Jag är säkert den sista här i världen som läst Sofie Sarenbrants debutbok Vecka 36. Boken kom ut 2010, till mej kom den i ett trevligt hårt paket på julaftonen 2011. Hade läst mycket om boken, så jag började till först med den av alla julklappsböcker.

Boken utspelar sig i ett litet samhälle i Skåne som heter Brantevik. De höggravida väninnorna Johanna och Agnes har tillsammans med sina familjer tillbringat en vecka av semestern där. Sista kvällen försvinner Agnes spårlöst. Polisen utreder försvinnandet och egna efterforskningar görs också av pressen. Agnes ska snart föda sitt barn och utredningen kämpar mot tiden. En ruggig historia utspelar sig.

Boken är lättläst. Språket påminner lite om Camilla Läckbergs språk. Handlingen går framåt och det händer saker tillräckligt ofta. Personerna beskrivs på ett skickligt sätt, likaså miljöerna. Jag njöt av att läsa boken, en klassisk deckare med ett annorlunda, lite ruskigt, innehåll. Påbörjar direkt följande bok, I stället för dig, en fristående fortsättning. Ser fram emot att få fortsätta följa personerna jag lärt känna.