Abibliofobi

Det tycks inte vara bara jag här i familjen som lider av abibliofobi (= the morbid fear of running out of books to read). Igår packade barnen väskorna sina inför barnlägret de skulle åka på. I lägerpappren stod det att man gärna får ta med sig en bok att läsa på tysta timmen. Sonen sa att han måste nog ta med sig två böcker, för vad ska han göra sedan om han läser slut sin bok? Samtidigt försökte han förmana lillasyster att hon nog också borde ta med två böcker, men hon tyckte att hennes bok nog är så tjock att hon nog verkligen inte hinner läsa slut den. Lite extra värmer det nog i en mors hjärta när man ser bekanta drag i sin avkomma. Om det sedan är en bra sak eller inte kan man ju diskutera...

Boktokeri som går i arv

Idag har jag spenderat en stor del av dagen med att röja upp i barnens rum. Tro mej- det är en hel dags projekt att städa två barns rum. Speciellt som de under städningens gång hittar leksaker som de glömt att de har och glatt börjar leka med dem mitt under allt städande. Det som i alla fall gladde mej mitt i allt damm och prylar var den ansenliga högen med böcker på sängbordet vid båda barnens sängar. De ser nästan ut som högen vid min säng.

Dottern (6,5år) är inne i en hästperiod. Hon läser allt hon kommer över som handlar om hästar. För att bokhögen inte skulle rasa omkull måste den delas upp i två högar på det lilla sängbordet. Ovanpå de högarna tänkte hon sedan ännu tömma bibliotekskassen, som innehåller ungefär lika många böcker, men jag fick det avstyrt, de fick en egen hög.

Sonen (8år) är läser gärna fakta om olika saker. Pelle Svanslös är också populärt för tillfället. Förra veckan var vi till Gotland. Vi luskade reda på varenda bokhandel i Visby, och kom hem med en helt acceptabel mängd böcker åt oss var. Barnen hittade många böcker som de helt enkelt mååååste ha. Och vem är jag att säga emot? Jag vet så väl känslan när man måste få en viss bok. Eller två. Eller fem.