Löftet av Tinka Ullbro

Tinka Ullbro är en finlandssvensk marknadsföringschef och författare. Hennes debutroman Löftet kom ut i slutet av förra året. Tinka kontaktade mig per mejl för hon ville gärna att jag som finlandssvensk skulle recensera hennes bok. Då hon jobbade på boken bodde familjen i Göteborg, därför utspelar sig också boken där. Tinka jobbade då också som frivillig på en kvinnojour. Boken kan klassas som en deckare och handlar om en kvinna och hur våld påverkar relationerna till barnen och sina egna föräldrar, till alla i den misshandlade kvinnans närhet.

Annika som i ett års tid har flytt sin våldsamma man blir svårt misshandlad då mannen hittar dem. Sonen Adrian bevittnar hela händelsen och lyckas gömma undan sin lillasyster. Då mamman kommer till medvetande efter misshandeln och lyckas tillkalla hjälp hittas Adrian svårt traumatiserad. Han sitter apatisk och verkar ha förlorat talförmågan. Det enda han tycks reagera på är lillasyster Matilda, som han inte vill släppa med blicken. Barnpsykologen Paola tillkallas att ta hand om barnen medan mamma Annika vårdas på sjukhus. Trots att Paola i 30 år har jobbat med att förhöra och behandla barn som blivit offer för brott blir hon chockad när hon möter Adrian.

Det här är en alldeles ryslig historia. Helt otroligt bra skriven. Familjens liv beskrivs så verkligt att man tror att det är en sann historia. Jag får gång på gång påminna mig om att det är en helt fiktiv historia även om en del av detaljerna är sanna. Tinka har fint kunnat utnyttja sina erfarenheter från kvinnojouren, det är trovärdigt. Att någon människa, barn eller vuxen någonsin har varit/är tvungen att utstå sådana vidriga händelser känns helt övermäktigt. Som barnsjuksköterska blöder mitt hjärta. En värld så fjärran från vardagen jag och min familj lever i. Och det får man ju verkligen vara tacksam över.

Varje kapitel berättas ur en persons perspektiv. Det är kanske det enda jag har lite att invända mot. I varje kapitel är det jag som berättar. Då det alltid är olika personer är det i början lite svårt att hålla reda på personerna. Jag vande mig ändå vid det när jag lärde känna personerna, så det var bara i början som det lite störde. Det här är en bok som verkligen förtjänar mer uppmärksamhet. Jag hoppas att den säljer bra och att många läser den. Jag ser fram emot att få läsa fler böcker om Paola, det är nämligen tänkt att det ska bli en serie.

Stort tack till författaren Tinka Ullbro för recensionsexemplaret!

Böcker att se fram emot

Bokbloggsjerkan är tillbaka efter julpausen och veckans fråga lyder:

Vilken bok är du mest nyfiken på som kommer att komma ut under första halvan av året?

Allra, allra mest hade jag väntat på Elly Griffiths Dying Fall. Den fanns ändå till min stora glädje att klicka hem till Kindlen redan i december, så den är läst och recenserad, klappad och klar. Jag har inte varit särskilt aktiv med att ta reda på vad som kommer att komma under våren. Den bok jag i alla fall vet att kommer att komma ut och som jag väntar på är Kristina Ohlssons Davidsstjärnor, som kommer ut i april. Det är en bok som jag kommer att läsa så fort det går att få tag på den. Det är något speciellt med den väntan, känslan som man har då man väntar på att en bok som man verkligen vill läsa. Det är en del av charmen med böcker, väntan och förväntan. Alltid fyller inte böckerna man väntar på förväntningarna, men den känslan som infinner sig då boken uppfyller förväntningarna är oslagbar. Eller hur?

Borde man läsa om Ove?

Efter att ha läst det här inlägget hos Enligt O blir jag helt plötsligt väldigt sugen på att läsa boken En man som heter Ove av Fredrik Backman. Eftersom jag ju hittills har tyckt att det i alla fall låter som en bok som inte är för mig så blir jag ju nyfiken när Enligt O hyllar den till skyarna. Tittade också in på Fredrik Backmans blogg och fick mig några goda skratt, så kanske man borde ge boken en chans. Vad säger ni? Någon som läst?

Lite mera Kindletankar

De senaste degarna har jag legat på soffan med en dunderförkylning. Jag har inte orkat läsa så mycket men igår läste jag en del. Jag har läst Bortom varje rimligt tvivel av Malin Persson Giolito. Jag fick boken som recensionsexemplar i PDF, precis då min gamla Kindle gick sönder. Då jag nu fick min nya Paperwhite som är betydligt mindre fungerade inte PDF-filer längre så bra i Kindlen. Jag började googla runt lite för att hitta en lösning på det problemet. Jag hittade ett litet gratisprogram som heter "PDF to ePUB Mobi Converter". Det programmet konverterar PDF-filer till mobi-format, vilket är Kindle-formatet. Vips hade jag boken i Kindlen och det var bara att börja läsa. Radbrytningarna är inte helt optimala, men helt läsbara. Teckenstorleken går att ändra på, vilket man inte kunde med PDF-filens pyttelilla myrtext. Riktigt lyckat tycker jag!

Det som jag egentligen ville komma fram med i det här inlägget är Paperwhitens tidsräknare. Den uppskattar nämligen hur lång tid det tar innan man läst slut kapitlet och hur lång tid det tar innan man läst klart hela boken. Och det skojiga är att det faktiskt stämmer, nästan på minuten! Dessutom ska man kunna få riktiga sidnummer i stället för Kindlens egna "location" som inte sagt mig något om hur långt i boken man är. Så gissa om jag hade vissa problem att prioritera matlagningen idag då Kindlen visade att det bara var 36 minuter kvar av boken...

Ju mer jag läser på Kindlen desto mer tycker jag om den. Den är så mycket bättre än den gamla modellen!

Pianostämmaren av Stefan Tegenfalk

Årets första bok läste jag ut redan för en knapp vecka sedan, men har bara inte kommit mig för att skriva om den förrän nu. Pianostämmaren är del 4 i Stefan Tegenfalks serie om poliserna Walter Gröhn och Jonna de Brugge. Jag sträckläste de tre första böckerna i början av förra året och inleder nu också det här året med bekanta karaktärer. Serien var tänkt att bli en trilogi, men jag var åtminstone riktigt glad över att det kom en del till.

En 16-årig flicka hittas mördad. Gärningsmannen har skickligt dolt sina spår. Polisen utreder fallet och förhör personer i offrets närhet. Det visar sig att offrets klasskamrat blivit grovt mobbad av sina klasskamrater, bl.a. av offret. Ganska snart riktas misstankarna mot Linnea, den mobbade flickan. Jonna tvivlar ändå hela tiden på att Linnea skulle ha något med mordet att göra och går igen till en del egna vägar i utredningen. Historien flyter på bra, man dras in i historien. Det är inte riktigt lika spännande som de tidigare böckerna varit, men riktigt underhållande läsning tycker jag att det är. Man får veta lite mera om Jonnas bakgrund, medan Walter är lite mer i bakgrunden. Kommer det en femte del så kommer jag nog att läsa också den.

Nyårslöften?

På de flesta bloggarna läser man om nyårslöften, det ena mer ambitiösa än det andra. Jag lyfter på hatten åt alla dem som lyckas genomföra utmaningar, läsa 150 böcker i året och blogga flera gånger per dag. Visst skulle det vara härligt att få stoltsera med sådana siffror och statistik. Förstå mig inte fel, jag säger inget ont om alla er som hoppar på utmaningar eller som hör till snabbläsarklubben. Ej heller om er som lyckas uppdatera bloggen åtminstone en gång per dag. Tvärt om är det med en liten gnutta avund jag läser er statistik och era nya planer för det nya året. Tänk om jag också skulle läsa blixtsnabbt, då skulle bokhyllan inte vara full av hyllvärmare. Då skulle också jag kunna stoltsera med fin statistik. Nu är jag inte så snabb på att läsa, men jag njuter av det ändå. Att läsa är det jag allra helst gör på min fritid. Att blogga är ett sätt att få kommunicera med andra likasinnade. Varje kommentar är guld värd, jag blir varje gång lika glad då någon kommenterar.

Så för att komma till nyårslöftena. När jag tänker framåt på året som skall komma vill jag läsa, läsa, läsa. Jag vill läsa det jag har lust att läsa. Jag vill lyssna på böckerna som ropar åt mig- läs mig och välja och vraka vilken bok som ska vara den nästa i tur. Jag vill blogga, vill blogga mer aktivt än tidigare. Jag vill också kommentera på andras bloggar mer aktivt än tidigare. Jag vill inte ställa krav som leder till en massa måsten. Jag vill vara fri att göra mina val och fri att ändra på mina planer. Det är ett bra år uppbyggt av.

Nu ser du mig av S.J. Bolton

Dagen innan min gamla Kindle gick sönder fick jag boken Nu ser du mig som recensionsexemplar från Modernista. Dessvärre var boken en e-bok och jag hade ju ingen Kindle att läsa på. Jag började läsa den på datorn, men det gick trögt. Att det gick trögt var inte alls bokens fel, bara det att det inte alls var ett kul sätt att läsa på datorn. Så så fort jag läst klart senaste Ruth-boken laddade jag upp Bolton på Kindlen och sträckläste klart boken. Att koka risgrynsgröt samtidigt som man är mitt uppe i upplösningen är inte helt lyckat kan jag av erfarenhet säga...

Nu ser du mig är den första delen om polisen Lacey Flint och den enda som har översatts till svenska. Del två, Dead Scared finns på engelska, bla till Kindlen. Det känns lite onödigt att skriva så mycket om handlingen, ni har väl alla läst den här boken redan. Men ifall det finns någon därute som inte har läst boken ännu kommer här en kort summering.

En kvinna blir knivhuggen och bara några sekunder senare faller hon död ner i armarna på den unga polisen Lacey Flint. Några händelser senare står det klart för utredningsgruppen att mördaren är en Jack the Ripper-kopia som tycks hysa ett personligt vendetta mot Lacey. Det blir en blodig jakt efter mördaren och med blodig så menar jag verkligen blodig. Låt ändå inte blodet avskräcka dig, det här är en riktigt, riktigt bra historia.

Att försöka klura ut mördaren under läsningens gång är en del av charmen med att läsa deckare. I den här boken trodde jag flera gånger att jag hade klurat ut gåtan, men tji fick jag. Slutet är verkligen överraskande och på ett bra sätt. Ibland blir det bara fel när det inte blir som man tänkt sig, men här blir det genialt! Man vill bara ta och läsa del två på direkten. Kan den vara lika bra?

Tack till Modernista för recensionsexemplaret, och ursäkta den sena recensionen.