lördag 27 oktober 2012

Bokmässa ala Helsingfors

Nu i helgen pågår Helsingfors bokmässa. Igår föll den första snön över södra Finland, med ett totalt trafikkaos som följd. Ingen hade bytt till vinterringar, bilar stannade kors och tvärs i backar. Så ett tag såg det ut som om jag och mamma inte skulle kunna köra de 5 milen till Helsingfors och bokmässan som vi hade tänkt oss. Mamma hade vunnit två inträdesbiljetter i en tävling i Hufvudstadsbladets bokmässetävling, så det hade ju varit synd att lämna dem oanvända. Så mamma fick hjälp med att byta till vinterringar och så åkte vi iväg. Vi hann inte fram riktigt i tid till intervjun med Knausgård, så vi strosade runt och klappade på böcker i stället. En del fynd gjorde vi, julklappar.

Det måste sägas att man inte kan jämföra Helsingfors bokmässa med mässan i Göteborg. Det är som att jämföra storleken av Rom med storleken av Vatikanstaten. Kanske lite överdrivet, men den här mässan är inte vidare stor. Är man då finskspråkig så får man väl en dag att gå åt på mässan, men om man bara vill titta på det svenska utbudet, så gör man det ganska snabbt. Trots det så är det ju något speciellt med bokmässor. Att få strosa omkring och klappa på, känna på, bläddra i böcker utan att någon tittar konstigt på en är ju skönt och avslappnande. I en monter hittade jag små miniböcker, sådana man har till prydnad. Med riktiga pärmar och blad i. Damen som sålde i montern hade gjort örhängen av dem och kunde göra örhängen av valfria böcker medan man väntade. Det ville jag ju självklart ha! Damen tyckte att jag kunde strosa omkring och komma tillbaka om en stund och hämta de färdiga örhängena. Det lät bra, så vi gick vidare, mamma och jag. Det var just då vi började fynda böcker, julklappar. Nästa tanke jag ägnade åt mina örhängen var hemma. Jag hade totalt glömt bort att gå och hämta dem! Jag skämdes så...

Idag ringde jag en kompis som jag trodde att skulle gå på mässan för att kolla om hon kunde hämta mina örhängen. Hon skulle inte dit, men hennes mamma och pappa skulle gå på mässan. Senare idag fick jag ett samtal, mamman hade hittat och köpt örhängena! Det förgyllde min lördag! Ska lägga upp en bild då jag får dem.

Vi avslutade vårt mässbesök med att lyssna på när journalisten Philip Teir intervjuade Anna-Lena Lauren, författare och journalist, om situationen i Ryssland. Anna-Lena Lauren bor i Moskva där hon gör research för sin nästa bok. Hon är en utmärkt berättare, det är ett nöje att lyssna på henne. Det var första gången jag lyssnade på henne live, och trots att jag inte är särskilt intresserad av Ryssland och demonstrationerna som pågår där, så var det en riktigt underhållande halvtimme.


onsdag 24 oktober 2012

I've Got Your Number av Sophie Kinsella

Efter att jag läst Sophie Kinsellas bok Twenties Girl har jag otåligt väntat på att det ska komma ut en ny bok. Den boken var verkligt bra, rolig och underhållande och inte för smörig. Så på bokmässan köpte jag I've Got Your Number från The English Bookshops monter. (Blev helt förälskad i den montern, fysiska bokhandeln är ett måste nästa gång jag åker till Stockholm)

I boken tappar Poppy bort sin värdefulla förlovningsring. Då hon panikartat försöker leta rätt på den blir hon också av med sin telefon. Hon råkar hitta en telefon i en skräpkorg och delar ut den telefonnummern till alla tänkbara som kan tänkas hitta ringen. Det visar sig att telefonen tillhör buisnessmannen Sam Roxton. Det är hans personliga assistent som dumpat telefonen och gett sig iväg. Poppy är desperat och lyckas övertala Sam att få behålla telefonen en tid genom att i utbyte vidarebefordra alla mejl och meddelanden som kommer till telefonen.

Historien är ganska typisk. Helt underhållande, och lika förutsägande. Det som däremot retar gallfeber på åtminstone mig är alla dessa fotnoter. Redan på sidan 30 är jag utled på fotnoterna, det kan t.om. vara fem fotnoter på en sida. Till slut orkar jag inte läsa dem mera. Det blir bättre efter halva boken, då kan det gå flera sidor utan en enda fotnot. Sammanlagt finns det i boken 112 fotnoter på 381 sidor, så riktigt på alla sidor är det inte.

Boken är som sagt helt underhållande, men inte alls i klass med Twenties Girl.

tisdag 23 oktober 2012

Nostalgi

Jag har visst tidigare skrivit om biblioteket jag var stamkund på i min barndom. Då jag inte längre bor i samma stadsdel och nuförtiden har två andra bibliotek närmare där jag bor, så blir det inte av att besöka just det här biblioteket. Igår hade jag ändå vägarna förbi då jag var och handlade mat medan dottern var på sin ridlektion. Jag hade några minuter över och såg att biblioteket var öppet, så jag gick in. Det är ca 20 år sedan jag senast varit till det biblioteke, förutom något enstaka besök i början av 2000-talet. Det mesta var som förut. Ett antal datorer har kommit till, de fanns inte i min barndom...:) Skönlitteraturen var på samma ställe som förut, likaså barn- och ungdomsböckerna. Då jag skulle gå ut och gick förbi lånedisken utbrast bibliotekarien; "Men det var länge sedan!" Hon kände igen mig! Tänk vad kul! Hon var bibliotekarie där redan då jag var stamkund där och senare min handledare då jag gjorde min arbetslivspraktikperiod på biblioteket i slutet av 1980-talet. Vi pratade en stund innan jag var tvungen att rusa iväg till stallet och hämta dottern. Men det kändes bra att vara ihågkommen. Tänk vad lite det behövs för att värma en boktoks hjärta:)

lördag 20 oktober 2012

Kärlek:)

Dottern fyllde 8 år idag. På bokmässan köpte jag en bok av Susanne McFie, fick den signerad. Jag tom vågade ge henne mitt visitkort för bloggen! Idag då dottern berättade för sina kompisar vad hon fått för present poängterade hon extra att boken hon fick var signerad av författaren. Det värmer en boktoks hjärta. Då dottern ännu ritar följande teckning, vill hjärtat nästan svämma över...:)


söndag 14 oktober 2012

Bokbloggsjerkadags

Det är flera veckor sedan jag varit med i Annikas jerka, så jag känner att det är dags nu igen. Veckans fråga är den här gången två frågor:

"Det har väl knappast gått någon förbi vem det var som vann Nobelpriset i litteratur, och en av veckans frågor är naturligtvis om det var rätt person som kammade hem priset?

I dag kom jag hem från biblioteket med hela famnen full av böcker, och det beror inte på att jag är utan läsning, utan det hänger helt enkelt ihop med att jag är beroende av böcker. Vilket leder oss till fråga nummer två: hur många böcker finns just nu i din att-läsa-hög?"

Nobelpriset har jag inget större intresse för. Sällan har jag ens känt igen namnet på den som vunnit. Jag är nog bara en sådan här vanlig "ickeutbildad" bokälskare. Så jag kan inte alls uttala mig om huruvida det var rätt person som kammade hem priset.

På fråga två har jag ett kort svar. I nedre våningen finns 36 olästa böcker, i övre våningen ca 10 till. Dessa böcker stressar mig inte alls, de är en trygghet. Snarare börjar jag tycka att att-läsa högen börjar bli lite väl liten. Jag gillar när man har att välja mellan. Så då är ca 46 böcker inte sååå mycket...

 

fredag 12 oktober 2012

Ni älskar dem inte av Belinda Bauer

Dagen efter att jag fått Belinda Bauers bok som recensionsexemplar i digitalt format gick min Kindle sönder. Tala om otur... Eftersom jag så väntat på den här boken, kunde jag inte vänta tills jag skaffat mig en ny läsplatta. Så jag satte igång och läsa på datorn. Jag läste med Calibre, programmet man använder då man vill konvertera e-böcker till Kindle-format och föra över dem till läsplattan. Jag måste säga att det fungerade riktigt bra att läsa på datorn, men nog saknar jag Kindlen.

Bok tre av Belinda Bauer är helt klart bäst hittills, enligt min mening. Vi återser bekanta personer från tidigare böcker, och lär också känna några nya. Så om du inte har läst de första två, Mörk jord och Skuggsida ska du nog göra det före du läser den här.

Barn försvinner från bilar. Kidnapparen lämnar efter sig en lapp där det står "Ni älskar dem inte". Polisen har inga spår och hängs ut i media. Det är egentligen allt jag vill berätta om handlingen. Bauers böcker har inte ett rasande tempo. Vikt sätts på personskildringarna och beskrivningarna av omgivningen. Den lilla byn Shipcott och Exmooreheden, det är bara så brittiskt att man inte kan annat än gilla det. Människorna är vanliga människor, med goda och mindre goda sidor. De känns trovärdiga och levande.

De flesta har gillat Mörk jord bäst, men jag går nog lite mot strömmen. Jag tycker att Ni älskar dem inte är helt bäst av Bauers böcker. Undrar om det blir ännu fler?

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

torsdag 11 oktober 2012

En kvart om dagen


I dotterns skola har man dragit igång läsprojektet En kvart om dagen. Det går ut på att vi som föräldrar ska läsa högt för barnen en kvart om dagen. I skolan läser läraren också högt för barnen. Som boktokig kan man ju inte annat än gilla ett sådant projekt. Fyra dagar har vi nu stängt av tv:n och läst ur en bok. Riktigt mysigt. Att dessutom också mannen läst de kvällar jag inte varit hemma tycker jag att är extra kul. Jag hade tänkt att vi skulle börja läsa Harry Potter, men det ville inte dottern. Det är pojkböcker enligt henne. I stället blev det en hästbok, Kusligheter på stall Pegasus. Ikväll tog vi paus med den boken och började med Schlagersabotören i stället. Sedan barnen lärde sig läsa så har jag blivit lat med att läsa högt för dem. Nu efter fyra dagar känns det som om det här är en vana man kunde fortsätta med också efter att projektet är slut i skolan. Kanske vi kommer till Harry Potter böckerna ännu en vacker dag. Jag har ju inte heller läst dem, så jag skulle gärna göra det:)