tisdag 9 juni 2015
Deckarveckan 8-14.6
Som jag tidigare nämnt här på bloggen så uppmärksammas böcker och läsning lite extra i Finland under 2015 då vi firar Bokens år. Ett av evenemangen under året är Deckarveckan (Dekkariviikko), som ordnas av bokhandlarna och pågår den här veckan. Många finska bokbloggar uppmärksammar veckan på sina bloggar och på facebook finns ett evenemang där man kan posta deckartips och annat som passar in i temat.
Visste ni att deckaren är de högtutbildades genre och de som köper många böcker läser mest deckare. Man kan inte definiera deckarköpare enligt kön, det är lika många män och kvinnor som köper deckare. Överlag köper fler kvinnor böcker, men i deckargenren är skillnaden mindre. Den typiska deckarläsaren är 40-49 år. I den åldersgruppen har nästan en tredjedel uppgett att de har köpt deckare under det senaste året. I "Finland läser" undersökningen framkom det tydligt att finländare fortfarande är ett läsande folk. 78% av 17-79 åringar köpte under det senaste året minst en bok. Inte illa, trots att jag inte har siffror från andra länder att jämföra med.
Så låt oss läsa deckare den här veckan, och kommande veckor med. Deckaren är en genre som är levande och ledande, den har gott om kokböckerna i popularitet. Det du!
söndag 7 juni 2015
Kindle vs iPad
Under de senaste veckorna har jag läst två böcker på iPaden. Det är ju smidigt att läsa på paddan, men ju mer jag läser på paddan desto mer uppskattar jag min kära Kindle. Böckerna jag läste var i PDF-format, vilket är betydligt bekvämare att läsa på en större skärm. PDF fungerar inte i Kindlen utan att man kör filen genom diverse konverteringsprogram. Min trotjänare Calibre klarar inte av att konvertera PDF-filer, så man borde ha något annat program för att få filerna konverterade så att Kindlen kan hantera dem. Så då är det lättare att rätt och slätt läsa dem på iPaden.
Största nackdelen med att läsa på iPaden är batteritiden. Det drar förvånansvärt mycket batteri att läsa. Då man är van med Kindlen som är mycket batterisnål irriteras man av att vara tvungen att ladda batteriet mitt i boken. En annan nackdel med iPaden är att läsning utomhus i solsken inte går så värst bra. Skärmen speglar och texten ser ut att vara långt inne i skärmen, om du förstår vad jag menar. På Kindlen är texten som i en pappersbok, och det är inga problem att läsa i solen.
Till iPaden kan man ladda ner otaliga appar att läsa på. Jag har Kindleappen, men de här böckerna läste jag i iBooks. Jag blir också lite irriterad på notifieringar från Gmail och Facebook som plingar till medan jag läser. Visserligen kan man stänga av notifieringarna, men då jag inte i huvudsak läser på iPden lät jag dem vara på.
iPaden är också ganska tung att gå omkring och bära på i handväskan. Den är stor och otymplig jämfört med Kindlen. På iPaden ser man bilder i färg, det gör jag inte på min Kindle. Jag läser inte så värst många bilderböcker, så det stör inte mig att pärmbilden är svartvit på Kindlen.
Summa summarum. Det är en rikedom att kunna välja i vilket format man läser sin bok. Att kunna välja enligt situation och tillgänglighet. Jag tycker att alla format har sin plats både pappersboken och e-boken.
Största nackdelen med att läsa på iPaden är batteritiden. Det drar förvånansvärt mycket batteri att läsa. Då man är van med Kindlen som är mycket batterisnål irriteras man av att vara tvungen att ladda batteriet mitt i boken. En annan nackdel med iPaden är att läsning utomhus i solsken inte går så värst bra. Skärmen speglar och texten ser ut att vara långt inne i skärmen, om du förstår vad jag menar. På Kindlen är texten som i en pappersbok, och det är inga problem att läsa i solen.
Till iPaden kan man ladda ner otaliga appar att läsa på. Jag har Kindleappen, men de här böckerna läste jag i iBooks. Jag blir också lite irriterad på notifieringar från Gmail och Facebook som plingar till medan jag läser. Visserligen kan man stänga av notifieringarna, men då jag inte i huvudsak läser på iPden lät jag dem vara på.
iPaden är också ganska tung att gå omkring och bära på i handväskan. Den är stor och otymplig jämfört med Kindlen. På iPaden ser man bilder i färg, det gör jag inte på min Kindle. Jag läser inte så värst många bilderböcker, så det stör inte mig att pärmbilden är svartvit på Kindlen.
Summa summarum. Det är en rikedom att kunna välja i vilket format man läser sin bok. Att kunna välja enligt situation och tillgänglighet. Jag tycker att alla format har sin plats både pappersboken och e-boken.
fredag 5 juni 2015
Just nu-enkät
Kände för att göra ett "just nu" inlägg. Hittade den här från mars på Dark Places.
Vid sängen...
... har jag Behandlingen av Mo Hayder. Nuförtiden har jag bara en bok i taget vid sängen. Förr samlades bökcerna på hög där men nu har bokhögarna flyttat till läshörnan, vardagsrummet, ja lite här och där i hemmet.
Vid soffan ...
... har jag iPaden och på den har jag Barfotaflickan av Katerina Janouch. Paddan brukar inte riktigt hållas bara vid soffan, den har också fått resa med mig till jobbet ett par dagar.
På jobbet ...
... läser jag bara patientjournaler.
Utmaningsbok ...
... allt jag läser ingår i min läsutmaning, den på Goodreads. Jag är urusel på utmaningar, kan inte alls motivera mig till att delta i utmaningar. Så jag håller mig till ett för mig lagom högt antal för hela årets läsning och beundrar alla er som disciplinerat deltar i diverse utmaningar.
Bokcirkelbok ...
... har jag inte heller. Deltog under våren i bibliotekets bokcirkel. Temat där var bortglömda finlandssvenska författare. Läs mera här!
På läsplattan ...
... läser jag Fangirl av Rainbow Rowell.
Borde börja med ...
... Har inget speciellt som jag känner att jag borde börja med. Skönt att vara "up to date" med recensionsexemplaren!
Längtar efter att få läsa ...
... Istvillingar har jag blivit riktigt sugen på. Den figurerar lite här och där och jag hör idel lovord om den så naturligtvis blir jag också nyfiken.
Senast köpta bok ...
... är nog Fangirl till Kindlen.
Skulle vilja köpa ...
... Falleri fallera falleralla av Carin Gerhardsen. Men jag har inte läst den föregående delen ännu, så jag får ge mig till tåls.
Vid sängen...
... har jag Behandlingen av Mo Hayder. Nuförtiden har jag bara en bok i taget vid sängen. Förr samlades bökcerna på hög där men nu har bokhögarna flyttat till läshörnan, vardagsrummet, ja lite här och där i hemmet.
Vid soffan ...
... har jag iPaden och på den har jag Barfotaflickan av Katerina Janouch. Paddan brukar inte riktigt hållas bara vid soffan, den har också fått resa med mig till jobbet ett par dagar.
På jobbet ...
... läser jag bara patientjournaler.
Utmaningsbok ...
... allt jag läser ingår i min läsutmaning, den på Goodreads. Jag är urusel på utmaningar, kan inte alls motivera mig till att delta i utmaningar. Så jag håller mig till ett för mig lagom högt antal för hela årets läsning och beundrar alla er som disciplinerat deltar i diverse utmaningar.
Bokcirkelbok ...
... har jag inte heller. Deltog under våren i bibliotekets bokcirkel. Temat där var bortglömda finlandssvenska författare. Läs mera här!
På läsplattan ...
... läser jag Fangirl av Rainbow Rowell.
Borde börja med ...
... Har inget speciellt som jag känner att jag borde börja med. Skönt att vara "up to date" med recensionsexemplaren!
Längtar efter att få läsa ...
... Istvillingar har jag blivit riktigt sugen på. Den figurerar lite här och där och jag hör idel lovord om den så naturligtvis blir jag också nyfiken.
Senast köpta bok ...
... är nog Fangirl till Kindlen.
Skulle vilja köpa ...
... Falleri fallera falleralla av Carin Gerhardsen. Men jag har inte läst den föregående delen ännu, så jag får ge mig till tåls.
söndag 31 maj 2015
Taivaslaulu av Pauliina Rauhala
Bokbabbel har sedan november 2014 lyriskt pratat om Taivaslaulu. Många andra har också instämt i hyllningssången. Jag ställer mig längst fram i den kören.
Taivaslaulu är en kärlekshistoria. Aleksi och Vilja träffas och förälskar sig i varandra under sin studietid. De drar ut på tiden innan de gifter sig men så fort de tar varandras händer ser de femliters grötkastrullen flimra framför ögonen. Aleksi och Vilja är gammellestadianer och så fort som prästen sagt amen börjar barnen komma. Historien berör svåra ämnen i religiösa kretsar, att nästan brista, att överleva i samfundet och hitta sin egen väg till att finna ro och lycka.
Boken berättas ur både Viljas och Aleksis perspektiv. Viljas tankar om livet som försvann och rollen som kvinna och mor. Aleksis strävan att vara en god make och far. Aleksis mjukhet och värme och hans kamp mellan känslor och inmatade konventioner. Det som ändå berör mig mest av allt är barnen som leker det de hör och uppfattar. Den nakna sanningen kommer fram i barnens oskyldiga docklekar och jag rörs till tårar av träffsäkerheten i lekarna.
Språket är det som gör den här boken unik. Det är också språket som gör den här boken så gott som omöjlig att översätta till svenska. Jag har alltid uppfattat finska språket som hårt och kantigt, men i Taivaslaulu är det poetiskt, lyriskt. Jag suger på varje ord, varje mening. Jag läser med vilje långsamt, långsamt, vill inte att boken ska ta slut för tidigt. Ibland får jag anstränga mig för att se symboliken, speciellt i epilogen, men det är fint, genialt. Pauliina Rauhalas debut är slående. Jag fylls av lycka, glädje, sorg, vrede, hopplöshet och tillit under läsningens gång. Kan inte komma på en enda annan bok som väckt så många känslor på en gång.
Kan du finska så ska du läsa den här boken.
Taivaslaulu är en kärlekshistoria. Aleksi och Vilja träffas och förälskar sig i varandra under sin studietid. De drar ut på tiden innan de gifter sig men så fort de tar varandras händer ser de femliters grötkastrullen flimra framför ögonen. Aleksi och Vilja är gammellestadianer och så fort som prästen sagt amen börjar barnen komma. Historien berör svåra ämnen i religiösa kretsar, att nästan brista, att överleva i samfundet och hitta sin egen väg till att finna ro och lycka.
Boken berättas ur både Viljas och Aleksis perspektiv. Viljas tankar om livet som försvann och rollen som kvinna och mor. Aleksis strävan att vara en god make och far. Aleksis mjukhet och värme och hans kamp mellan känslor och inmatade konventioner. Det som ändå berör mig mest av allt är barnen som leker det de hör och uppfattar. Den nakna sanningen kommer fram i barnens oskyldiga docklekar och jag rörs till tårar av träffsäkerheten i lekarna.
Språket är det som gör den här boken unik. Det är också språket som gör den här boken så gott som omöjlig att översätta till svenska. Jag har alltid uppfattat finska språket som hårt och kantigt, men i Taivaslaulu är det poetiskt, lyriskt. Jag suger på varje ord, varje mening. Jag läser med vilje långsamt, långsamt, vill inte att boken ska ta slut för tidigt. Ibland får jag anstränga mig för att se symboliken, speciellt i epilogen, men det är fint, genialt. Pauliina Rauhalas debut är slående. Jag fylls av lycka, glädje, sorg, vrede, hopplöshet och tillit under läsningens gång. Kan inte komma på en enda annan bok som väckt så många känslor på en gång.
Kan du finska så ska du läsa den här boken.
torsdag 28 maj 2015
Vita spår av Emelie Schepp
Vita spår är Emelie Schepps andra bok. Den första boken Märkta för livet gav hon ut på eget förlag innan Wahlström & Widstrand haffade tag i henne. Nu kommer Vita spår ut som fin inbunden bok. Emelie har jobbat hårt för att sälja sin första bok, hon är aktiv som föreläsare och är idag författare på heltid. Emelie Schepp var också en av författarna på spänningsminglet vi ambassadörer ordnade i samband med bokmässan förra hösten. Det är ett sant nöje att lyssna på Emelie berätta om sina böcker.
På X-2000 tåget på stationen i Norrköping har en ung kvinna hittats död. Kvinnans fingrar är blodiga och vitt skum rinner från hennes mun. Kvinnan hade inte rest ensam, men nu är hennes väninna spårlöst förvunnen. Jana Berzelius kopplas in som åklagare då man hittar drogkapslar i kvinnans mage. Ganska fort märker Jana att fallet har kopplingar till en person som hon inte vill kopplas ihop med och hon inser att hon måste hitta honom innan polisen gör det. Janas mörka förflutna hotas att avslöjas och det vill Jana förhindra till varje pris.
Jana Berzelius är huvudperson i Emelie Schepps böcker. Jana är inte den typiska huvudpersonen, hjälten, utan hon går sina egna vägar och hittar sina egna lösningar. Det är precis det som gör de här böckerna så bra. Det är fräscht, oväntat. Handlingen är också just det, oväntad. Just då jag tror att jag har klurat ut hur det ligger till slås mina teorier till spillror. Jag är tvungen att läsa vidare och sträckläser boken varje ledig stund. Omslaget är riktigt snyggt, Maria Sundberg har formgivit det. Stämmer bra överens med handlingen! Vita spår är den perfekta sommarboken, men läs Märkta för livet först så hänger du med från början.
För mig gäller en lång väntan på den tredje boken. Snälla Emelie, skriv! Skriv så tangentbodet glöder, så vi inte behöver vänta så länge på nästa bok!
Tack till Wahlström & Widstrand för recensionsexemplaret! Tack till Emelie för att du fixade boken åt mig!
På X-2000 tåget på stationen i Norrköping har en ung kvinna hittats död. Kvinnans fingrar är blodiga och vitt skum rinner från hennes mun. Kvinnan hade inte rest ensam, men nu är hennes väninna spårlöst förvunnen. Jana Berzelius kopplas in som åklagare då man hittar drogkapslar i kvinnans mage. Ganska fort märker Jana att fallet har kopplingar till en person som hon inte vill kopplas ihop med och hon inser att hon måste hitta honom innan polisen gör det. Janas mörka förflutna hotas att avslöjas och det vill Jana förhindra till varje pris.
Jana Berzelius är huvudperson i Emelie Schepps böcker. Jana är inte den typiska huvudpersonen, hjälten, utan hon går sina egna vägar och hittar sina egna lösningar. Det är precis det som gör de här böckerna så bra. Det är fräscht, oväntat. Handlingen är också just det, oväntad. Just då jag tror att jag har klurat ut hur det ligger till slås mina teorier till spillror. Jag är tvungen att läsa vidare och sträckläser boken varje ledig stund. Omslaget är riktigt snyggt, Maria Sundberg har formgivit det. Stämmer bra överens med handlingen! Vita spår är den perfekta sommarboken, men läs Märkta för livet först så hänger du med från början.
För mig gäller en lång väntan på den tredje boken. Snälla Emelie, skriv! Skriv så tangentbodet glöder, så vi inte behöver vänta så länge på nästa bok!
Tack till Wahlström & Widstrand för recensionsexemplaret! Tack till Emelie för att du fixade boken åt mig!
måndag 25 maj 2015
Jobb och drömmar
Min arbetskarriär har inte sett ut som jag som liten skulle
ha förväntat mig. Min högsta dröm var att bli bibliotekarie. I stället blev jag
sjukskötare. Då jag blev klar 1996 var det lågkonjunktur i Finland och det
fanns inga jobb för unga gröna sjukskötare. Jag drog iväg till London i stället
och jobbade i ca 9 månader på ett sjukhus där. Då jag återvände till Finland
fick jag ett vikariat på barnenheten i sjukhuset i vår lilla stad. Där blev
jag kvar i 17 år! Medan jag jobbade på sjukhuset fick jag joba med ett
IT-projekt, som skolare för ett nytt dataprogram som skule tas i bruk i hela
sjukhuset. Den tiden var så rolig! Den gav mig verkligen mersmak och ett litet
frö såddes inom mig. Ett frö om att någon gång i framtiden få jobba inom IT.
Jag hör till den generationen som inte vuxit upp med datorer och mobiler, utan
har som vuxen lärt mig själv allt jag kan om datorer och IT. Kanske det är just
därför drömmen känns rätt så avlägsen.
Sedan hösten 2013 jobbar jag som diabetesskötare för barn på
ett annat sjukhus. Det var också en dröm, att få jobba med diabetes på heltid.
Så två av mina drömmar har faktiskt gått i uppfyllelse! Än lever drömmen om att
bli bibliotekarie kvar, likaså drömmen om att få jobba inom IT. Tänk att få
använda den kunskap jag har samlat på mig från 18 år inom sjukvården med
diverse dataprogram och t.ex. kunna vara med och utveckla nya program för
hälsovården! Så om ni där på t.ex. Olingo har behov av en sjukvårdskunnig
IT-konsult, är det bara att kontakta mig! En boktokig barnsjukskötare med ett
stort intresse av datorer och IT, utveckling och utbildning. Eller tänk om jag skulle få chansen att jobba som bibliotekarie,
kanske med e-böcker som specialitet! Att kobinera de två skulle vara den
ultimata drömmen!
söndag 24 maj 2015
Behandlingen- En smakebit på söndag
Den norska bokbloggaren “Flukten fra virkeligheten”
har varje söndag en rolig liten utmaning där man ska skriva ner en
liten smakbit av boken man läser för tillfället. Ett kul sätt att få nya
lästips.
Det är länge sedan jag gav er en smakbit. Så här post-eurovisions-trött passar det bra med ett inlägg som styr sig själv så att säga. Igår läste jag klart Emma Hambergs Baddaren, en underbar bok med Emma-typiska karaktärer. Jag kan inte säga det för många gånger, läs Emma Hambergs böcker, de värmer hjärtat!
Efter Baddaren började jag på Mo Hayders nya bok Behandlingen. Det är andra boken om Jack Caffery. Smakbiten är från bokens början.
Boken ges ut av Modernista, tack för recensionsexemplaret!
Det är länge sedan jag gav er en smakbit. Så här post-eurovisions-trött passar det bra med ett inlägg som styr sig själv så att säga. Igår läste jag klart Emma Hambergs Baddaren, en underbar bok med Emma-typiska karaktärer. Jag kan inte säga det för många gånger, läs Emma Hambergs böcker, de värmer hjärtat!
Efter Baddaren började jag på Mo Hayders nya bok Behandlingen. Det är andra boken om Jack Caffery. Smakbiten är från bokens början.
"När alltsammans var över medgav kriminalkommissarie Jack Caffery, södra Londons beredskapsrotel för grövre brott, att av allt han sett i Brixton den där molniga julikvällen hade kråkorna varit det mest skakande.
De var där när han kom ut ur familjen Peach hus - drygt tjugo stycken som på sitt förstulna sätt stod på grannens gräsmatta, obekymrade om polisens avspärrning, åskådarna och kriminalteknikerna. Några hade näbben öppnen. Andra såg ut att flämta. Alla såg rakt på honom . som om de visste vad som hade hänt i huset. Som om de illmarigt skrattade åt hans reaktion på vad han hade sett på brottsplatsen, åt det oproffessionella sätt på vilket han tog det personligt."
Boken ges ut av Modernista, tack för recensionsexemplaret!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)