Taivaslaulu av Pauliina Rauhala

Bokbabbel har sedan november 2014 lyriskt pratat om Taivaslaulu. Många andra har också instämt i hyllningssången. Jag ställer mig längst fram i den kören.

Taivaslaulu är en kärlekshistoria. Aleksi och Vilja träffas och förälskar sig i varandra under sin studietid. De drar ut på tiden innan de gifter sig men så fort de tar varandras händer ser de femliters grötkastrullen flimra framför ögonen. Aleksi och Vilja är gammellestadianer och så fort som prästen sagt amen börjar barnen komma. Historien berör svåra ämnen i religiösa kretsar, att nästan brista, att överleva i samfundet och hitta sin egen väg till att finna ro och lycka.

Boken berättas ur både Viljas och Aleksis perspektiv. Viljas tankar om livet som försvann och rollen som kvinna och mor. Aleksis strävan att vara en god make och far. Aleksis mjukhet och värme och hans kamp mellan känslor och inmatade konventioner. Det som ändå berör mig mest av allt är barnen som leker det de hör och uppfattar. Den nakna sanningen kommer fram i barnens oskyldiga docklekar och jag rörs till tårar av träffsäkerheten i lekarna.

Språket är det som gör den här boken unik. Det är också språket som gör den här boken så gott som omöjlig att översätta till svenska. Jag har alltid uppfattat finska språket som hårt och kantigt, men i Taivaslaulu är det poetiskt, lyriskt. Jag suger på varje ord, varje mening. Jag läser med vilje långsamt, långsamt, vill inte att boken ska ta slut för tidigt. Ibland får jag anstränga mig för att se symboliken, speciellt i epilogen, men det är fint, genialt. Pauliina Rauhalas debut är slående. Jag fylls av lycka, glädje, sorg, vrede, hopplöshet och tillit under läsningens gång. Kan inte komma på en enda annan bok som väckt så många känslor på en gång.

Kan du finska så ska du läsa den här boken.

Vita spår av Emelie Schepp

Vita spår är Emelie Schepps andra bok. Den första boken Märkta för livet gav hon ut på eget förlag innan Wahlström & Widstrand haffade tag i henne. Nu kommer Vita spår ut som fin inbunden bok. Emelie har jobbat hårt för att sälja sin första bok, hon är aktiv som föreläsare och är idag författare på heltid. Emelie Schepp var också en av författarna på spänningsminglet vi ambassadörer ordnade i samband med bokmässan förra hösten. Det är ett sant nöje att lyssna på Emelie berätta om sina böcker.


På X-2000 tåget på stationen i Norrköping har en ung kvinna hittats död. Kvinnans fingrar är blodiga och vitt skum rinner från hennes mun. Kvinnan hade inte rest ensam, men nu är hennes väninna spårlöst förvunnen. Jana Berzelius kopplas in som åklagare då man hittar drogkapslar i kvinnans mage. Ganska fort märker Jana att fallet har kopplingar till en person som hon inte vill kopplas ihop med och hon inser att hon måste hitta honom innan polisen gör det. Janas mörka förflutna hotas att avslöjas och det vill Jana förhindra till varje pris.

Jana Berzelius är huvudperson i Emelie Schepps böcker. Jana är inte den typiska huvudpersonen, hjälten, utan hon går sina egna vägar och hittar sina egna lösningar. Det är precis det som gör de här böckerna så bra. Det är fräscht, oväntat. Handlingen är också just det, oväntad. Just då jag tror att jag har klurat ut hur det ligger till slås mina teorier till spillror. Jag är tvungen att läsa vidare och sträckläser boken varje ledig stund. Omslaget är riktigt snyggt, Maria Sundberg har formgivit det. Stämmer bra överens med handlingen! Vita spår är den perfekta sommarboken, men läs Märkta för livet först så hänger du med från början.

För mig gäller en lång väntan på den tredje boken. Snälla Emelie, skriv! Skriv så tangentbodet glöder, så vi inte behöver vänta så länge på nästa bok!

Tack till Wahlström & Widstrand för recensionsexemplaret! Tack till Emelie för att du fixade boken åt mig!

Jobb och drömmar

Min arbetskarriär har inte sett ut som jag som liten skulle ha förväntat mig. Min högsta dröm var att bli bibliotekarie. I stället blev jag sjukskötare. Då jag blev klar 1996 var det lågkonjunktur i Finland och det fanns inga jobb för unga gröna sjukskötare. Jag drog iväg till London i stället och jobbade i ca 9 månader på ett sjukhus där. Då jag återvände till Finland fick jag ett vikariat på barnenheten i sjukhuset i vår lilla stad. Där blev jag kvar i 17 år! Medan jag jobbade på sjukhuset fick jag joba med ett IT-projekt, som skolare för ett nytt dataprogram som skule tas i bruk i hela sjukhuset. Den tiden var så rolig! Den gav mig verkligen mersmak och ett litet frö såddes inom mig. Ett frö om att någon gång i framtiden få jobba inom IT. Jag hör till den generationen som inte vuxit upp med datorer och mobiler, utan har som vuxen lärt mig själv allt jag kan om datorer och IT. Kanske det är just därför drömmen känns rätt så avlägsen. 

Sedan hösten 2013 jobbar jag som diabetesskötare för barn på ett annat sjukhus. Det var också en dröm, att få jobba med diabetes på heltid. Så två av mina drömmar har faktiskt gått i uppfyllelse! Än lever drömmen om att bli bibliotekarie kvar, likaså drömmen om att få jobba inom IT. Tänk att få använda den kunskap jag har samlat på mig från 18 år inom sjukvården med diverse dataprogram och t.ex. kunna vara med och utveckla nya program för hälsovården! Så om ni där på t.ex. Olingo har behov av en sjukvårdskunnig IT-konsult, är det bara att kontakta mig! En boktokig barnsjukskötare med ett stort intresse av datorer och IT, utveckling och utbildning. Eller tänk om jag skulle få chansen att jobba som bibliotekarie, kanske med e-böcker som specialitet! Att kobinera de två skulle vara den ultimata drömmen!

Behandlingen- En smakebit på söndag

Den norska bokbloggaren “Flukten fra virkeligheten” har varje söndag en rolig liten utmaning där man ska skriva ner en liten smakbit av boken man läser för tillfället. Ett kul sätt att få nya lästips.

Det är länge sedan jag gav er en smakbit. Så här post-eurovisions-trött passar det bra med ett inlägg som styr sig själv så att säga. Igår läste jag klart Emma Hambergs Baddaren, en underbar bok med Emma-typiska karaktärer. Jag kan inte säga det för många gånger, läs Emma Hambergs böcker, de värmer hjärtat!

Efter Baddaren började jag på Mo Hayders nya bok Behandlingen. Det är andra boken om Jack Caffery. Smakbiten är från bokens början.

"När alltsammans var över medgav kriminalkommissarie Jack Caffery, södra Londons beredskapsrotel för grövre brott, att av allt han sett i Brixton den där molniga julikvällen hade kråkorna varit det mest skakande.

De var där när han kom ut ur familjen Peach hus - drygt tjugo stycken som på sitt förstulna sätt stod på grannens gräsmatta, obekymrade om polisens avspärrning, åskådarna och kriminalteknikerna. Några hade näbben öppnen. Andra såg ut att flämta. Alla såg rakt på honom . som om de visste vad som hade hänt i huset. Som om de illmarigt skrattade åt hans reaktion på vad han hade sett på brottsplatsen, åt det oproffessionella sätt på vilket han tog det personligt."

Boken ges ut av Modernista, tack för recensionsexemplaret!

Grattis Bokbabbel!

Min stora bokbloggarförebild, Bokbabbel firar att hennes blogg fyller 10 år! Med dessa bookcakes stämmer jag upp i en boktokig hyllningssång och önskar Bokbabbel lycka till med de kommande 10 åren och alla år efter det! Tack för att du inspirerar oss andra boktokiga bokbabblare!

Bussresa, lästid och rock 'n roll

Inkommande helg kommer jag att åka buss i ca 864km. Lästid i massor är det första jag tänker på då. Troligtvis kommer jag inte att läsa så mycket, för det är ett härligt gäng jag åker med, nämligen bästa kören Cawiar. Vi åker till Vasa körfestival och under bussresorna brukar skratt och rungande sång avlösa varandra så läsron blir lite störd. Men det gör inget, jag brukar ha sjuka ansikts- och magmuskler efter de här resorna.

Skulle det nu vara så att det ändå skulle bli någon lästid över, så passade jag på att ladda Kindlen med både Emma Hambergs Baddaren och Rainbow Rowells Fangirl. Dessutom håller jag på med A hundred pieces of me av Lucy Dillon, men det kan hända att jag hinner läsa klart den innan vi far. Blir det brist så klickar jag hem Mhairi MaFarlanes It's not me it's you som jag också är riktigt sugen på. Många feelgood-böcker, tycks vara inne i en sådan fas nu. Fast jag sträckläste precis Emilie Schepps nya bok Vita spår som nog inte kan klassas som feelgood precis.

Om du befinner dig i Vasa i morgon eller på lördagen, kom och lyssna på Cawiar! Det är rock 'n roll, nitar och glitter som gäller! Så här ser vår spelplan ut:
Fre 15.5
21.40 - 21.55 Stadshuset
23.00 - 23.20 Bistro Ernst (Wasa Teater)

Lö 16.5
12.40 - 13.00 Rewell Center
13.30 - 14.00 Café Commerce
16.00 - 16.20 Fondis
17.20 - 17.40 Vasa fängelse (inte öppet för allmänheten)
dirigent Camilla Wiksten-Rönnbacka

Ha en skön helg!

En shopaholic i Hollywood av Spohie Kinsella

I En shopaholic i Hollywood har Becky Brandon, dottern Minnie och maken Luke har flyttat till Los Angeles pga Lukes jobb. Luke jobbar med den världsberömda skådespelaren Sage Seymore och Becky drömmer om att få bli hennes personliga stylist. Och som vanligt då Becky går in för att uppnå något blir det alltid lite kaos. Här lyckas Becky på något konstigt sätt bli anställd av Sages ärkerival. Hur påverkar det Lukes jobb med Sage?

Det är en trygghet i att veta att man kan lita på Sophie Kinsella och shopaholic-serien, man vet vad man får och man blir inte besviken. Becky lyckas snurra in sig i svårigheter och kaos utan like uppstår men i den här boken finns det ett lite större djup och allvar, åtminstone mot slutet av boken. Känner mig lite gammal när jag läser boken, som om jag växt ur den här serien. Ändå blir det bättre mot slutet och jag känner mig avslappnad då jag läst klart. En bra "palate cleanser" mellan allvarligare och tyngre böcker.

Tack till Massolit förlag för recensionsexemplaret!