BookBeat

Bonniers nya e- och ljudbokstjänst BookBeat har tagit upp konkurrensen med Nextory och Storytel och andra tjänster där man mot en månadsavgift får läsa och lyssna på så många böcker man vill och hinner, ja som bokvärldens Netflix. Jag beslöt mig för att testa BookBeat och har nu läst min första bok via tjänsten.

Jag tycker att utbudet av böcker är rätt så bra. I alla fall vad det gäller nyheter. Alla böcker jag har kommit på att söka har jag också hittat i BookBeats bokhylla. Alla finns inte som både ebok och ljudbok men än så länge har det inte stört mig.

Jag läste Anna Janssons Svärmödrar utan gränser. Läsupplevelsen får 3.5/5 av mig. Jag stör mig på att sidan hoppar då jag bläddrar, sidan byts snabbt och smidigt men hoppar sedan på rätt plats om 1-2 sekunder. Egentligen stör det inte läsflowen men jag fastnar och kollar det vid varje sidvändning. Jag hoppas att detta bara är en bugg i appen och att det åtgärdas i kommande uppdateringar.

Första intrycket är positivt. Framtiden får visa om jag hinner använda tjänsten tillräckligt för att det ska vara värt att betala en avgift på 169 kr/månad. Min lista fylls i alla fall på i sådan takt att jag kunde läsa ett helt år på heltid.

Synproblem

Jag brukar raskt hoppa över blogginlägg som ber om ursäkt för att blogginläggen kommer alltför sällan och att man inte hinner med än det ena och än det andra. Den här sommaren har ändå varit rätt så bekymmersam för mig, inte för att jag inte skulle ha hunnit läsa och blogga, utan för att jag haft problem med min syn. I juni var jag på syngranskning och kort efter det fick jag mina nya glasögon. Det sista optikern frågade mig då hon gjorde syngransknigen var "Ser du fortfarande bra att läsa?" Ja! svarade jag, inga problem där inte. Men då jag fick mina nya glasögon upptäckte jag att jag på riktigt inte ser att läsa! Jag gick tillbaka till optikern som konstaterade att allt var som det skulle och att jag bara måste vänja mig med glasögonen. Så jag levde med mina glasögon i två månader innan jag gav upp och igen gick tillbaka till optikern. Hon gjorde en ny syngranskning och konstaterade att jag med mina glasögon ser bra långt men att jag väl nu då har drabbats av "vuxensyn" och behöver mera styrka då jag läser. Nya glasögon beställdes och nu fick jag dem äntligen idag. Första intrycket är bra. Jag ser betydligt bättre att läsa och ser också datorskärmen klart och tydligt. Jag har haft glasögon sedan jag var 5 år gammal och har inte så vitt jag minns upplevt att jag på riktigt inte ser ordentligt att läsa. Du som aldrig har behövt glasögon kanske har svårt att tänka dig känslan men att inte se att läsa är bland det värsta som kan hända en boktokig abibliofob.

Vad har jag då gjort i sommar? Jo, läst -så klart. Jag har läst och blivit alldeles trött i ögon och huvud. Mest har jag läst på Kindlen och paddan, där det går att förstora texten. Datorskärmen var bland det värsta för ögonen och det är nog därför jag har bloggat så sparsamt under sommaren. Nu känns allt mycket ljusare - och skarpare! Kanske jag producerar texter lite oftare nu, vi får se. Om jag ännu har några läsare kvar ...

Ugglan dödar bara om natten av Samuel Björk

Ugglan dödar bara om natten är den andra boken om kriminalkommissarierna Holger Munch och Mia Krüger. Läs om handlingen här.

Samuel Björk är Norges nya Jo Nesbö. Andra boken är precis lika bra som den första, Det hänger en ängel ensam i skogen. Historien är riktigt ruggig och karaktärerna är skruvade men ändå så "likable" att man gillar dem. Historien flyter bra på och det blir inte tråkigt trots att utredningen stampar på stället och kriminalarna inte har mycket att gå på. Avslutningen är riktigt spännande och skruvat, jag är glad över att historien skrivs till slut och inte slutar för tidigt.

Jag har inget att anmärka på, läs Samuel Björk om du ännu inte har gjort det! Jag väntar ivrigt på nästa bok.

Tack till Wahlström & Widstrand för recensionsexemplaret!

Störst av allt av Malin Persson Giolito

För nio månader sedan inträffade en tragisk skolskjutning i Djursholms allmänna gymnasium i Stockholm. Nu börjar rättegången för en av de överlevande, Maja, som anklagats för att varit med och planerat dådet.

Citatet

"Jag vet inte hur jag ska orka lyssna. Men det är farligt att släppa på koncentrationen. För då kommer ljuden. Ljudet när de kom in i klassrummet och drog bort mig, ljudet när Sebastians skalle föll i golvet, det lät ihåligt. Det dånar i mig, så fort jag inte passar mig kommer det tillbaka. Jag pressar naglarna in i mina handflator, försöker ta mig därifrån. Men det hjälper inte. Min hjärna släpar alltid tillbaka mig till det där jävla klassrummet."

är ett utmärkt exempel på tonen i boken. Varje mening är skarp som ett skott, så rätt på varje ställe. Tonen är lågmäld, historien berättas rakt och rått. Det är inte bara en bok om en rättegång utan också en historia om kärlek och förtvivlan, om ett hårt liv i de rikas värld. Och det är inte någon vacker historia. Droger, alkohol, våldsamheter och vilda fester präglar parallellhistorien, Majas berättelse om de bakomliggande händelserna.

Störst av allt är helt klart sommarens fullträff. Boken skiljer sig från andra kriminalhistorier och jag vill ha mer. Böcker som den här är just det som får en boktok att gå upp i extas, själva kärnan i frågan varför jag läser. Att bli knockad av en bok är bästa känslan. Det händer inte så ofta, men då det händer blir man salig.

Tack till Wahlström & Widstrand för recensionsexemplaret!

Nya böcker

Som jag har väntat! Äntligen trillade Malin Persson Giolitos och Samuel Björks nya böcker in i min inkorg, tack för det Wahlström & Widstrand! Lagom inför Londonresan dessutom. Visserligen ska jag sitta på skolbänken i London, men flygresor och pendling till och från college är ju prima lästid. Och kniper det, så finns det någon bokhandel i London där jag kan fylla på lagret ...

Vilken är den bästa bokhandeln i London? Vart lönar det sig att ta sig? Tipsa gärna!

Tana French och jag

Jag läste igår ut Broken Harbour av Tana French och gav den tre stjärnor av fem på Goodreads. Jag tror jag satte morgonte't i vrångstrupen på Bokbabbel, då hon utropade på Goodreads att jag borde ge fler stjärnor. Jag tvekade länge mellan tre och fyra stjärnor men det blev tre pga att tempot i boken är ganska långsamt. Det är inte action från början till slut och det behöver inte heller vara det. Deckare med långa diskussioner och förhör av misstänkta, analyser av teorier har sin plats i min bokhylla men de fängslar inte mig riktigt helt. Det som skulle tala för en fjärde stjärna för boken är språket. Tana French har ett flytande språk, ett vackert sätt att skriva om hemska händelser. Hon beskriver också karaktärerna så att man lär känna dem och känna med dem. Jag gillar också att varje bok handlar om olika personer, det blir en serie men ändå inte. Det har också en plats i litteraturen, alla serier behöver inte hänga ihop och handla om samma personer i varje del. Fräscht tycker jag. Tre stjärnor ger jag en bok jag tyckt om och inte haft några större anmärkningar på. Ett gott betyg.

Mitt förhållande med Tana French är alltså varmt men jag är inte helt hänförd. Jag kommer att läsa följande bok, The Secret Place, men kastar mig inte över den på direkten. Del 6 i Dublin murder squad, The Tresspasser kommer ut i September.

Den mörkaste hemligheten av Alex Marwood

Ni vet känslan av böcker som kryper en under skinnet. Som håller en kallsvettig hand runt ens hjärta och man kan inte släppa taget om boken. Just precis så känner jag när jag läser Alex Marwoods senaste bok Den mörkaste hemligheten. Jag minns att jag hade lite liknande känsla då jag läste Granne med döden och Onda flickor men jag kunde inte ändå riktigt tro att den här kunde vara lika bra.

Boken är egentligen ett virrvarr av olika personers berättelser om händelsen under ett veckoslut år 2004, ett veckoslut som resulterade i att lilla tre år gamla Coco försvann spårlöst efter hennes pappas 50-års fest. Händelserna år 2004 varvas med nutid, berättelsen kring Cocos pappas begravning. Flera dysfunktionella familjer är inblandade och då det fruktansvärda skedde var en hel del alkohol och droger inblandade. Sanningen mörklades och först nu ca 12 år senare kommer sanningen fram, eller är det sanningen?

Det är skruvat, riktigt skruvat och det är först på sista sidan vi får veta vad som egentligen hände. Jag hade mina aningar, men ändå hade jag inte trott att det var så skruvat. Den mörkaste hemligheten är verkligen den mörkaste hemligheten.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!