Nu finns det en risk att jag får hela svenska folket emot mig och inte blir insläppt på bokmässan, men jag måste få säga detta ändå. Jag bara måste få det ur mig. Jag gillade inte
Min mormor hälsar och säger förlåt. Ove-boken växte och hittade vägen in i mitt hjärta, men Elsa i den här boken är bara för mycket. Skulle hon ens ha varit runt 10 år och inte bara nästan 8 så kanske jag inte hade stört mig lika mycket. Eller ifall Elsas ålder inte skulle ha kommit på tal titt som tätt kanske jag hade glömt hur ung hon var. Men nu fick man inte chansen att glömma. Sagovärlden sedan är ett helt kapitel för sig. För mycket, för konstigt.
Jag plöjde envist igenom boken, för jag väntade på att den skulle krypa under skinnet på mig och beröra mig. Men det hände aldrig. Ni som har följt med
Fredrik Backmans blogg känner igen stilen att skriva på därifrån och från Ove-boken. I mormor-boken är det som om det var ännu mer konstlat och som om det var ett tvång att varje mening är rolig och underfundig.
Jag inser att det säkert är så att jag helt enkelt läste boken vid helt fel tillfälle. Så många lovord har skrivits om boken att jag troligtvis blir nerröstad, men det må då ske. Jag är nog färdig med Fredrik Backman känner jag.