Att blogga eller inte blogga; När och varför?

Monika på bloggen Bokföring enligt Monika har snällt skickat vidare frågan om när och varför jag började blogga till mig. Själva frågan har startat hos Ewa K på bloggen Holavedsbrudar. Det är ju en helt hälsosam fråga att stanna upp vid nu och då.

Jag startade bloggen 24.4 2011. Efter att i många år fört manuell läsdagbok i flera små röda anteckningsböcker fick jag upp ögonen för bokbloggarna. En helt ny värld öppnade sig för mig. Det fanns andra som älskade böcker och läsning lika mycket som jag. Det här ville jag också göra. Min vana trogen var jag otålig och ville börja blogga genast. Jag hade inte ens tid att hitta på ett vettigt namn på bloggen. Så det blev boktok73 och nu får jag leva med det. Bokbloggarmaffian är ett underbart gäng, där alla förstår alla extatiska utrop om något man läst. Det känns som om man skulle känna en hel massa människor, trots att man aldrig kanske ens har träffats.

Jag tycker att jag har en riktigt bra mängd trogna läsare på bloggen. Tack för att ni orkar titta in! Varje gång någon lämnar en kommentar blir jag lika glad. Det är ett av de roligaste mejlen man kan få; "du har fått en ny kommentar på ditt inlägg". Jag är inte särskilt flitig kommenterare själv, vilket till stor del beror på att jag läser så gott som alla blogginlägg via Feedly, och inte alltså direkt på respektive blogg. Det är lite tråkigt, jag ska försöka skärpa mig och kommentera mera.

Jag har inte ännu lyckats komma ihåg en enda bloggfödelsedag. Kanske 4-års dagen blir ett undantag.

Det skulle vara kul att läsa din berättelse om när och varför du började blogga! Länka gärna i kommentarsfältet! 

Here's looking at you; Mhairi McFairlane

Mhairi McFairlanes andra roman Here's looking at you går direkt in i mitt hjärta. Det är London, inte bara Notting Hill och de exklusiva kvarteren. Brittish Museum har en stor roll i boken. Det är Italien, Toscana- där jag precis var, och huvudpersonen Anna läser på sin Kindle! Det behövs inte så mycket mer. Intrigen är ganska förutsägbar, men det stör mig inte alls. Karaktärerna är äkta och trovärdiga.

Mhairi McFairlane är en ny feelgood-favorit-författare. I November kommer hennes tredje roman ut, It's not me, it's you. Den ser jag fram emot!

Här kan du läsa mer om handlingen.

Vackra människor av Peppe Öhman

Här har jag sommarläsning-tipsat i lokaltidningen om boken Vackra människor och så ger jag den 2 stjärnor av 5 på Goodreads. Kan tyckas lite motstridigt och det är också mina känslor om boken.

Vackra människor handlar om två par i 30-års åldern. Båda paren har barn och i början av boken korsas deras vägar iom barnens dagisinskolning (motsvarande inskolning till förskola i Sverige). Huvudpersonerna är hippa unga vuxna som bor i den trendiga stadsdelen Rödbergen i Helsingfors. Ida jobbar på utrikesministeriet. Hennes sambo Max jobbar på en reklambyrå. Tillsammans har de dottern Kristina. Sanna är Svenskfinlands bloggdrottning och hennes sambo Johannes är en rätt så framgångsrik dokumentärfilmare. Deras som heter Ian. Idas och Johannes vägar har korsats en kort sekund tidigare, för flera år sedan. Då de ses igen i samband med dagislämning och -hämtning väcks gamla känslor till liv. Ingen verkar helt tillfreds med sitt liv.

I boken beskrivs hippa unga vuxnas liv i ett trendigt Helsingfors. Det vimlar av beskrivningar av innecaféer och krogar, ställen där uppenbarligen alla går. Huvudpersonernas livsstilar är rätt så bekymmerfria, uppenbarligen har de inga större ekonomiska bekymmer. Boken ger en bild av att finlandssvenskarna över lag lever på det sättet. Det är kanske det jag stör mig mest på i boken. Jag kan över huvudtaget inte alls identifiera mig med personerna. Men så kommer jag ju inte heller från Helsingfors, utan vad som kan räknas som en liten håla jämfört med huvudstaden. Att det uppstår förälskelser och tillfälliga förbindelser på vad jag som läsare uppfattar som ganska lösa grunder har jag också lite svårt med. Det känns väldigt främmande från verkligheten.

Språket är flytande och naturligt. Tankar och repliker blir ändå ofta på hälft. Jag kan tänka mig att författaren inte har velat skriva ut allt utan lämna lite åt läsaren att tänka ut själv. Jag tycker ändå att en hel del hade kunnat lämnas bort och i ställe utveckla lösa trådar.

Då svenskfinland sist och slutligen är ganska litet och Peppe Öhman är en kändis kan man som läsare inte rå för att man titt som tätt funderar på vem som är förebild för vilken karaktär. Kan känna igen radiopersonen som ville lämna tidiga mornar och därför bytte jobb. Då midsommarfiranden i Hangö beskrivs kan jag inte annat än undra om det är utgående från författarens egna erfarenheter de händelserna utmålas.

Trots mina ambivalenta känslor tycker jag ändå att boken är läsvärd. I alla fall för oss finlandssvenskar. Bilden som Peppe Öhman målar upp är inte den jag skulle vilja marknadsföra. Jag hoppas att tex. svenska läsare inte tror att alla finlandssvenskar lever som karaktärerna i boken.

Medan jag skrev ihop detta inlägg ploppade det upp ett mejl i min inbox; "Jeanette "Peppe" Öhman följer dig på Twitter". Snacka om sammanträffande! Lite kusligt.

Vackra människor väcker känslor. Starkare känslor än jag hade kunnat föreställa mig. Jag är lite förundrad över detta.

Tack till Shildts & Söderströms för recensionsexemplaret!

Helsida i lokaltidningen

Igår blev jag intervjuad för lokaltidningen Borgåbladet angående uppdraget som bloggambassadör och bokbloggande i allmänhet. Varje gång någon frågar mig om min läsning eller om böcker märker jag hur kul det är att prata om det! Jag kunde hålla låda hur länge som helst! Intervjun resulterade i en helsida i dagens tidning. Riktigt trevligt skrivet, om jag får säga det själv. På facebook länkade tidningen till artikeln genom att rubricera "Borgås nya stolthet" osv. Det kan jag nu inte riktigt hålla med om, men annars riktigt okej.

Här är länken till tidningens hemsida. Hoppas man kommer in och läsa utan att vara tvungen att registrera sig.

Semestertankar

En mycket rolig vecka har det varit. Har blivit månadens bloggambassadör och varit på mitt livs första radioinspelning i en riktig radiostudio i ett riktigt radiohus. Resultatet kan man höra här i Finland i Radio Vega 6.8 kl 14.03 (repris kl 23.03) i programmet Böcker i Bersån. Vem hade kunnat ana att det skulle vara så kul att spela in ett radioprogram? Där satt vi, proffsiga programledaren Anne, radioveteranen Bokbabbel och nybörjaren jag och pratade böcker för brinnkära livet. Jag stortrivdes och fick mersmak! Hoppas jag vågar lyssna på själva programmet då det kommer ut ...

Då jag på twitter darrade till över uppdraget som bloggambassadör tyckte Greger från Borgå att lokaltidningen i vår stad borde uppmärksamma det. Och tydligen har Greger stort inflytande på lokaltidningen för redan följande dag började chefsredaktören fölaj mig på twitter! Idag ringde telefonen och det var en redaktör som ville intervjua mig. Snacka om supervecka!

I förrgår var jag med mamma och syrranTove Jansson 100 år utställningen på Ateneum i Helsingfors. En alldeles unik utställning som det verkligen lönar sig att se. Fantastiska tavlor och skisser. Bäst tyckte jag om de små, små detaljrika tavlorna (typ 3x3cm) och första upplagorna av böckerna som Tove Jansson skrivit. Väl hemma tog jag inspirerad upp Pappan och havet.

Idag började min sommarsemester. Det är alltid skönt med semester, men i år är det första gången på mycket länge som jag inte har kännt en utmattning pga jobbet och inte har längtat bort från jobbet. Tänk vad mycket ett jobbyte kan ändra på. Jag har inga större semesterplaner. Tar mest dagen som den kommer. Ser fram emot soliga dagar fyllda av lästid. Det enda jag planerat är att jag ska läsa Sommarboken, för det är tradition.

Vi har äntligen fått sommarväder här i södra Finland. Ha en skön sommar alla underbara!

Månadens bloggambassadör

Plötsligt dyker mitt ansikte upp i facebookflödet som jag sitter och bläddrar i under lunchpausen på jobbet. Jag trillar nästa av stolen. För trots att jag suttit och plitat ner svaren på frågorna så hade jag lyckats glömma att det var idag som jag skulle bli månadens bloggamassadör. Vill ni veta mer, klicka då här!

Blodssystrar av Katerina Janouch

Jag har tidigare uttryckt min förtjusning över att återse bekanta karaktärer i serier. Så är det också i Katerina Janouchs sjunde bok om barnmorskan Cecilia Lind. I Blodssystrar har Cecilia så småningom börjat vänja sig vid livet som singelmamma. På jobbet är hon med om en dramatisk förlossning där både mamman och babyn avlider. Cecilia kontaktas av pappan som nu är ensam i sin förtvivlan. I samma veva hittas en gravid kvinna medvetslös och Cecilias nyfikenhet väcks. Vem är kvinnan och vad har hänt med henne?

Samtidigt som det är hemtrevligt och mysigt att återse Cecielia, barnen och resten av Cecilias familj, kan jag inte bortse från faktum att Cecilia faktiskt är onaturligt nyfiken. Ingen vanlig barnmorska dras in i än det ena och än det andra fallet. Samtidigt så gör det ingenting, som läsare har jag för många böcker sedan godkänt det faktum att Cecilia är med i alla svängar då det händer något i hennes närhet. Hur det sedan kommer sig att det alltid händer en massa i hennes närhet kan man diskutera. Jag ids i alla fall inte hänga upp mig på sådana detaljer, utan njuter av läsningen. För det är roligt att följa med Cecilia, barnen, Cecilias mamma och mormor samt Cecilias systrar. I Blodssystrar får vi också stifta mer bekantskap med systrarna. De lever inte heller helt okomplicerade liv.

Jag ser fram emot del åtta i serien, speciellt efter de händelserna som Blodssystrar slutar med.

Tack till Piratförlaget för recensionsexemplaret!