Hur gick det med sommarläsningen?

Den andra juni publicerade jag inlägget Tag: Sommarläsning. Nu då sommarsemestern är ett vagt minne blott (har jobbat fem veckor redan...) och då barnen idag börjat skolan igen, så är det väl dags att kolla upp hur det gick med den planerade läsningen.

På frågan om vilka fem böcker är ett måste den här sommaren svarade jag:

Andra andningen av Sofie Sarenbrandt
En man som heter Ove av Fredrik BackmanInsurgent av Veronica RothCasual Vacancy av J.K. RowlingNattsländan av Katerina Janouch

Av dessa böcker har jag läst fyra och håller på med den femte. Casual Vacancy går lite trögt, men är snart halvvägs och tänker inte ge upp. Har fått höra från säkra källor att det blir bättre, så nog ska det lösa sig. Så jag är riktigt nöjd med min sommarläsning, idel bra böcker. Att jag dessutom läst det jag planerade göra, är lite av en sensation. Jag är en lustläsare, så jag kan ändra åsikt om jag inte just då känner för att läsa just den boken som skulle ha varit i tur. Det händer ofta att jag planerat läsa en viss bok till nästa och när turen kommer till den, så känns det helt fel. Därför  känns det ganska kul att jag hållit fast vid min planerade läslista.

Hur gick det för er andra?

Läser just nu

I veckans bokblogssjerka frågar Annika "Vad läser du just nu?" Det är en fråga som jag hade orkat svara på även om jag inte hade haft ledig dag idag. Under de senaste veckorna har jag inte orkat delta i jerkan efter arbetsveckan och kvällarna fyllda med en massa program. Men nu är jag tillbaka!

I handväskan har jag Kindlen. På den läser jag just nu You had me at Hello av Mhairi McFarlane. En bok som det skrivits mycket gott om. Jag har bara läst en tredjedel ännu, så jag vet inte ännu vad jag tycker om den.

I vardagsrummet har jag Philip Teirs nya bok Vinterkriget. Finlandssvensk författare och journalist som 16.8 ger ut sin debutroman. Recensionsexemplar från Schildts & Söderströms. Började på boken igår och slogs genast av hemtrevligheten i det finlandssvenska, bekanta i boken. Ska strax läsa vidare i den.

På sängbordet har jag The casual vacancy av J.K. Rowling. Tog äntligen tag i den men vill inte riktigt komma in i den. Håller på att somna då jag ska läsa den. Det brukar jag inte vanligtvis göra. Vet inte om det beror på boken eller jobb+kvällsprogram+senare läggningstider än vanligt. Förväntar mig nog ännu att fastna i den trots att den inte fått så bra kritik.

På telefonen läser jag The other hand av Cris Cleeve. Den boken har jag hållit på med i ett år snart. Jag läser sällan på telefonen, bara då jag av någon orsak inte har något annat till hands. Det händer sällan. Man kan säga att telefonen är en sorts trygghet ifall man glömmer boken hemma. Då jag för några veckor sedan köpte en ny telefon, fick jag lite mera inspiration att läsa också på telefonen. Kanske jag rentav läser klart boken innan ett år har gått sedan jag började.


Ska bli kul att se vad ni läser! Följ kommentarslänkarna i Annikas inlägg du också!

I Tove Janssons fotspår

Medan det har varit alldeles tyst och slött på bloggen har jag bland annat jobbat och läst och firat sommaren med den bästaste kören. Vi har varje år sommarfest hos någon korist. I år hade alten Micky bjudit in oss till sitt sommarställe på Pellinge. Egentligen är det hennes mormors ställe. Vi tackar för gästfriheten och för en härlig kväll!

Förr i tiden hyrde folk på landet ut sina hus till rika stadsbor. Själv flyttade familjerna in i något uthus medan stadsborna semestrade på landet. Tove Janssons familj brukade hyra ett hus på Pellinge, en ögrupp utanför Borgå, staden där jag bor. Huset som den Janssonska familjen hyrde är huset där Mickys mormor bor. Huset är byggt 1846. Tove och Mickys morfar blev bästa vänner under somrarna som Tove tillbringade på gården. De höll kontakten så länge de levde.

På gården fanns en utetupp. Tove fördrev "tuppsittartiden" med att sitta och rita på väggarna. På den tuppen föddes mumintrollet och i skisserna kan man känna igen fraser och bilder från Toves produktion. Idag finns inte de ursprungliga bilderna kvar, dem har museiverket tagit hand om. Invånarna har ändå fått en reproduktion av skisserna. De hänger nu i ett av husen på gården. Vi fick ta oss en titt på dem. Det var riktigt mäktigt att stå och titta på teckningar som självaste Tove Jansson har ritat.


















Tove byggde sin första stuga på en holme strax utanför gården. Den stugan finns inte kvar längre. Troligtvis använde hon en del av det virket till huset på Klovharun, som senare blev hennes tillflykt. För en boktok kändes det riktigt mäktigt att få vandra på samma stigar som Tove Jansson har vandrat på och titta in i tuppen där världens första muminroll ritades.

På den lilla holmen byggde Tove sin första stuga

Här kan man skymta världens första mumintroll. Snorken står det under.

Inlägg on Tove i morgon

Idag skulle jag ha publicerat ett inlägg om hur jag vandrat i Tove Janssons fotspår. Nu blev det inte så, då jag inte har listat ut hur jag ska få bilderna från min nya telefon överflyttade så att jag kommer åt dem till bloggen. Mitt it-stöd är inte hemma ikväll, så inlägget får lov att vänta tills i morgon. Så hoppeligen får ni i morgon se det första mumintrollet ritat av Tove Jansson här på bloggen.

Jag vann!

Jag vann The Cuckoos Calling i tävlingen som Lexie hade på sin blogg! Nu ligger den och väntar på mig i Kindlen. Varför, varför måste man gå på jobb?

Listor och statistik

I början av året tänkte jag ambitiöst att jag skulle skriva upp alla böcker jag läser på diverse listor. Jag har inte hittills kunnat prestera någon vidare statistik över t.ex. antal lästa sidor, fördelningen mellan manliga och kvinnliga författare osv. Så jag skapade ett exel-dokument med kolumner med sådant jag kunde tänka mig vara kul att veta vid årets slut. Från tidigare har jag min Läst XXXX lista på bloggen och Goodreads där jag listar upp böckerna jag läst. Dessutom skröt Monika om sitt bokprogram, Book Collector, så jag laddade ner en provversion av det med ambitionen att lägga in alla böcker jag läst. Så hade jag plötsligt fyra ställen att fylla i vilken bok jag läst. Det kan då vem som helst räkna ut att det inte skulle bli någon större succé. Blogglistan och Goodreads har jag hållit up to date, men de andra har sackat efter ordentligt. Igår satt jag och fyllde i exel-dokumentet, fyllde i över 20 böcker där. Samtidigt beslöt jag att Book Collector inte är någonting för mig. Tre ställen att fylla i räcker gott och väl. Hoppeligen orkar jag hålla ut året till slut. I så fall ska jag sammanställa årsstatistik med olika uppgifter. Kan tänka mig att ni inte
kan bärga er...

Hur gör ni för att hålla reda på era böcker?

The boy who could see demons av Carolyn Jess-Cooke

För en tid sedan gick jag med i NetGalley. Det är en site där man kan ansöka om att få recensionsexemplar i digital form. Man ska ladda upp en profil och ansöka om de titlar man skulle vilja läsa. Förlagen avgör sedan om man får läsa boken eller inte. Det gäller att formulera sin profil så att förlagen nappar på och beviljar böckerna åt en. Jag kan inte säga att jag lyckats värst bra, hittills har jag bara blivit beviljad två böcker. Men jag lider ju ingen brist på olästa böcker, så det kan gott och väl vara så.

Den första boken jag fick från NetGalley är The boy who could see demons av Carolyn Jess-Cooke. Boken beskrevs som "spänning som gräver i fördjupningarna i det mänskliga sinnet och själen, perfekt för fans av Gillian Flynn och Lisa Unger". Gissa om min nyfikenhet väcktes?

Barnpsykiatern Anya Molokova blir ombedd att observera och behandla 10-åriga Alex Connolly. Han är en intelligent och känslig pojke som håller på att återhämta sig från att ha bevittnat sin mammas senaste självmordsförsök. Alex är i behov av intensiv terapi. Han har skadat sig själv och andra, ofta i samband med "blackouter". Alex hävdar att hans destruktiva beteende beror på Ruen, hans imaginära "vän". Ruen är en demon som övertalar Alex att utföra ofta våldsamma handlingar enligt Ruens vilja. Anya känner igen många drag i Alex beteende. Hennes egen dotter Poppy led av schizofreni. Fast besluten att hjälpa Alex ut ur hans mörker, börjar Anya att behandla barnet. Snart får konstiga och alarmerande tillfälligheter Anya att undra: Är Alex tillstånd ett grymt trick av sinnet? Eller är Ruen inte så på låtsas trots allt? Verkligheten visar sig vara mer skrämmande än hon någonsin kunnat ana.

Och visst är det rysligt. Tidvis riktigt otäckt. Slutet är överraskande och hela boken får en vändning utan like. Jag gillar att jag blir överraskad. Att Alex faktiskt är bara 10 år får det hela att vara ännu rysligare. Boken håller måttet. Jag är glad för att jag fick chansen att läsa den. Jag hade nog inte hittat den utan NetGalley.

Boken finns att köpa bla på Adlibris, Book Depository och Amazon