Gröna påsar

Svenskarna utropar alltid sin förtjusning över de gröna påsarna de hittar i postlådan. Det fanns en tid då jag inte riktigt förstod förtjusningen. Men efter att jag började bokblogga (Hej 2-årsdagen, du kom och gick!) har det nu och då trillat ner gröna påsar i min postlåda också. Så även idag.

Det var min vinst i Feelgoodbibliotekariens utlottning som kom fram. En bok som jag knappast skulle ha plockat ner från bokhandelns hylla, men som låter som riktigt bra feelgoodroman. Så den ska jag läsa då jag behöver omväxling mellan deckarna.

Tack till Feelgoodbibliotekarien!

Läskuddetävling

Annika har på sin blogg en utlottning av en Läskudde. Det är en pryl som jag absolut skulle vilja vinna. För att kunna vinna ska man svara på en fråga:

Vilket användningsområde kommer du att utforska först?

Ja, skulle jag vinna kudden (fingers crossed) så skulle jag ta den, Kindlen, en kopp te och något gott att äta med mig ut i solen. Kudden skulle sättas på eldprov direkt. Att läsa på Kindlen kräver en hand vanligtvis. Nu skulle kudden få ta hand om Kindlen och mina händer kunde ta hand om det ätbara och tekoppen. Känner allt mer att den här prylen borde få flytta in hos mig. Hoppas jag vinner!

Onda flickor av Alex Marwood

En bok som det skrivits mycket om under de senaste veckorna är Alex Marwoods debutdeckare Onda flickor. Alex Marwood är pseudonym för den brittiska journalisten och författaren Serena Mackesy. Onda flickor är den första boken hon skriver under pseudonym.

Amber och Kirsty delar en fruktansvärd hemlighet från det förflutna. En sommardag 1968 mördar Bel och Jade, som de hette då, en liten flicka. Bel och Jade döms för brottet och tillbringar sin uppväxt på diverse anstalter. 25 år senare, villkorligt frigivna, har de båda med hjälp av nya identiteter lyckats bygga upp ett fungerande liv. Ingen i deras närhet får känna till hemligheten från deras förflutna. Deras vägar korsas av en slump då journalisten Kirsty får i uppgift att rapportera om två mord som skett i en engelsk badort. Amber, som jobbar som städerska på nöjesfältet där, är den som upptäcker offrena. Kirsty och Amber känner omedelbart igen varandra och är medvetna om att det kan vara mycket farligt att de blir sedda tillsammans.

Det har skrivits många hyllningar om Onda flickor. Jag sällar mig inte riktigt till hyllningskören, men nog där någonstans i närheten. Själva morden som skett i nutid får inte så mycket uppmärksamhet i boken. Mera fokus ställs på Ambers och Kirstys kamp om att förbli okända. Parallellt med nutidshistorien får läsaren följa med vad som egentligen hände den där ödesdigra sommardagen för 25 år sedan. Jag fastnar inte riktigt för någon av karaktärerna, de har ingen dragningskraft. Kanske det är en av orsakerna varför det gick lite trögt för mig att läsa boken. Annars finns det många ingredienser för en riktigt bra bok. Allmänhetens skamlösa jakt och pressens hårda dom mot Amber är riktigt obehagligt. Liksom också hur Bel och Jade blir övergivna och utan kärlek och stöd efter det de gjorde.

En mörk, obehaglig historia med några irritationsmoment. Riktigt läsvärd!

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Då det blir för spännande...

... i hockeymatchen kan man koppla av med en mordhistoria i stället...

Böcker som väcker reslust

Annikas bokbloggsjerkafråga den här veckan lyder:

Kan du dela med dig av några boktitlar/författare som får en att vilja resa?

Jag drömmer mig ofta bort till miljöerna som beskrivs i böckerna som jag läser. Jag har kommit fram till att de som lockar mig mest är Brittiska landskap. Elly Griffiths beskrivningar av miljön som Ruth bor och rör sig i är oerhört fängslande. Likaså Ann Cleeves Shetlandskvartett (i vilken det numera finns en femte bok). Shetlansdböckerna är fyllda av miljöbeskrivningar, den ena underbarare än den andra. Havet är ofta nära i böckerna som pockar på mitt intresse. Det finns säkert en hel massa andra böcker också som jag inte kommer på just nu. Ska ta och hoppa omkring till andra jerkare för att påminna mig om dem.

Känslornas berg och dalbana

Den senaste veckan har varit fylld av känslor. Det har gått upp och så har det störtat ner igen. Mina tankar har varit hos vännerna som förlorade sin 8-åriga dotter. Jag åkte en sväng till dem för att finnas till och hjälpa med praktiska göromål inför begravningen. Ingen människa som inte gått igenom samma sak kan förstå vad det innebär att förlora ett barn. Då familjen bor i Schweiz är det inte heller så lätt för oss här i Finland att kunna hjälpa.

I lördags var det dags för våran körs stora schlagerkonsert, Eurovision Song Concert with Cawiar. Idrottshallen i vår lilla stad var nästan fullsatt, ca 830 biljetter sålda! Det är mycket för en liten finlandssvens medborgarinstitutskör. Hela kören har jobbat hårt för att få allt att klaffa. Ordet som beskriver känslorna före, under och efter konserten är eufori. Allt fungerade bra, sångerna gick bra och publiken var med från första tonen. Själv gjorde jag premiär genom att sjunga solo i en sång. Jag övervann mig själv och vågade stå inför en enorm publik och sjunga helt ensam! Solot var inte långt, bara en vers i en sång, men det var ett stort steg för mig. Jag kunde skriva hur mycket som helst om konserten, men ska inte tråka ut er. Vill bara konstatera att den var en succé. Lokala tidningens kommentar hittar ni här. Jag hade klätt ut mig i peruk för att få lite schlagerlockar...

Eftersom veckan varit fylld av både glädje och sorg så har läsandet blivit lite på sidan om. Men nu känner jag att det är dags att ta tag i böckerna med nya krafter igen. Och därmed också hoppeligen få ihop fler blogginlägg. Till sist ännu en fin dikt som jag hittade på internet någonstans och som jag skrev på kortet till familjen:

Var inte ledsen lilla mamma

jag var tvungen att gå.
Den dagen hände det

och då orkade mitt hjärta inte slå.

Älskade pappa
mitt liv blev så kort.
Ta hand om varandra
när jag flyger bort.

Jag vet att ni gråter
och det finns ingen tröst.
Men lyssna till ert hjärta
och ni kan höra min röst.

Jag finns inte bland er
men jag finns ändå.
Jag hör era böner
och jag älskar er så.

  Författare okänd

Davidsstjärnor av Kristina Ohlsson

Sedan jag läste Kristina Ohlssons förra bok Paradisoffer för ca ett år sedan har jag väntat på den här boken. Då jag fick ett mejl med Davidsstjärnor i PDF-format passligt till påsken blev det mitt Påskekrim. Jag är inte alls besviken. Det hade jag inte heller förväntat mig. Förra boken var inte den bästa av Kristina Ohlsson, men nu är hon tillbaka igen. Vi får träffa Fredrika och Alex och också Eden Lundell som vi stiftade bekantskap med i förra boken.

En snöig dag blir en förskolelärare skjuten utanför den judiska Salomonskolan i Stockholm. Några timmar senare försvinner två pojkar på väg till sin tennislektion. Fredrika och Alex dras in i en skoningslös jakt på en effektiv mördare. Spåren i utredningen visar mot ett och samma ställe; Israel. Fredrika reser dit för att få svar på frågor. Legenden om Papperspojken återkommer, men ingen tycks riktigt vilja prata om det.

I en del av de tidigare böckerna har huvudpersonernas liv varit en salig röra. Nu tycks de flestas liv ha stabiliserat sig och det råder ett lugn och en trygghet över dem. Nu är det i stället Eden Lundell som vi får lära känna lite mer. Boken växlar mellan nutid och framtid. Läsaren får se fragment av vad som kommer att hända redan i början. Det är kanske just det som gör att jag är fast i boken från typ tredje kapitlet. Med hjärtat i halsgropen läser jag vidare. Mer kan inte sägas utan att förstöra för er som inte ännu har läst boken. För har ni läst de tidigare böckerna, så ska ni absolut läsa den här.

Jag läste boken som PDF. Det är inte den bästa av format, jag lyckades inte den här gången få in den i Kindlen. Så jag spenderade påsken med datorn i famnen och läste på datorn. En mindre medryckande och spännande bok hade jag nog gett upp, men den här sträckläste jag.

Tack till Piratförlaget för recensionsexemplar!