En bok som jag vill skriva några rader om är debutförfattaren Anna Tikums bok Elfenbenshjärtat. En bok jag läste hösten 2010, då den kom ut. Boken handlar om Anna själv som tillbringar sin barndom i Tazania tillsammans med sin familj. Som 5-åring flyttar missionärsfamiljen tillbaka till Finland och lilla Anna måste anpassa sig till en helt annan livsstil i kalla norden. En förvirrande upplevelse för en 5-åring. Detta sätter spår för livet i Anna, som i nästan 30 år bearbetat känslorna och minnena. Efter många år återvänder hon till sitt barndoms land. Det blir en ny upplevelse som hon beskriver så här:
" När jag steg ut ur flygplanet omfamnade mig det kolsvarta Afrika så hårt att jag höll på att svimma. Jag blev så knäsvag efter de första stegen på Tanzanias mark att jag måste stanna."
"Afrika ville inte släppa taget om mig och det kändes som om jag höll på att kvävas. Jag kunde helt enkelt inte andas. Medan jag kippade efter andan insåg jag att jag inte hade förberett mig för denna resa över huvud taget. Jag visste inte varifrån tårarna kom men plötsligt fanns de över hela mitt ansikte. Tank att jag hade bott här!"
Längre fram i boken blir det fler återseenden med det gamla hemlandet. Språket som Anna skriver på är oerhört beskrivande. Man kan känna den varma röda sanden mellan tårna, känna dofterna, höra ljuden. Jag är oerhört imponerad av att någon kan skriva på det här sättet! Boken väcker känslor. Man blir glad, ledsen, rörd, lycklig, bedrövad. Jag sträckläste boken, kunde inte sluta läsa. Det är en gripande berättelse om Annas långa res, både inre och yttre, där pusselbitarna faller på plats till slut.
Tilläggas bör att Anna är min vän sedan "ungdomstiderna". Jag tycker att det är så fantastiskt att som boktok få ha förmånen att känna någon som kan skriva på det här sättet! En riktig bok, med hårda pärmar, tryckt i ett riktigt tryckeri! Hoppas att jag i mina svamlerier här har ens till en liten del kunnat ge din bok rättvisa. Väntar på följande bok!
Tack Anna!
