Lacey Flint har återgått till ett stillsamt liv som flodpolis efter en hektisk tid på The Metropolitan Police. Hon bor på en husbåt och där gör hon sitt bästa för att glömma Mark Joesbury. Laceys nya hobby är att utmana tidsvattnet i Themsen. Att simma i den upprörda floden är livsfarligt, om man inte vet vad man gör. Under en simtur hittar Lacey ett lik som är insvept i linnetyg. Sin vana trogen kan hon inte låta bli att blanda sig i utredningen. Samtidigt börjar konstiga saker hända på Laceys båt, det verkar som om någon bevakar henne.
Det här är fjärde boken om Lacey Flint. I mitt tycke blir de bara bättre och bättre, eller så känns det bara så när man har den senaste boken i färskt minne. Kapitlen är korta vilket gör att läsningen flyter på. Bara ett kapitel till, och plötsligt har man läst 100 sidor igen. Det är ganska många personer i boken, och inte bara Lacey står i fokus. Miljöerna är mästerligt beskrivna, jag ryser när jag läser om hur floden suger tag i simmaren. Sharon Bolton är en mästare på att bygga upp spänningen och sättet hon beskriver händelser och miljöer får mig att hålla andan ibland.
Tack till Modernista för recensionsexemplaret!