Sjuka själar av Kristina Ohlsson

Allt jag har läst av Kristina Ohlsson har jag älskat. Jag har inte ännu läst barn/ungdomsböckerna men de finns i dotterns bokhylla, så jag ska nog läsa dem så småningom också. Förväntningarna på den nya boken Sjuka själar var således höga.

Kors och brinnande träd som varslade om försvinnanden och död plågade invånarna i Kristianstad för 10 år sedan. Lukas var den tredje som försvann och den enda som hittades efter tre veckors frånvaro. Lukas skador var omfattande och han minns inget från händelserna. Nu 10 år senare återvänder han för första gången till hemstaden. På andra sidan gatan bor Gunnar som aldrig kommit över att hans dotter Fanny aldrig hittades. Gunnar tror att Lukas vet vad som hänt, att han har svar på frågorna. I samma veva flyttar Anna och David in i prästgården längre ner på gatan. Anna känner sig obekväm och olustig i huset och då hon hittar ett järnkors i trädgården blir hon riktigt rädd. Har mördaren aktiverat sig igen?

Jag behöver kanske inte orda så mycket om vad jag tyckte om boken. Kristina Ohlsson är ett geni. Vad hon än ger sig in på så blir det bara så rätt och så bra. I början lunkar berättelsen på i sakta mak, man lär känna personerna. Plötsligt smäller det till och det blir en kapplöpning utan like. Jag kastas mellan att misstänka än den ena, än den andra. Ändå är det tvisten på slutet som gör det så lyckat. Känslan och stämningen i boken gör att det är omöjligt att lägga den ifrån sig. Miljöerna och det ständiga regnandet passar bra in i berättelsen och ger trovärdighet till historien.

Sjuka själar är en skräckroman skriven i deckarstil. Ett koncept som visar sig vara helt genialt. En full femma får boken av mig på Goodreads! Kristina Ohlsson - jag vill ha mer!

Tack till Piratförlaget för recensionsexemplaret!

Mios blues av Kristina Ohlsson

Mios blues börjar med ett kort sammandrag av vad som hände i Lotus blues. Gillade det, riktigt bra idé med en summering för att uppfriska minnet. Mios blues fortsätter nämligen där Lotus blues slutade.

Fyraåriga Mio försvann från sitt dagis samma dag som hans mamma dog. Då Martin fick i uppdrag att reda ut vad som hände med Sara Texas fick han också i uppdrag att hitta sonen Mio. Samtidigt är Martin förföljd och så länge han inte hittar Mio lämnar vad som verkar vara en maffiaorganisation honom inte i fred. Någon försöker sätta dit Martin för mord som han inte begått. Det blir en hisnande katt och råtta-kapplöpning.

Precis som Lotus blues, håller Mios blues ett högt tempo. Det gäller att hålla reda på händelser och karaktärer, men det vållade inga som helst problem för mig i alla fall. Kapitlen är korta och fartfyllda, det är som bäddat för sträckläsning. Det var precis det jag gjorde, långfredagen tillbringades i Martin Benners sällskap. Jag försökte göra annat i mellan, men boken låg där och ropade på mig så det var bara att läsa klart den.

Så vitt jag förstår så är serien med Martin Benner nu slut, ifall han inte i framtiden får ett nytt knivigt uppdrag. I så fall hänger jag på bokhandelns dörr den dagen den boken kommer ut. Nu får jag plötsligt också för mig att det ska komma en ny bok med Fredrika Bergman, eller har jag drömt önskedrömmar?

Tack till Piratförlaget för recensionsexemplaret!

Lotus blues av Kristina Ohlsson

Årets första sträckläsningsbok blev Lotus blues av Kristina Ohlsson. Jag köpte boken redan på bokmässan, men så kom en massa recensionsexemplar i mellan under hösten. Igår tog jag i alla fall tag i boken och var fast nästan från första sidan. Sträckläsning från början till slut. En liten stund hade jag ledsamt efter Fredrika Bergman, men ganska snart hade jag glömt henne och välkomnade Martin Benner i stället.

Advokat Martin Benner får besök av Bobby Tell på sitt kontor. Bobby vill att Martin ska rentvå hans döda syster från de fem mord hon erkänt sig vara skyldig till före sin död. Saras son Mio är också spårlöst försvunnen och Bobby vill att Martin ska hitta honom också. Fallet Sara Tell (eller Sara Texas som hon är känd som) är vida känt och att kunna rentvå henne skulle vara en fjäder i hatten för Martin. Motvilligt börjar han nysta i fallet och är snart fast trots att de flesta han kontaktar varnar honom och ber honom lämna fallet åt sitt öde.

Martin driver sin advokatbyrå tillsammans med Lucy, som också är hans älskarinna. Martin har adopterat sin systerdotter efter att hennes föräldrar dött i en flygolycka och flickan har kommit att bli det viktigaste i hans liv. Martin gillar fina bilar, kvinnor och utmaningar, och man kan inte beskriva honom som vidare ödmjuk. Jag fascineras av Kristina Ohlssons förmåga att beskriva Martins karaktär. Man förstår precis hurudan han är och det är trovärdigt. Förhållandet till adoptivdottern är rörande och under handlingens gång lär man känna Martin ganska bra.

Att så totalt byta hvudkaraktär är ett genialt drag av Kristina Ohlsson. För Martin Benner är totala motsatsen till Fredrika Bergman. Tempot i Lotus blues är också betydligt högre än i de tidigare böckerna. Det visar än en gång på vilken bredd Kristina Ohlsson kan skapa på, från barn/ungdomsböcker till Fredrika Bergman och nu Martin Benner. Ändå är det här minst lika bra som de tidigare böckerna. Dessutom slutar boken med en cliffhanger som får mig att önska att jag sparat boken några månader till, tills uppföljaren Mios blues kommit ut på våren 2015 så jag kunnat fortsätta läsa direkt. Del två kommer jag helt klart att förhandsbeställa!

Är du ännu osäker på om du ska läsa boken? Har du gillat de tidigare böckerna av Kristina Ohlsson, så kan jag nästan garantera att du gillar den här. Men bered dig på att den är annorlunda. På ett bra sätt!

Davidsstjärnor av Kristina Ohlsson

Sedan jag läste Kristina Ohlssons förra bok Paradisoffer för ca ett år sedan har jag väntat på den här boken. Då jag fick ett mejl med Davidsstjärnor i PDF-format passligt till påsken blev det mitt Påskekrim. Jag är inte alls besviken. Det hade jag inte heller förväntat mig. Förra boken var inte den bästa av Kristina Ohlsson, men nu är hon tillbaka igen. Vi får träffa Fredrika och Alex och också Eden Lundell som vi stiftade bekantskap med i förra boken.

En snöig dag blir en förskolelärare skjuten utanför den judiska Salomonskolan i Stockholm. Några timmar senare försvinner två pojkar på väg till sin tennislektion. Fredrika och Alex dras in i en skoningslös jakt på en effektiv mördare. Spåren i utredningen visar mot ett och samma ställe; Israel. Fredrika reser dit för att få svar på frågor. Legenden om Papperspojken återkommer, men ingen tycks riktigt vilja prata om det.

I en del av de tidigare böckerna har huvudpersonernas liv varit en salig röra. Nu tycks de flestas liv ha stabiliserat sig och det råder ett lugn och en trygghet över dem. Nu är det i stället Eden Lundell som vi får lära känna lite mer. Boken växlar mellan nutid och framtid. Läsaren får se fragment av vad som kommer att hända redan i början. Det är kanske just det som gör att jag är fast i boken från typ tredje kapitlet. Med hjärtat i halsgropen läser jag vidare. Mer kan inte sägas utan att förstöra för er som inte ännu har läst boken. För har ni läst de tidigare böckerna, så ska ni absolut läsa den här.

Jag läste boken som PDF. Det är inte den bästa av format, jag lyckades inte den här gången få in den i Kindlen. Så jag spenderade påsken med datorn i famnen och läste på datorn. En mindre medryckande och spännande bok hade jag nog gett upp, men den här sträckläste jag.

Tack till Piratförlaget för recensionsexemplar!

Paradisoffer

Paradisoffer är Kristina Ohlssons fjärde bok om Alex Recht och Fredrika Bergman. Av karaktärerna från tidigare böcker är det bara Alex och Fredrika som figurerar i den här boken. Boken börjar två år efter förra boken. Fredrika har tillbringat ett år i New York tillsammans med sin man Spencer, deras dotter Saga och sonen Isak, deras andra gemensamma barn. Hon jobbar nu på justitiedepartementet.

Efter fiaskot med den senaste utredningen (Änglavakten) upplöstes utredningsgruppen. Alex bor nu tillsammans med Diana Trolle. Han har en ny tjänst på Rikskrim. Peder miste sin polisbricka och har haft det jobbigt.

Ett flyg på väg från Stockholm till New York bombhotas med 400 passagerare ombord. Krav riktas mot både den svenska och den amerikanska regeringen. Kaparnas krav är tydliga. Sveriges regering bör ompröva sitt beslut om att utvisa en man som av Säpo bedömts vara en säkerhetsrisk. Amerikanska regeringen igen blir ombedda att stänga ett hemligt fängelse i Afghanistan. Om inte kraven infrias så sprängs planet. Fredrika blir utsedd till att vara regeringens kontaktperson med polisen under utredningens gång.

Utredningsgruppen har lika länge tid på sig att försöka lösa dilemmat som planet har bränsle. Piloten hade före starten bett om att få extra bränsle, för ett eventuellt oväder i slutdestinationen. Det blir en kamp mot tiden, en kamp som verkar hopplös då den amerikanska regeringen inte är välvilligt inställd på att tillmötesgå kaparna. En kamp som kryddas extra av att det är Alex son Erik som är styrman ombord på planet.

Den här boken är precis så bra som jag hoppades. Efter trean var jag lite tveksam, skulle författaren bättra sig. Det gjorde hon med besked. Jag var fast från första sidan. De krångliga privatliven var ett minne blott, här fanns det ingen tid att älta familjeproblem. Då jag nu läst alla fyra böckerna i sträck, kan jag konstatera att ettan och fyran är helt bäst. På slutet avslöjas ännu en twist, som jag inte alls kunnat gissa mig till. Om det sedan gjorde historien mer eller mindre trovärd kan man diskutera. I vilket fall som helst är detta en bok som jag rekommenderar varmt, läs den!

Recensionsexemplar i pdf-format från Piratförlaget

Änglavakter

Änglavakter är Kristina Ohlssons tredje bok i serien som handlar om Alex Rechts utredningsgrupp. Fredrika Bergman och Peder Rydh innehar huvudrollerna tillsammans med Alex, precis som i de tidigare böckerna.

En styckad kropp hittas begravd i ett skogsparti i Midsommarkransen utanför Stockholm. Det visar sig att kroppen tillhör Rebecca Trolle som försvann redan för två år sedan. Alex utredde fallet redan då och tar tag i det igen nu tillsammans med Fredrika och Peder. Alex har mist sin fru. Peder har hittat tillbaka till sin fru och barn efter en tid av terapi och han verkar nu mera harmonisk och nöjd med livet än i de tidigare böckerna. Fredrika återvänder med ytterst kort varsel till jobbet efter sin mammaledighet eftersom Spencer blivit avstängd från sitt jobb och nu kan ta hand om Saga, deras dotter. Utredningen leder dem åt flera olika håll, men så småningom kommer de alltid fram till Thea Aldrin, en stum författare som bor på ett servicehem. Samtidigt hittas flera fynd på brottsplatsen. Historien går än längre bakåt i tiden och utredarna står handfallna.

Själva deckarhistorien går sin gilla gång i boken, den är helt bra och medryckande. Det som jag ändå reagerar lite på är att alla tre utredare i boken på ett eller annat sätt hamnar in i en kris pga historien. Det tycker jag att är lite väl mycket. Vilka är oddsen att alla tre huvudutredarna på något sätt kopplas till fallet de utreder? Det kunde ha räckt med lite mindre dramatik, men jag är absolut inte rätt person att ge råd... I vilket fall som helst är historien igen medryckande och fängslande. Man bara måste läsa vidare.

Den tredje boken tycker jag är den svagaste. Jag hoppas på ett uppsving i den fjärde boken som kommer ut 18.4, ser fram emot att läsa den. För trots en liten svacka i den här boken så håller Kristina Ohlsson ändå hög klass i sina böcker. Historierna suger tag i en och man släpper allt annat man har för sig för att få veta hur det går.

Tusenskönor av Kristina Ohlsson

Ett äldre prästpar hittas skjutna i sitt hem. Ali, flykting från Irak sitter inlåst i en lägenhet och hoppas på ett liv i frihet i Sverige. I Bankok håller en ung svensk kvinna på att bli avskuren från omvärlden. Detta är upptakten till Kristina Ohlssons andra bok, Tusenskönor.

Fredrika Bergman och hennes kolleger i Alex Rechts utredningsgrupp tar sig an fallet med det skjutna paret. Det som först ser ut som ett självmord visar sig snart vara betydligt mer komplicerat än så. För att hitta motiv och gärningsmän får poliserna söka sig bakåt i tiden. En härva av svek, hämnd, flyktingar och flera mord nystas sakta upp. Läsaren vet betydligt mer om vissa trådar än poliserna, vilket gör att man ibland tycker att poliserna inte kommer någon vart då de saknar den kunskapen man själv har. Upplösningen är igen fartfylld och spännande. Det gäller som läsare att hålla tungan rätt i munnen om man vill förstå vem som gjort vad och varför, för det är många motiv och händelser att hålla reda på.

Att man i böckerna får lära känna personerna i utredningsgruppen är ju alltid en bra sak. I den här boken får man närmare lära känna Fredrika. Hon är gravid, pappan till barnet är gift. Hon orkar hålla ett förvånansvärt högt tempo hela boken igenom trots att graviditeten inte alls är bekymmersfri. Vi får också följa med Alex som misstänker att hans fru har något hemskt att berätta. Peder som skilt sig från sin fru vantrivs i sin roll som singel. Redan i första boken lärde man ju känna personerna, men i Tusenskönor kommer vi dem närmare in på livet.

Efter Askungar tycker jag ändå att den här boken var lite mindre spännande. Missförstå mig inte, den här boken är också rysligt bra, men väcker ändå inte riktigt samma känsla i mig som Askungar. Trots det kastar jag mig villigt in i följande del, Änglavakter.

Askungar av Kristina Ohlsson

Jag har nöjd och glad gått omkring på denna jord helt ovetande om att Kristina Ohlsson skrivit tre böcker. Den fjärde kommer ut nu i april. Redan 2009 kom första boken, Askungar ut. Och först nu läste jag den. HUR KAN DETTA VARA MÖJLIGT??? Hur har jag kunnat missa detta? Till en del måste jag nog skylla på min syster, som tydligen läst alla böckerna utan att rapportera mig om detta. Det står ju i familjelagen att om man läser någon bra bok måste man snarast rapportera detta till sin syster:)

Nu har jag i alla fall läst Askungar, rättare sagt sträckläst. En liten flicka försvinner från ett tåg just som det rullar in på perrongen på Centralen i Stockholm. Alex Recht och hans team utreder fallet. Flickans pappa misstänks i ett tidigt skede och utredarna koncentrerar sina krafter på att hitta honom. Det är ändå en av utredarna, Fredrika Bergman som börjar göra egna efterforskningar efter en magkänsla hon fått vid förhör av vittnen. Fallet trappas upp och blir att våldsammare och mer ondskefullt. Tempot är högt och handlingen går framåt. Jag är glad över att det aldrig blir långtråkigt. Utredarna är ändå inte de allra skarpaste typerna. Ledtrådar pekar redan i ett tidigt skede mot lösningen och man irriterar sig en liten gnutta över att de inte fattar. En annan sak jag störde mig lite på var Peders funderingar om sin fru. Men dessa detaljer tog inte ner på betyget.

Språket i boken är lättläst, kapitlen korta. Det lockar en att ständigt "bara läsa ett kapitel till". Idag då jag kom från jobbet hann jag knappt laga middag åt familjen då jag hade problem med att lägga ifrån mig boken. Det var nog första gången jag tvättade potatis med en bok i ena handen:)

En fördel med att jag hittat Kristina Ohlsson först nu är att jag kan sträckläsa alla fyra böckerna! Om de följande böckerna är närapå lika bra som debuten återstår att se. Nu har jag i alla fall höga förväntningar.