Mios blues av Kristina Ohlsson

Mios blues börjar med ett kort sammandrag av vad som hände i Lotus blues. Gillade det, riktigt bra idé med en summering för att uppfriska minnet. Mios blues fortsätter nämligen där Lotus blues slutade.

Fyraåriga Mio försvann från sitt dagis samma dag som hans mamma dog. Då Martin fick i uppdrag att reda ut vad som hände med Sara Texas fick han också i uppdrag att hitta sonen Mio. Samtidigt är Martin förföljd och så länge han inte hittar Mio lämnar vad som verkar vara en maffiaorganisation honom inte i fred. Någon försöker sätta dit Martin för mord som han inte begått. Det blir en hisnande katt och råtta-kapplöpning.

Precis som Lotus blues, håller Mios blues ett högt tempo. Det gäller att hålla reda på händelser och karaktärer, men det vållade inga som helst problem för mig i alla fall. Kapitlen är korta och fartfyllda, det är som bäddat för sträckläsning. Det var precis det jag gjorde, långfredagen tillbringades i Martin Benners sällskap. Jag försökte göra annat i mellan, men boken låg där och ropade på mig så det var bara att läsa klart den.

Så vitt jag förstår så är serien med Martin Benner nu slut, ifall han inte i framtiden får ett nytt knivigt uppdrag. I så fall hänger jag på bokhandelns dörr den dagen den boken kommer ut. Nu får jag plötsligt också för mig att det ska komma en ny bok med Fredrika Bergman, eller har jag drömt önskedrömmar?

Tack till Piratförlaget för recensionsexemplaret!