Tana French och jag

Jag läste igår ut Broken Harbour av Tana French och gav den tre stjärnor av fem på Goodreads. Jag tror jag satte morgonte't i vrångstrupen på Bokbabbel, då hon utropade på Goodreads att jag borde ge fler stjärnor. Jag tvekade länge mellan tre och fyra stjärnor men det blev tre pga att tempot i boken är ganska långsamt. Det är inte action från början till slut och det behöver inte heller vara det. Deckare med långa diskussioner och förhör av misstänkta, analyser av teorier har sin plats i min bokhylla men de fängslar inte mig riktigt helt. Det som skulle tala för en fjärde stjärna för boken är språket. Tana French har ett flytande språk, ett vackert sätt att skriva om hemska händelser. Hon beskriver också karaktärerna så att man lär känna dem och känna med dem. Jag gillar också att varje bok handlar om olika personer, det blir en serie men ändå inte. Det har också en plats i litteraturen, alla serier behöver inte hänga ihop och handla om samma personer i varje del. Fräscht tycker jag. Tre stjärnor ger jag en bok jag tyckt om och inte haft några större anmärkningar på. Ett gott betyg.

Mitt förhållande med Tana French är alltså varmt men jag är inte helt hänförd. Jag kommer att läsa följande bok, The Secret Place, men kastar mig inte över den på direkten. Del 6 i Dublin murder squad, The Tresspasser kommer ut i September.