Den mörkaste hemligheten av Alex Marwood

Ni vet känslan av böcker som kryper en under skinnet. Som håller en kallsvettig hand runt ens hjärta och man kan inte släppa taget om boken. Just precis så känner jag när jag läser Alex Marwoods senaste bok Den mörkaste hemligheten. Jag minns att jag hade lite liknande känsla då jag läste Granne med döden och Onda flickor men jag kunde inte ändå riktigt tro att den här kunde vara lika bra.

Boken är egentligen ett virrvarr av olika personers berättelser om händelsen under ett veckoslut år 2004, ett veckoslut som resulterade i att lilla tre år gamla Coco försvann spårlöst efter hennes pappas 50-års fest. Händelserna år 2004 varvas med nutid, berättelsen kring Cocos pappas begravning. Flera dysfunktionella familjer är inblandade och då det fruktansvärda skedde var en hel del alkohol och droger inblandade. Sanningen mörklades och först nu ca 12 år senare kommer sanningen fram, eller är det sanningen?

Det är skruvat, riktigt skruvat och det är först på sista sidan vi får veta vad som egentligen hände. Jag hade mina aningar, men ändå hade jag inte trott att det var så skruvat. Den mörkaste hemligheten är verkligen den mörkaste hemligheten.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!