Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt

Det visade sig att jag inte är den sista i universum som läst Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt. Så nu uppmanar jag alla er som inte har läst boken att göra det. Det är en vacker historia om kärlek och medmänsklighet. Om att acceptera sina medmänniskor trots att de kanske bär på en skrämmande sjukdom.

I Sverige har boken klassats som en ungdomsbok. Visserligen handlar den om 14-åriga June och hennes relation till sin morbror och senare hans pojkvän, men jag ser nog boken mer som en vuxenbok. Den kan naturligtvis läsas av alla, men jag tycker att den kan vara lite svår att förstå för lite yngre läsare. Carol Rifka Brunt skrev boken för en vuxen målgrupp.

Tempot i boken är lugnt. En känsla av något sorgligt och sårbart, men samtidigt vackert vilar över historien. Man fängslas och vill fortsätta läsa om Junes på gränsen till förbjudna känslor till sin morbror, om hennes komplicerade relation till sin syster. Den spirande relationen till Toby som samtidigt är skrämmande och spännande introducerar vuxenvärlden för June med alkoholsmakprov och cigarretter. Karaktärerna i boken är mänskliga och trovärdiga och familjens relationer till varandra är realistiska.

Jag har lite svårt att sätta konkreta ord på mina tankar om boken. Det är känslan jag gillar bäst, tempot och lugnet. En vacker bok. Både utanpå och innanför.

Tack till Gilla böcker som gav en hel hög böcker och kassar till oss bokbloggare till vårt mingel. Extra kul var det att författaren själv kom till minglet och signerade våra böcker!