Betraktaren av Belinda Bauer

Belinda Bauer skriver deckare som är annorlunda. De är alltså inte stöpta i samma form som de flesta med alkoholiserad polis/detektiv med relationsproblem. I Betraktaren är det 18-årige Patrick Fort som är i huvudrollen. Patrick, som har Aspbergers syndrom, studerar anatomi. I dissektionssalen försöker han finna svar på de frågor som han varit besatt av ända sedan hans far dött i en bilolycka. Frågan om vad som hänt, vad som händer då man dör. Kroppen som Patrick undersöker tycks avslöja för Patrick sådant som inte stämmer med förhandsuppgifterna av kroppen. Samtidigt upptäcker Patrick att det är en hel del som inte stämmer i hans egen familjs förflutna.

Betraktaren är Belinda Bauers fjärde roman. Den är inte en uppföljare till Shipcot-trilogin utan är en helt ny historia med nya karaktärer. Det är inte rasande tempo, men det går framåt. Det som Belinda Bauer är bäst på är att beskriva sina karaktärer. Jag känner med Patrick och förstår hans ångest då syndromet gör att han blir förvirrad av folks beteende. Jag blir glad då han trots sin egenhet får vänner som bryr sig om honom och godkänner honom som han är. Parallellt med Patricks historia berättas en historia om patienterna på koma-avdelningen. Jag hade önskat mer av den historien, för den var också riktigt ryslig. Gillar inte när trådar blir hängande lösa. Men trots det är Betraktaren en briljant historia som väcker känslor.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!