Så tuktas en svinpäls av Pia F. Davidsson

För en tid sedan fick jag ett mejl av författaren Pia F. Davidsson som precis gett ut sin första bok. Hon undrade om jag ville läsa den och skriva om den på bloggen. Jag tackade ja och en tid senare hittade jag boken i postlådan. Författaren är uppväxt i Stockholm och har bott bla i Vällingby. När jag var liten bodde min pappas faster i Vällingby, så jag tyckte att det var en ganska kul koppling. Då jag öppnade boken såg jag att den är tryckt på Bookwell, ett tryckeri som bla finns i min stad. Boken börjar med att presentera en av huvudpersonerna, Veera Eloranta, som har rötter i Finland. Närmare bestämt i Sibbo, vilket ligger ca 30 km från Borgå, staden där jag bor. Men det som fick håren att resa sig på mina armar var det att min pappas faster, som bodde i Vällingby, hette Eloranta i efternamn. Precis som karaktären i boken! Ganska många sammanträffanden och kopplingar! Jag var tvungen att skriva till författaren och fråga om allt detta är en slump, och det var det. Kul, men lite spooky.

För att återgå till boken. Så tuktas en svinpäls handlar om tre olyckliga kvinnor, Veera, Miriam och Erika. En sommarkväll i juni hamnar alla tre, främmande för varandra, i samma kolonistuga. Efter att ha styrkt sig med några groggar öppnar de sig för varandra och berättar om sina hopplösa livsöden för varandra. De besluter sig för att tillsammans hjälpa varandra att rätta till orättvisorna. Tre komplicerade projekt tar form och de nyfunna vännerna går in för att utföra projekten. Ett av projekten är betydligt farligare än de andra och om någonting går fel riskerar vännerna fängelse.

Då jag fick boken i min hand suckade jag lite över hu
r tjock den är. 521 sidor. Jag kom ändå igång med den med en gång och drogs fort in i handlingen. Det är ganska många personer att hålla reda på, men var och en är så väl beskrivna att det målas upp en bild för läsaren. Jag roas av Veeras typiska finska sätt, spontant och rakt på sak säger hon vad hon tycker och tänker. Om det verkligen är så som alla Finländare gör, må vara osagt. Det att hon stup i kvarten säger "makkara" (korv) i stället för att svära, är en stor fördel för hennes karaktär. Finländare är kända för att svära högt och ljudligt, men det är inget jag vill läsa. Därför passar "makkara" mycket bättre.

Boken är underhållande. Jag skrattar till vid flera tillfällen. Det blir också riktigt spännande i ett skede. Som läsare engageras man att heja på vännerna när de urför sina uppdrag. Det är positivt att författaren inte avslöjar för mycket om de olika uppdragen för tidigt, på så sätt hålls intresset uppe. Boken är lättläst. Språket flyter bra på och trots sina 500+ sidor går det ganska snabbt att läsa boken.

Så tuktas en svinpäls är inte en bok som jag spontant hade plockat ur hylla i bokhandeln. Jag är ändå jätteglad att jag fick möjligheten att läsa boken. Den visade sig vara både rolig, spännande, underhållande och medryckande.. Riktigt bra sommarläsningsalternativ. Jag hoppas att många får upp ögonen för boken och läser den. Själv ser jag fram emot en fortsättning.

Tack till Pia F. Davidsson och Hoi förlag för recensionsexemplaret!