Bokåret 2018 och tack för mig

2018 visade sig bli alla tiders bokår för mig. Jag hade ställt som mål att jag skulle läsa 65 böcker under 2018 och idag avslutade jag min 93. bok! Det förra rekordet på 69 böcker från 2017 slogs med hästlängder. Nu känns det lite snopet att inte komma till 100 då jag är så nära, men ändå så långt borta.

Inläggen på bloggen uppenbarar sig allt mer sällan och jag har nu kommit fram till att jag inte kommer att anstränga mig för att hålla bloggen levande mera. Det känns som om bloggandet är lite 2017, i alla fall för mig. I stället läser jag som aldrig förr och vill bli mera aktiv på Facebook och speciellt Instagram i stället. Jag vill tacka alla förlag som har skickat böcker till mig under årens lopp. Jag har en hel del av dem ännu olästa och ska göra mitt bästa föra att läsa i alla fall de flesta och skriva om dem på sociala medier. visst tar jag tacksamt emot läsexemplar fortfarande, men kommer troligtvis inte att skriva om dem på bloggen men nog på andra medier.

Tusen tack också till alla er som har tittat in här på bloggen under årens lopp. Föga anade jag 2011 då jag försiktigt skrev mitt första inlägg hurudan värld som skulle komma att öppna sig för mig. En värld fylld av själsfränder, andra likasinnade boktokar som jag. Det har varit en oerhörd rikedom att lära känna er, både IRL och "virtuellt". Detta är inte ett farväl, det är ett "Vi ses på Instagram och Facebook"!

Om du inte ännu följer mig på sociala media, gör det gärna. Här hittar du mina inlägg om böcker och annat, men mest böcker:

Boktok73 på Facebook, Instagram och Goodreads. Jag heter boktok73 på alla ställen! Vi ses där!

24 goda gärningar av Jenny Fagerlund

Feelgood måste nog vara den bästa genren. Finns det något bättre än en bok som man sträckläser bara för att det känns så bra. För att man mår bra av att läsa. Som får en att känna sig bra. Dessutom med jultema, kan det bli bättre? Trots huvudpersonens tragiska historia finns det ett hopp genom hela historien och jag sjunker djupare in under filten och läser tills boken plötsligt är slut. Gärna kunde den ha fått fortsätta ännu lite till. Jag skulle väldigt gärna läsa en uppföljare. Helst nu direkt.

Jag ljuger ibland av Alice Feeney

"Det finns tre saker du bör veta om mig:
1. Jag ligger i koma.
2. Min man älskar mig inte längre.
3. Jag ljuger ibland."

Amber Reynolds ligger i koma. Hon kan höra allt som sägs och som händer runt omkring henne. Hon är fångad i sin egen kropp och minns inte varför hon har hamnat på sjukhuset. Små fragment av minnesbilder pusslas ihop och Amber försöker febrilt minnas. Samtidigt känner hon sig hotad, någon vill henne illa. Ska hon hinna få rätsida på allting innan det är för sent?

Precis då jag läst klart Jag ljuger ibland vill jag läsa om igen. Det är svårt att säga något om boken utan att avslöja för mycket. Twisterna avlöser varandra och man vet inte vad som är sant. Ibland har jag lite svårt att hänga med, det blir lite väl skruvat. Men då den största twisten avslöjas tappar jag nästan andan. Obehagligt och skruvat. Det blir snudd på lite väl mycket och därför faller mitt betyg till tre stjärnor av fem på Goodreads.

Tack till Printz Publishing för läsexemplaret!



View all my reviews

Lazarus

Lazarus är den sjunde boken om Joona Linna. Den föregående boken, Kaninjägaren vill jag minnas att var en liten besvikelse jämfört med Stalker före det. Med Lazarus är paret Kepler tillbaka med besked. Det är pang på från första sidan. Ett obehag kryper inpå bara skinnet under läsningen. Det är rått, riktigt rått. Inget för känsliga magar. Spännande och fartfyllt, det är omöjligt att lägga ifrån sig boken. Samtidigt så mörkt, så mörkt. Så mörkt att boken bör läsas i dagsljus. Och cliffhangern i sista meningen lovar en fortsättning som kommer att bli minst lika spännande.

Storytel reader

Jag har nu i en veckas tid haft en Storytel reader och läser tredje boken på den. Som många av er säkert vet har jag i många år haft en Kindle så läsplattan är inget nytt fenomen för mig. Storytel readern hade jag varit nyfiken på redan en tid i och med att jag lyssnar på ljudböcker regelbundet och vissa böcker inte finns som ljudböcker på Storytel. Då det blev dags att lägga fram födelsedagsönskningar nämnde jag att en reader skulle vara kul.

Readern är liten och lätt, smidig. Designen är enkel, den består enbart av bläddringsknappar, menyknapp och on/off knapp. Skärmen är en 6 tums e-ink skärm med bakgrundsbelysning. Som de flesta läsplattor på marknaden.

Det största minuset är att plattan startar upp långsamt. Om man inte läst på en tid måste man hålla on/off-knappen intryckt fem sekunder för att plattan ska starta. Innan man kommer till sin bokhylla tar det betydligt längre än på Kindlen som startar på ett par ögonblick. Det att plattan alltid tar en till bokhyllan är också en sak som stör mig. Man måste varje gång välja läsläget och ännu trycka på läs för att komma till boken man håller på med. Jag hoppas att detta är något som åtgärdas i kommande uppdateringar.

Plattan ställer sig också automatiskt i flygläge. Det känns lite onödigt det med. Så länge jag är hemma inom räckvidd för wifi tycker jag att plattan kunde hålla sig online. Nu måste jag via inställningarna välja onlineläge för att kunna uppdatera bokhyllan.

Däremot laddas böckerna blixtsnabbt till plattan. Bläddringen sker smidigt, man kan lätt välja med vilken hand man vill bläddra. Knappen klickar däremot lite irriterande varje gång man bläddrar. Det går att bläddra genom att vidröra skärmen men menyn öppnas lätt om beröringen är lite felaktig.

Dessa minus kan jag leva med för smidigheten skull. Smidigheten att ha ett stort utbud av böcker på svenska, engelska och finska inom räckhåll. Så trots sina små brister så har jag och min Storytel reader blivit allt bättre vänner under vår första vecka tillsammans.

Det som göms i snö av Carin Gerhardsen

Bild från förlaget

En comeback jag har väntat på är Carin Gerhardsens. Skulle hon hålla nivån vi är vana med från Hammarbyserien? Tre år sedan sista boken i den serien kommer "nystarten" med Det som göms i snö.

En kör för fort på en blixthal väg. En ung kvinna får lift av en okänd och blir utsatt för ett övergrepp. Ett kärlekspar som letar efter en avlägsen plats för sitt möte. En olycka. Alla har passerat olycksplatsen men vem är skyldig?

Det som göms i snö är genialt uppbyggd. Bit för bit avslöjas nattens händelser och just då jag tror mig veta hur det ligger till avslöjas följande pusselbit och allt faller isär igen. En kul detalj är att det inte är någon polis som är i huvudrollen utan karaktärerna avslöjar händelserna. Jag tokgillar! Jag är helt såld.

Carin Gerhardsen är tillbaka med besked och jag ser fram emot nästa bok. Tack till Bookmark förlag för läsexemplaret!

Mycket jobb men också lite läsning

Det ser ut att bli mitt bästa bokår någonsin samtidigt som jag jobbar mer än jag någonsin gjort. Sedan början av året har jag jobbat med projektet att ta i bruk och planera flytten till det Nya barnsjukhuset i Helsingfors. Normalt jobbar jag som diabetesskötare på den gamla Barnkliniken. Det här året har varit en unik upplevelse. Aldrig kunde jag ana vilka arbetsuppgifter en sjukskötare kan "utsättas" för. Det har varit utmanande, kaotiskt, intressant, jobbigt, roligt och så mycket mer. Vi är en grupp vårdare hopplockade från Barnklinikens olika enheter. Jag kände ingen i gruppen från tidigare men senast idag konstaterade vi att vi har en jättebra grupp och vi har blivit goda vänner. Vi har roligt tillsammans samtidigt som vi tacklar "bergen" som reser sig framför oss.

Idag firades den officiella invigningen av sjukhuset. En fin fest med presidenten med fru på besök. Det är nu 11 dagar tills de första patienterna kommer till Nya barnsjukhuset. Det är "min" enhet som flyttar in först, vilket gör att mina uppgifter kulminerar just nu. Det innebär långa arbetsdagar, en massa trådar att hålla i och nysta upp. Jag har aldrig varit den som har samlat på mig övertid. Nu har jag ändå fått ge mig och jobbat tiotimmars dagar var och varannan dag. Det är ändå bara knappt två månader kvar av projektet, sedan ska väl livet återgå till lite mera normala arbetsdagar. 

Trots (eller tack vare?) att arbetsdagarna har varit långa och tunga och ingen ork finns kvar på kvällen har jag hunnit läsa en hel del. Jag märker ändå att orken och tiden inte räcker till till att blogga om allt jag läser. Det blir något inlägg om recensionsexemplar ibland, men jag skulle så gärna skriva lite mera. Jag har ändå lärt mig att acceptera att det blir som det blir med bloggen. Jag skriver ett inlägg när jag känner för det och blir glad om någon hittar hit och läser. Tack för att just du hittade hit idag!