söndag 25 augusti 2013

Torka aldrig tårar utan handskar, döden av Jonas Gardell

Här har jag gått i tron att jag igen är den sista som läser tredje och avslutande delen av Jonas Gardells TATUH-trilogi för att upptäcka att det egentligen först är i morgon son första recensionsdag är. Till saken hör att jag har köpt boken, så jag tycker jag borde få skriva om den när jag vill. Lite konstigt system att man kan köpa boken innan den får recenseras. Rebellen i mig vaknar och jag skriver därför redan idag.

I den sista delen träffar vi igen dem som vi bekantat oss med i del 1 och2. Paul och Bengt, Seppo och Lars-Åke samt Rasmus och Benjamin. Det har nu gått en tid och många har redan dött av Sjukdomen. Vännerna går oftare på begravning än vad deras föräldrar gick på bröllop, skriver författaren i ett skede. Samtidigt förbererder de sig för sin egen död. Tillbakablickar ger läsaren en djupare insikt i vad de gått igenom tillsammans. Där är egentligen handlingen i ett nötskal.

Boken handlar om lidande och förnedring, ångest och sorg men också om den kärlek och gemenskap mellan vännerna. Historien är sann. Historien är grym. Samtidigt är det vackert. Kampen som de utkämpade för att nå det de har idag kan inte annat än beröra. Kärleken som lyser och övervinner allt annat än döden. Ännu från "andra sidan" kan de beröra och påverka. Under läsningen blir man ledsen, arg och frustrerad, men samtidigt slås man av hur positiva de är och berörs av deras öden. Av de tre böckerna tyckte jag ettan var fenomenal. Tvåan var en mellanbok för att i trean igen blomma ut. Som helhet är trilogin ett mästerverk. Jag är glad över att Jonas Gardell har fått mycket uppmärksamhet och tack för att han skrivit böckerna. Jag hoppas att modersmålslärare på gymnasienivå vågar ta upp böckerna i sin undervsinsing och föra samtal med eleverna om innehållet. Vi behöver alla ta en funderare på hur man bemöter människor, alla är lika värda.

2 kommentarer:

  1. Jag håller helt med dig om att i trean blommar berättelsen ut igen och jag upplever trean som den starkaste boken i serien. Kanske för att allt knyts samman och avslutas.

    SvaraRadera
  2. Oj då, för mig var det tvåan som grep mest :)

    SvaraRadera