Total läskoma

Precis då jag utgöt min ångest över min slumrande blogg slog läsivern in och med den har också bloggivern gläntat på åtminstone ena ögat. Påsken kom som på beställning, med lediga dagar, ro och lästid. Jag har suttit (och legat) uppkrupen i soffan med Kindlen i handen varje ledig stund. Först läste jag Bokhandeln på Riverside Drive och då jag var klar med den fick jag ett tips av en god vän på en bok som heter Safe with me, skriven av K.L. Slater. En psykologisk thriller. Min vän sa att hon inte kan lägga den ifrån sig så jag kollade genast upp den och ett klick senare landade den i min Kindle. Och nu, knappt två dagar senare läste jag klart den. Pust vilken bok! Gillar du psykologiska thrillers med så är det här absolut en bok för dig. Jag kommer absolut att läsa hennes andra böcker också, men tror att jag måste lugna ner mig med lite feelgood igen.

Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck

Bokhandeln på Riverside Drive by Frida Skybäck
My rating: 4 of 5 stars

En bok med ordet bokhandel i titeln, en historia som utspelar sig i London och genren feelgood. Alla ingredienser till sträckläsning. Och det blev det också. Jag njuter av historien, av böckerna och författarna som nämns. Många av dem har jag själv läst och gillat. Det är ju drömmen att få jobba i en gammal bokhandel (i London!) och det är nog dels därför en boknerd dras till och tilltalas av boken. Man kan ju tänka sig att temat skulle bli tunt och ytligt, men det blir det inte. Boken går in på djupet och får en att känna. Känna värmen, glädjen, sorgen, känna vänskapen som utvecklas mellan karaktärerna. Bokhandeln på Riverside Drive är just det en feelgoodroman ska vara.

Tack till LB förlag för recensionsexemplaret som värmde min påsk!

Tankar och funderingar

Bokbabbel skrev för en vecka sedan om den allt mer tomt ekande bokbloggosfären. Själv har jag gått och funderat på att sluta blogga, i praktiken har inläggen kommit allt mer sällan, och inte har det droppat in värst många recensionsexemplar heller. Ändå har jag så svårt att släppa taget. den 24.4 2011 skrev jag det första inlägget, nu sju år senare vet jag inte hur det blir i framtiden.

Tiderna har förändrats en hel del på sju år. Idag är det Instagram och Goodreads som gäller, kanske jag också satsar på att lägga ut mina tankar om böcker jag läser där. Jag säger inte hej då men framtiden får utvisa om det blir fler inlägg på bloggen. Kanske jag kommer tillbaka då och då. Det har varit underbart att lära känna alla härliga bloggkolleger som jag fått lära känna både i bloggosfären och IRL. Jag är övertygad om att vi kommer att ses också i framtiden!

The dark angel av Elly Griffiths

Bild från författarens hemsida

Det är över tre veckor sedan jag läste bok nummer 10 i serien om arkeologen Ruth Galloway. The dark angel utspelar sig till största del i Italien dit Ruth inbjuds av sin Italienska kollega för att hjälpa till med ett benfynd. Ruth tar med sig sin dotter Kate, sin vän Shona och hennes son. De tänkte passa på att ta ut lite semester under Italiens sol. Det visar sig att benen döljer en gåta och någon verkar vilja att gåtan förblir dold. Ruth dras in i otäcka händelser och efter en jordbävning kommer Nelson stormande till Italien med Cathbad i släptåg. Ett mord äger rum och Ruth och Nelson dras in i utredningen.

Som vanligt är det ett nöje att träffa vännerna i serien igen. För visst är karaktärerna största orsaken till att jag kastar mig över böckerna så fort de kommer ut . Jag kan inte heller påstå att händleserna skulle vara tråkiga, oftast är historien passligt spännende och omvälvande för att man ska idka sträckläsning. Så också denna gång.

Ruths och Nelsons icke-förhållande har blivit allt mer komplicerat och lite besvärande. Få se vartåt historien vänder i följande bok. Samtidigt börjar jag lite tycka att det börjar vara dags för ett avgörande i frågan om förhållandet mellan Ruth och Nelson. 10 böcker är en hel massa sidor av krångligheter i samma fråga. Men. Jag älskade boken och väntar igen ett långt år på att följande del kommer ut.

Boken finns att köpa bl.a här och här.

Läsrodagen

Andra söndagen i februari firas Läsrodagen här i Finland. I år firas dagen för fjärde gången. Det är Suomen Kirjasäätiö (Finlands bokstiftelse, min översättning) som har utlyst läsro över hela landet. Stiftelsen utlyser ro att sätta sig ner och fördjupa sig i en bok, lyssna eller läsa, ensam eller med någon annan.

Lagen om läsro:

§1 Läsro gäller alla slags böcker och alla slags läsplatser.
§2 Det är tillåtet att läsa tillsammans
§3 Det är tillåtet att läsa ensam
§4 Det är tillåtet att läsa för någon annan
§5 Det är förbjudet att störa en läsares läsro
§6 Att störa den egna läsron med sekundära sysslor är strängt förbjudet

Jag tillbringar läsrodagen tillsammans med Ruth och Nelson. Hur firar du dagen?

Ruth Galloway nummer 10 ute!

Då man kommer på jobb och direkt får mejl om att den tionde boken om Ruth Galloway har landat i Kindlen vill man ju bara sätta sig i ett hörn och läsa. Vissa böcker vill man kasta sig över direkt. Blir nog ändå tvingen att jobba lite först men vad jag gör ikväll är klart!

När bok nummer två håller måttet

Bild från hemsidan

Inför Crimetime Gotland förra sommaren läste jag in mig på en del av författarna som var där. En av dem var Jane Harper som då hade gett ut en bok som hyllats och vunnit flera prestigefyllda priser. Jag läste The Dry, Hetta, och gillade den riktigt mycket. Efter att ha hört författaren (och bytt några ord med henne på Visby flygfält) kunde jag knappt bärga mig tills följande bok, Force of nature, kom ut. Den kom ut i höstas i Australien, där Jane Harper bor, och skulle komma ut i februari 2018 i resten av världen. Jag förhandsbeställde boken i god tid för att den skulle landa i Kindlen så fort som möjligt. Så en dag tänkte jag gå och kolla när det egentligen var som boken skulle komma ut och då märkte jag att man kunde köpa den Autraliensiska utgåvan på Amazon! Några klick senare var förhandsbeställningen avbokad och boken nerladdad i Kindlen.

Sedan kommer farhågorna om att ska tvåan hålla måttet? Då det gått en tid sedan man läst första delen tenderar minnet (åtmistone mitt) försköna verkligheten lite. Det är ofta jag minns att jag gillat en bok mer än vad jag skrivit om boken då jag går tillbaka och läser inlägget. Eller så är jag bara dålig på att uttrycka mina tankar i skrift. Fullt möjligt det med.

I alla fall var det med stor förväntan jag högg tag i Force of nature. Jag blev inte besviken. Jag tycker allt att tvåan är bättre än ettan. Jag gillar att det märks att författaren bor i Autralien (trots att hon är född i England), det märks på språket och texten. Jag kan inte precis lägga fingret på vad det är men det är fräscht. Jag gillar karaktärerna, att en kvinnlig författare har en manlig huvudkaraktär är kul. Att den karaktären har sitt bagage men inte är helt förstörd gillar jag också. Då han dessutom har en stor välfylld bokhylla i sin spartanskt möblerade hem kan man ju inte annat än gilla honom. Sedan har vi miljön. Jane Harper har ett ess i ärmen då hon använder extrema miljöer i sina böcker. Miljöbeskrivningarna är utmärkta, man kan se naturreservatet framför sig med tät skog och svårframkomlig vegetabilitet.

I Jane Harper har jag helt klart en ny favoritförfattare, en som jag kommer att läsa allt hon ger ut så fort det går att få tag i boken. Må följande bok komma snart!