Blackmoore av Julianne Donaldson

Vindpinade heder, klosterruiner, hemliga gångar, svallande hav och det gamla ståtliga huset Blackmoore bildar ramarna för Julianne Donaldsons andra bok som heter just Blackmoore. Förväntningarna efter Edenbrooke var höga.

Kate har bestämt sig för att aldrig gifta sig. Hon är en orolig själ och drömmer om att resa till Indien tillsammans med sin faster Charlotte. Kates mor motsätter sig resan men går till slut med på att Kate får resa om hon får tre män att fria till henne. Fast besluten att lyckas med sitt uppdrag reser hon till barndomsvännen Henrys vackra Blackmoore. Den vackra omgivningen får ändå Kates ambitioner att vackla.

Boken utspelar sig på 1820-talet och har alla ingredienser som man kan förvänta sig. Dramatik, romantik och svallande, om än förtryckta, känslor förtrollar och fängslar. Det är förutsägbart men det gör inget. Det ska det vara i en historisk romance bok som denna. Allt annat hade blivit en besvikelse. En verklighetsflykt från den mörka vintertiden, en flykt in i romantikens dramatiska virvlar. Precis vad jag behövde då vintertröttheten är som värst.

Tack till Louise Bäckelin förlag för boken!

Just nu ... 1. advent

Veckorna rullar på och det är grått och mörkt ute. Idag firar vi första advent, om bara tre veckor är det julafton! Kör med en gammal klassisk just nu enkät. Häng på om du vill! Den här hittade jag för en vecka sedan hos Eli.

Vid sängen: Smugglaren av Jan-Erik Fjell. Del två i serien om Anton Brekke. Gillade första delen och den här håller också måttet.

På soffbordet: Ligger just nu Kindlen och på den har jag My husbands wife av Jane Corry. En tvistig historia om lögner, livet och med komplexa personligheter. Håller på att byggas upp till något riktigt obehagligt har jag på känn.

På läsplattan: Ja, som ovan då. På plattan väntar också Little fires everywhere av Celeste Ng. Den boken fångade mitt intresse då jag av en händelse klickade omkring inne på Amazon, ni vet så där som när man helt oskyldigt bara går in i bokhandeln då man väntar på att bussen ska gå. Boken beskrivs i alla fall av John Green som "troligtvis den bästa roman jag läst i år", så visst måste väl den boken få en chans?

På jobbet: Läser bara patientjournaler på jobbet. 

I öronen: Påbörjade Jo Nesbös Törst i torsdags då jag gick från jobbet. Storytel är suveränt då man vill växla mellan att läsa och lyssna!

Bokklubbsbok: Jag är inte med i någon bokklubb. Jag blir stressad av tvångsläsning och har kommit fram till att bokklubbar inte är något för mig. Fast jag skulle gärna vara med i en bokklubb där vi läser bara det jag vill... Får säkert många medlemmar i den klubben!

Borde jag läsa ut: De böcker jag har på hälft, se ovan. Tror inte att jag har någon gammal bok som blivit åsidosatt.

Borde jag påbörja: Hela högen med recensionsexemplar jag har fått. De flesta har bara skickats till mig utan att jag bett om dem. Bland dem finns flera som jag verkligen skulle vilja läsa. Tur att det snart blir jul och lite läsledigt!

Längtar jag efter att få läsa: Jag har förhandsbeställt både Elly Griffiths och Jane Harpers kommande böcker. Elly Griffiths 10. bok om Ruth Galloway kommer 8. februari och Janes bok kommer 6. februari. Båda ploppar ner i Kindlen då det beger sig. De är böcker som går förbi alla andra böcker som just då råkar vara på hälft.

3 andra böcker i min TBR-hög: Den goda dottern av Karin Slaughter, De saknade av Thomas Rydahl och Den röda adressboken av Sofia Lundberg.

Crimetime G....oodbye

Crimetime Gotland tar Bokmässan i Göteborg till ny samarbetspartner och hela festivalen flyttar till Göteborg. Det är Bonnierförlagen och Bomässan som gemensamt ska driva Crimetime. "Med Bokmässan som medarrangör och mötesplats kan Crimetime erbjudas till än fler läsare, lyssnare, författare och branschaktörer" läser jag på Bonnierförlagens hemsida idag. Samtidigt byter festivalen namn till Crimetime Göteborg.

Min första reaktion på nyheten var bestörtning. Jag har svårt att föreställa mig att man i Göteborg kan skapa en liknande miljö som den i Visby. Bokmässan är så massiv redan nu att jag är rädd för att Crimetime festivalen ska drunkna i massan. 

Det jag gillade mest med Crimetime Gotland var intimiteten, miljön som bjöd till samtal och möten. Visbys trånga gränder där man kunde spana in författare och bokbloggarkolleger var den perfekta kulissen för en deckarfestival. Kan Göteborg leva upp till det? Jag har varit på Bokmässan några gånger och har rätt så snabbt blivit utmattad av att det är så stort. Jag har haft problem med att hitta till seminarier som intresserar mig ur det enorma utbudet. Mässgolvet har jag älskat, tro inte att jag ratar bokmässan! På Crimetime slukade jag alla seminarier jag hann på. Utrymmena var passligt stora, man kom tillräckligt nära författarna och samtalen. 

Nej, min första reaktion över nyheten är inte positiv. Hoppas ändå att Crimetime inte bara smälter in i den stora mässan utan får sitt eget rum och bibehåller något av karaktären som byggts upp under de tre år som festivalen ordnats. Det återstår att se hurudant utrymme Crimetime får på Bokmässan. Jag måste nog smälta nyheten ännu ett tag och i något skede besluta om jag ska delta nästa år eller inte.

Mannen som sökte sin skugga av David Lagercrantz

Bild från Adlibris

Den femte boken i Millenium-serien är betydligt mer bearbetad än förra delen. I Mannen som sökte sin skugga känns handlingen genomtänkt, intressant och ganska obehaglig.

Lisbeth Salander avtjänar ett kortare straff på kvinnofängelset Flodberga. Hon försöker hålla låg profil men kan inte låta bli att blanda sig i när hon upptäcker att en fånge behandlas orättvist av fängelsets härskare Benito. Holger Palmgren besöker Lisbeth i fängelset efter att han fått tag på dokument som avslöjar grymma myndighetsövergrepp i Lisbeths barndom. Lisbeth ber Mikael Blomqvist om hjälp med att reda ut övergreppen och händelserna och spåren leder dem till forskning som spårat ut. Samtidigt tycks de som skrapar på ytan av forskningen sväva i stor fara.

Historien är spännande och riktigt väl skriven. Jag är glad över att boken inte genomsyras av den totala våldsamhet som vi är vana med från tidigare böcker trots att det nog finns en hel del våld i den här boken också. Historien är väl genomtänkt och temat är obehagligt. Boken är lättläst, en bladvändare. Jag hoppas att David Lagercrantz fortsätter spinna vidare med Lisbeth och Mikael och de andra bekanta karaktärerna.

Bloggtorka

Bloggtorkan här är just nu total. Kommer inte på en enda sak att skriva om. Återkommer bara inspirationen infinner sig. Den är kanske bakom hörnet?

Semesterläsning

I morgon reser vi till Singapore. 12 timmars flyg betyder lästid de luxe. Den stora frågan är vilka böcker ska man packa ner? Jag har velat fram och tillbaka i ett par veckor nu men nu tror jag att jag har bestämt mig. Det blir Shari Lapenas The couple next door och Sophie Kinsellas My (not so) perfect life i pappersformat och på Kindlen följer My husband's wife av Jane Corry med. Kindlen blir flygplansläsning, eftersom vi flyger på natten och det finns risk för att belysningen i planet inte är helt på max då jag känner för att läsa. Vid poolen fungerar pappersböcker igen utmärkt. Så ska jag också ladda ner Jo Nesbös Polis offline på mobilen så jag kan fortsätta läsa eller lyssna på den. Ja, så ska ju guideboken med så klart.

Det har varit intensiva veckor på jobbet, både fysiskt och psykiskt så denna semester kommer verkligen lämpligt. Jag ser fram emot tryckande hetta, fantastiska vyer, poolhäng och en massa turistande. Så lär det ska finnas en otrolig bokhandel också. I like!

Har du varit till Singapore? Dela gärna med dig av ditt bästa tips!

Lässvacka

Det verkar som om jag är inne i någon sorts lässvacka. Jag läser nog varje dag men tycks inte komma någon vart i böckerna. En liten ljusning såg jag ändå idag då jag var nära att missa min hållplats på väg till jobbet med bussen på morgonen. Med tanke på att bussen startade kl 6.00, jag inte somnade under färden (som räcker nästan en timme) och att jag fick rusa upp för att hinna stiga av tycker jag att det är ett gott tecken. Ett tecken på att en bok intresserar och fängslar. Vilken bok det är? Jo, Polis av Jo Nesbö. Det kanske är så att det ska till att vara Jo Nesbö för att få tillbaka läsglädjen? Dessutom måste jag ropa ut hur prima jag tycker att det är då man i Storytel kan läsa och lyssna, bara fortsätta där man blev. Då kan man ju lyssna medan man går till bussen och läsa när man sitter i bussen. Utmärkt!