Citatet
"Jag vet inte hur jag ska orka lyssna. Men det är farligt att släppa på koncentrationen. För då kommer ljuden. Ljudet när de kom in i klassrummet och drog bort mig, ljudet när Sebastians skalle föll i golvet, det lät ihåligt. Det dånar i mig, så fort jag inte passar mig kommer det tillbaka. Jag pressar naglarna in i mina handflator, försöker ta mig därifrån. Men det hjälper inte. Min hjärna släpar alltid tillbaka mig till det där jävla klassrummet."är ett utmärkt exempel på tonen i boken. Varje mening är skarp som ett skott, så rätt på varje ställe. Tonen är lågmäld, historien berättas rakt och rått. Det är inte bara en bok om en rättegång utan också en historia om kärlek och förtvivlan, om ett hårt liv i de rikas värld. Och det är inte någon vacker historia. Droger, alkohol, våldsamheter och vilda fester präglar parallellhistorien, Majas berättelse om de bakomliggande händelserna.
Störst av allt är helt klart sommarens fullträff. Boken skiljer sig från andra kriminalhistorier och jag vill ha mer. Böcker som den här är just det som får en boktok att gå upp i extas, själva kärnan i frågan varför jag läser. Att bli knockad av en bok är bästa känslan. Det händer inte så ofta, men då det händer blir man salig.
Tack till Wahlström & Widstrand för recensionsexemplaret!