Läsmånaden maj

Maj visade sig bli en läsmånad utan like. Hela 10 lästa böcker, trots heltidsjobb och andra sysslor. Och bara bra böcker dessutom! Deckare blandat med feelgood, en skön blandning. Så här kunde varje månad se ut! Jag är nästan halvvägs i min läsutmaning på Goodreads, så det ser lovande ut.

Lässvacka

Det verkar som om jag är inne i någon sorts lässvacka. Jag läser nog varje dag men tycks inte komma någon vart i böckerna. En liten ljusning såg jag ändå idag då jag var nära att missa min hållplats på väg till jobbet med bussen på morgonen. Med tanke på att bussen startade kl 6.00, jag inte somnade under färden (som räcker nästan en timme) och att jag fick rusa upp för att hinna stiga av tycker jag att det är ett gott tecken. Ett tecken på att en bok intresserar och fängslar. Vilken bok det är? Jo, Polis av Jo Nesbö. Det kanske är så att det ska till att vara Jo Nesbö för att få tillbaka läsglädjen? Dessutom måste jag ropa ut hur prima jag tycker att det är då man i Storytel kan läsa och lyssna, bara fortsätta där man blev. Då kan man ju lyssna medan man går till bussen och läsa när man sitter i bussen. Utmärkt!

Bästa barnböckerna

Dagens fråga i bokbloggsjerkan får mina barn svara på. Annika efterlyser nämligen tips på de bästa barnböckerna 2014. Mina barn är 10 och 11 år, så det är kategorin 9-12 år som gäller hos oss

Sonen sträckläste Nidstången, första delen i serien om Pax av Åsa Larsson och Ingela Korsell, så fort han fick den i sin hand. Han läste också en massa Dagbok för alla mina fans böcker under 2014 och listar också dem som sina favoriter.

Då jag ställer frågan till dottern utropar hon utan tvekan Kristina Ohlssons böcker Glasbarnen och Silverpojken. Båda böckerna var läskiga, så läskiga att hon måste läsa dem då det var ljust ute. Sällan har hon ändå läst klart en bok så snabbt som hon läste de här. Den tredje boken i serien, Stenänglar,  kom ut för ca en månad sedan och den lästes lika snabbt som de andra.

2014 var året då jag äntligen fick se den läsglädje som jag själv upplever hos mina barn. Känslan av att inte hinna komma och äta då boken är så bra känner jag igen och gläds åt att mina barn fått uppleva. Den känslan är oslagbar, eller hur?