Fattig av Tinka Ullbro

Fattig är Tinka Ullbros andra bok om barnpsykologen Paola. Löftet kom ut 2012. Så här tyckte jag om den.

Då Nina hittas mördad kallas Paola in för att berätta nyheten för hennes två barn. Femåriga Sophie är på nattöppna förskolan men femtonåriga Wille är svårare att få tag på. Polisen riktar sina misstankar mot Wille men Paola kan inte tro att Wille skulle ha mördat sin egen mamma. Paola, som har behandlat Wille, vill hitta Wille innan polisen hittar honom. Varför håller han sig borta och vad är det som har pågått i den lilla familjens liv?

Precis som den första boken tar också den här mig med storm. Fattigdomen skildras realistiskt, likaså Willes känslor och tankar. Paola får inte delta i utredningen som rättspsykolog eftersom hon känner familjen från tidigare, men hon kan inte hålla sig borta utan börjar en egen utredning. Hon kan inte släppa fallet och ibland känns det som om hon ältar det lite väl mycket. Man kan känna intensiteten i hennes tankar och känslor, drivkraften som driver henne framåt. Ändå är det trovärdigtoch jag vill bara läsa vidare. Liksom i Löftet blir det riktigt spännanade på vissa ställen.

Också i Fattig är varje kapitel berättat ur olika personers perskpektiv. Jag minns att jag hade lite problem med att hålla reda på personerna i förra boken, men nu är det inga problem. Det är klart och tydligt vem som berättar och kapitlen väver fint ihop historien till att bli en hel matta. En ryslig historia om fattigdom och smärta, men också med glimtar av hopp och godhet.

Tack till författaren för recensionsexemplaret! Jag ser fram emot nästa bok!

(Men vad är det för fel på Adlibris beskrivning av boken, var och vart annat ord är skrivet ihop, en enda röra. Skärpning Adlibris!)

Fattig - en smakebit på söndag

Den norska bokbloggaren “Flukten fra virkeligheten” har varje söndag en rolig liten utmaning där man ska skriva ner en liten smakbit av boken man läser för tillfället. Ett kul sätt att få nya lästips.

Jag har inte deltagit i En smakebit på söndag på flera månader. Nu läser jag i alla fall en bok av Finlandssvenska Tinka Ullbro, en författare som jag tycker förtjänar mycket mer synlighet. Riktigt bra böcker skriver hon. För tillfället läser jag hennes andra bok, Fattig. Jag har ca 80 sidor kvar men den inleds så här:

"De hittade honom på en parkbänk i Majorna. En förbipasserande hade sett honom och ringt till polisen. Hans svarta läderjacka var sönderriven och lerig. Hans jeans var trasiga på knäna och ansiktet var sönderslaget. Han var femton år och på marken bredvid honom låg en tom flaska vodka."

Håll utkik efter recensionen här på bloggen, ska bara läsa klart först!

Tack-mejl

Det när författaren till boken man recenserat mejlar och tackar för recensionen känns ju helt jättekul! Att dessutom vara den första som recenserar boken, i alla fall enligt författaren själv, känns ju också kul. Att ha lyft av "en stor sten av nervositet" från författarens axlar, ja- jag är glad att jag kan stå till tjänst :)

Kul med feedback från författaren. Kan bra tänka mig mera sådant i framtiden. Det var bara det jag ville säga idag. Vilken bok det handlar om? Det kan du läsa här.

Löftet av Tinka Ullbro

Tinka Ullbro är en finlandssvensk marknadsföringschef och författare. Hennes debutroman Löftet kom ut i slutet av förra året. Tinka kontaktade mig per mejl för hon ville gärna att jag som finlandssvensk skulle recensera hennes bok. Då hon jobbade på boken bodde familjen i Göteborg, därför utspelar sig också boken där. Tinka jobbade då också som frivillig på en kvinnojour. Boken kan klassas som en deckare och handlar om en kvinna och hur våld påverkar relationerna till barnen och sina egna föräldrar, till alla i den misshandlade kvinnans närhet.

Annika som i ett års tid har flytt sin våldsamma man blir svårt misshandlad då mannen hittar dem. Sonen Adrian bevittnar hela händelsen och lyckas gömma undan sin lillasyster. Då mamman kommer till medvetande efter misshandeln och lyckas tillkalla hjälp hittas Adrian svårt traumatiserad. Han sitter apatisk och verkar ha förlorat talförmågan. Det enda han tycks reagera på är lillasyster Matilda, som han inte vill släppa med blicken. Barnpsykologen Paola tillkallas att ta hand om barnen medan mamma Annika vårdas på sjukhus. Trots att Paola i 30 år har jobbat med att förhöra och behandla barn som blivit offer för brott blir hon chockad när hon möter Adrian.

Det här är en alldeles ryslig historia. Helt otroligt bra skriven. Familjens liv beskrivs så verkligt att man tror att det är en sann historia. Jag får gång på gång påminna mig om att det är en helt fiktiv historia även om en del av detaljerna är sanna. Tinka har fint kunnat utnyttja sina erfarenheter från kvinnojouren, det är trovärdigt. Att någon människa, barn eller vuxen någonsin har varit/är tvungen att utstå sådana vidriga händelser känns helt övermäktigt. Som barnsjuksköterska blöder mitt hjärta. En värld så fjärran från vardagen jag och min familj lever i. Och det får man ju verkligen vara tacksam över.

Varje kapitel berättas ur en persons perspektiv. Det är kanske det enda jag har lite att invända mot. I varje kapitel är det jag som berättar. Då det alltid är olika personer är det i början lite svårt att hålla reda på personerna. Jag vande mig ändå vid det när jag lärde känna personerna, så det var bara i början som det lite störde. Det här är en bok som verkligen förtjänar mer uppmärksamhet. Jag hoppas att den säljer bra och att många läser den. Jag ser fram emot att få läsa fler böcker om Paola, det är nämligen tänkt att det ska bli en serie.

Stort tack till författaren Tinka Ullbro för recensionsexemplaret!