Bild från hemsidan |
Sedan kommer farhågorna om att ska tvåan hålla måttet? Då det gått en tid sedan man läst första delen tenderar minnet (åtmistone mitt) försköna verkligheten lite. Det är ofta jag minns att jag gillat en bok mer än vad jag skrivit om boken då jag går tillbaka och läser inlägget. Eller så är jag bara dålig på att uttrycka mina tankar i skrift. Fullt möjligt det med.
I alla fall var det med stor förväntan jag högg tag i Force of nature. Jag blev inte besviken. Jag tycker allt att tvåan är bättre än ettan. Jag gillar att det märks att författaren bor i Autralien (trots att hon är född i England), det märks på språket och texten. Jag kan inte precis lägga fingret på vad det är men det är fräscht. Jag gillar karaktärerna, att en kvinnlig författare har en manlig huvudkaraktär är kul. Att den karaktären har sitt bagage men inte är helt förstörd gillar jag också. Då han dessutom har en stor välfylld bokhylla i sin spartanskt möblerade hem kan man ju inte annat än gilla honom. Sedan har vi miljön. Jane Harper har ett ess i ärmen då hon använder extrema miljöer i sina böcker. Miljöbeskrivningarna är utmärkta, man kan se naturreservatet framför sig med tät skog och svårframkomlig vegetabilitet.
I Jane Harper har jag helt klart en ny favoritförfattare, en som jag kommer att läsa allt hon ger ut så fort det går att få tag i boken. Må följande bok komma snart!