Salvadoreñja av Cecilia Samartin

För en tid sedan vann jag boken Salvadoreñja, skriven av Cecilia Samartin, på Feelgoodbibliotekariens blogg. Jag är lite hooked på tävlingar och är gärna med och prövar lyckan om det i vinstpotten finns något som väcker mitt intresse. Jag blev jätteglad då jag fick meddelande om att jag vunnit boken. Nu har boken rest fram och tillbaka mellan jobbet och hemmet och idag läste jag slut den. Det jag först av allt vill säga är att det aldrig tidigare hänt att jag fått kämpa emot tårarna mitt i en välfylld buss på morgonen, men idag var det riktigt nära att det skulle ha blivit översvämning i ögontrakten. Redan det tycker jag att säger en hel del om boken. Det är en vacker historia som smygande växer till sig.

Boken handlar om Ana som växer upp i en liten by i El Salvador. Då inbördeskriget når deras lilla by slås Anas liv i spillror och hon blir föräldralös. Hon lyckas fly och tar sig tillsammans med en nunna till USA. De bosätter sig i ett kloster och Ana växer upp till en ung kvinna. Hon tar, lite motvilligt, anställning som barnflicka hos familjen Trellis. Där upptäcker hon att det bakom den lyxiga fasaden i hemmet döljer sig förvirrade och ömtåliga själar. Anas relation till de olika familjemedlemmarna är inte alltid helt okomplicerad, men hennes kärlek till dem alla lyser igenom. Hon sätter alla sina egna behov åt sidan och hänger sig åt familjen på heltid.

Historien berättas med nutid varvat med dåtid. An efter får läsaren veta mera om tiden då Ana först kom till familjen, samtidigt som läsaren också får följa med en kamp i nutid. Trots att nutid och dåtid blandas i varje kapitel blir det inte rörigt. Boken håller ett måttligt tempo, lika harmoniskt som Ana själv. Definitivt en bok värd att läsa. Jag är glad att jag vann den, hade säkert missat den annars. Tack till Feelgoodbibliotekarien för boken!