Redan förordet får mig att smälta. Där skriver författaren så här:
"Efter att ha stirrat mig igenom femton säsonger av mitt älsklingsteveprogram, sjukhussåpan ER (Emergency room, ...I Sverige Cityakuten) slog det mig plötsligt att också min egen arbetsplats, skolan, surrar av skör ung kärlek, plötslig tragik, auktoriseringskonflikter, absurditeter och mänsklighetens mest apliknande drifter. Intuberingarna slipper vi. Om ER så varför inte LR - lärarrummet?"
I Lärarrummet får vi träffa bla. Tove, den stressade språkläraren, veteranen Mirri med småelaka gliringar, populära Max som får ungdomarna att lyda, nya rektorn Mikaela som stiger i stora skor efter sin företrädare och nykomlingen Freddu. Vi får också träffa en del elever. Vi får följa med livet i skolan under ett läsår. Från första skoldagen till Den blomstertid nu kommer.
Jag var såld redan efter förordet. ER var också min favoritserie genom tiderna. I Lärarrummet avlöser intrigerna varandra. På 267 sidor ryms kärlek, dramatik, svek, kollegialitet och mindre varma känslor kolleger emellan. Boken är lättläst. Språket är vardagligt. Jag reagerar på alla ord från talspråket, det språk vi finlandssvenskar pratar i Finland. Det är ord som "kestä pain" (=stå ut med smärta), kiva (=roligt) och svordomar som dyker upp här och där i texten. Mig stör inte de finska orden, men för en svensk kan jag tänka mig att orden kan vara ett irritationsmoment. Samtidigt vill jag säga att språket, inklusive de finska orden får boken att kännas trovärdig. Jag köper det med hull och hår, att det i en skola kan gå till på det här sättet bakom kulisserna, bakom läroplanen.
En liten, lättläst bok om vardagen i en skola. Arbetsplatsroman med feelgood. Annika Luther lyckades i alla fall roa mig och jag blir sugen på att läsa hennes ungdomsböcker också.
Tack till Schildts & Söderströms för recensionsexemplaret!
