Syndafloder av Kristina Ohlsson

Recensionsexemplar från Piratförlaget.

Kristina Ohlsson levererar igen! Den sjätte boken om Fredrika Bergman och Alex Recht, Syndafloder, inleds kryptiskt och läsaren leds att tro hemskheter. Korta utdrag ur förhörsprotokoll (bekanta från Kristina Ohlssons böcker om Martin Benner) ger glimtar in i framtiden och vart historien är på väg utan att avslöja för mycket. Jag slukar boken, vill bara läsa vidare.

En man hittas skjuten. Av gärningsmannen hittas inga spår, förutom att mannen har sin dotters vigselring på lillfingret. Begravningsentrepenören Noah är orolig för sin bror. Broderns familj skulle flytta till Autralien för en tid, men sedan de gav sig av har ingen hört något från familjen och hemmet är inte lämnat i sådant skick som man skulle förvänta sig om men flyttade utomlands. Det är ändå ingen som tar Noas oro på allvar. Då flera lik hittas börjar Alex Recht och Fredrika Bergaman ana ett samband mellan fallen. Gärningsmannen lämnar små obegripliga meddelanden till Alex, vilket gör att allt känns väldigt personligt.

Syndafloder är precis det jag önskade och det jag väntat på sedan den senaste boken i serien kom ut. Som att "träffa" gamla vänner. Historien driver bra på, blir absolut inte långrandig. Man får en lagom dos cliffhangers med jämna mellanrum så man måste läsa vidare trots att solen skiner där ute och magen kurrar. Personernas privatliv nästlas också in i historien igen och man vet inte riktigt vad man ska tro och tycka.

Summa summarum. Man kan alltid lita på Kristina Ohlsson. Syndafloder är intensiv och medryckande, en slukarbok. Jag skulle gärna läsa flera böcker i serien, men i slutordet avslöjas att detta var sista boken. Kanske.