Bro bro breja av M.J. Arlidge

Den andra boken om kriminalkommissarie Helen Grace, Bro bro breja tar vid ca ett år efter där Ole dole slutade. Då jag rätt nyligen läste Ole dole hade jag höga förväntningar på den här boken. Det är inte alltid som en uppföljare lyckas hålla samma nivå som första boken, speciellt inte om man varit alldeles hänförd av den.

En man hittas död i ett industriområde. Hans hjärta har skurits ut och levererats till hans familj. Mannen har levt ett till det yttre ett skötsamt liv och har haft ansvarsfulla positioner inom kyrkan där han är aktiv. Då ytterligare två lik hittas och även deras hjärtan levererats i kartonger inser Helen Grace att det är en ryslig seriemördare som de har att göras med. Hur ska de hitta mördaren som inte lämnar några som helst spår efter sig?

Visst håller Bro bro breja måttet, och det med råge. Det är en bladvändare från första sidan. Eller vad sägs om de första två meningarna:

"Dimman svepte in från havet och kvävde nästan staden. Den var som en invasionsarmé, skymde alla landmärken, dolde månskenet och gjorde Southampton till en främmande och skrämmande plats."

Texten flyter på och översättningen av Lena Kamhed är riktigt lyckad. Man förnimmer både miljöerna och karaktärernas särdrag. Helen Grace är en såtillvida ovanlig kriminalkommissarie att hon inte är nersupen men hon har ändå sina egna mörka hemligheter som tynger henne. Jag gillar henne allt mer då man lärt känna henne bättre och ser fram emot del tre i serien, Dansa min docka, som kommer ut i höst på svenska. Titlarna på böckerna kan man ju inte annat än älska. Omslagen är också snygga, riktigt lyckat av Lind & CO.

Tack till Lind & CO för recensionsexemplaret!