Det som inte dödar oss av David Lagercrantz

Sällan har en bok fått så mycket synlighet ens innan den kommit ut som Det som inte dödar oss. Den 27.8 gavs boken ut i 25 länder, en historisk händelse i den svenska förlagshistorien. Medieuppbådet kring lanseringen var massivt och pressen fick inte läsa boken på förhand.

Medieuppbådet väckte ett aldrig förr skådat intresse världen över, och det har debatterats för och emot tanken om det över huvudtaget är en bra idé att ge ut en uppföljare skriven av en annan författare än den som skrev de första tre böckerna. Det är många bokbloggare som har meddelat att de inte kommer att läsa boken, att det är en skam att det ges ut böcker på det här sättet. Visst förstår jag tanken och ett litet tvivel gnagar inom mig också- blir det succé eller flopp? Jag var i alla fall nyfiken och ville själv skaffa mig en uppfattning "what the fuss is about".

Mitt omdöme landar någonstans mitt i mellan succé och flopp, slutbetyget blir klart godkänt. Boken är i det stora hela underhållande och lättläst, men vissa passager blir väldigt långrandiga och för "berättande". Jag hade önskat att författaren hade litat mera på läsarens intelligens och härledningsförmåga i stället för att sida upp och sida ner skriva ut samtal som om det varit läst ur ett manus. Actionscenerna är däremot riktigt spännande och bra och David Lagercrantz har i mitt tycke lyckats fånga Lisbeth Salanders väsen förträffligt. Efter att hon kommit med i händelserna fick boken en kick. Mikael Blomqvist har inte en så framträdande roll som jag hade förväntat mig, trots att han hela tiden figurerar i händelserna. Jag kan se filmen framför mig och det är ett gott betyg.

Summa summarum- en fartfylld thriller med riktigt spännande passager.

Tack till Norstedts för recensionsexemplaret!