I den åttonde boken om Cecilia får invandrare och de utstötta i samhället mycket synlighet. Cecilia engagerar sig i tiggarnas situation och får både höra lovord och spott och spe över det. Cecilia brottas med frågor om människors lika värde.
I de senaste böckerna har jag stört mig på att Cecilia nästan medvetet blandat sig i krångliga och farliga situationer. I Barfotaflickan är det inte så. Det är först ganska i slutet som Cecilia trampar in på ett område som visar sig vara allt annat än fridfullt och övergivet.
I Barfotaflickan får också Cecilias familj ganska mycket synlighet. Det är ett riktigt bra drag av författaren. Cecilias mamma, mormor, systrar och barn, alla bekanta från tidigare böcker, alla med sina egna små och större problem. Jag gillar det att all fokus inte är på Cecilia och att läsaren får en större inblick i de andras liv också.
Barfotaflickan är just det jag önskar mig av en roman. Jag kan gott och väl rekommendera den som hängmatteläsning i sommarvärmen. Men har du inte läst de tidigare böckerna om Cecilia Lund så ska du absolut göra det först!
Tack till Piratförlaget för recensionsexemplaret!
P.s Tack Katerina för att du delade med dig av och om skrivprocessen i slutordet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar