Babyrace av Katerina Janouch

Det är sällan jag är så tudelad över en bok som jag är av Babyrace av Katerina Janouch. Skulle det inte ha varit för författarens namn på pärmen så hade jag nog inte läst boken. Men jag har ju gillat böckerna om Cecilia Lund, så inte kunde väl den här vara så dålig? Men jo, den var just så dålig, och nej, den var inte så dålig. Låt oss ta det från början.

Sandra och Emily, två 30 åringar känner av sin biologiska klocka. Båda två är singlar och börjar längta efter barn. En kväll, efter ganska många glas vin, kommer de på att de ska tävla om vem som blir gravid först. Regler sätts upp och racet kan börja.

Bara tanken på att tävla om en sådan sak är så absurd att jag nästan slutar läsa. Jag fortsätter ändå, läsningen löper ganska lätt. Tidvis är det underhållande. Vissa karaktärer är roliga och underhållande. För det mesta är det ändå med avsmak jag läser. Det är inte okej att göra parodi på kvinnors längtan efter barn. För i Babyrace blir det en parodi. Ingen av huvudpersonerna vet någonting om hur det är att ha barn, och inte verkar de intresserade av att ta reda på det heller. De vimsar omkring bland söta babykläder och förfasar sig över oljudet som kan komma ur en liten människokropp. Det skulle bli platt fall om det inte var för att boken faktiskt är roligt skriven. Tyvärr är det oftast bifigurerna som är roliga, jag hade gärna tyckt bättre om huvudpersonerna. Bifigurerna lyfter historien och gör att jag läser till slut.

Till saken hör att det här är första delen i Babyrace serien. Kommer jag att läsa del två? Troligtvis.

Tack till Bokfabriken för recensionsexemplaret!