Modernista recensioner

Veckoslutet fortsätter med tema favoritförlag. Jag har två böcker från favoritförlaget Modernista orecenserade, så jag slår ihop dem till ett inlägg. 

Redan på förra årets sida läste jag boken Svarthuset av Peter May. Kriminalkommissarie Fin Mcleod är född och uppvuxen på Isle of Lewis, en liten ö i Yttre Hebriderna. Under 18 år har han försökt lägga sitt förflutna bakom sig genom att leva och bo i Edinburgh. Då ett brutalt mord skakar ön skickas Fin till platsen för att undersöka om det finns någon koppling till ett liknande mord i Edinburgh. Under vistelsen på ön träffar han både vänner och ovänner från skoltiden. Han tvingas inse att såren från barndomen inte är läkta.

Stora delar av boken utspelar sig i dåtid. Jag blir lite trött på de långa kapitlen som inte verkar ha något med själva historien att göra. Dåtiden kommer ikapp nutiden, men för min del kunde kopplingen ha kommit lite fortare. Det som är mest spännande är ändå beskrivningen av vad som hände på ön An Sgeir, en ö dit män gjorde expeditioner varje år. Karga landskap och hårda stormar beskrivs trovärdigt, likaså karaktärerna. Jag hade ändå velat lära känna Fin lite bättre. Att han en dryg månad tidigare förlorat sin 8-åriga son går nästan obemärkt förbi mig. Svarthuset är första delen i en trilogi och jag kommer nog att läsa följande del för att se om man får följa Fin i nutid och lära känna honom lite bättre.

Den andra boken är Ödemark av Yrsa Sigurdadottir. Hennes första bok Eldnatt upplevde jag som tung och svårläst. Jag minns att jag hakade upp mig på alla krångliga isländska namn. I Eldnatt är allt detta som bortblåst. Kanske jag blivit van. Advokaten Thóra anlitas av en bank att utreda om banken har någon laglig rätt att kräva att arbetstagarna upptar jobbet med gruvbygget. Från arbetsplatsen som finns i ett glesbebyggt område på Grönland har tre personer försvunnit. Lokalbefolkningen är övertygade om att det vilar en förbannelse över platsen. En liten delegation från Island reser till Grönland för att reda ut vad som pågår.

Som sagt så gillade jag Ödemark mer än Eldnatt. Visst är historien lite tunn och varför skulle en advokat anlitas för att utreda försvinnanden. Men om man förbiser det så är boken en riktigt läsvärd historia med inblick i de karga förhållandena som råder på Grönland. Karaktärerna är intressanta och en hel del humor har författaren bakat in i historien. Jag kan bra tänka mig att läsa mer av Sigurdadottir.


Tack till Modernista för båda recensionsexemplaren!