Mirakelverkstaden av Valerie Tong Cuong

Det började med att jag skrev ett mejl till Sekwa förlag och bad om att få boken Drömfabriken som recensionsexemplar. Som svar fick jag ett vänligt mejl där jag meddelades att de inte har någon bok med den titeln i sin utgivning. Jag hade naturligtvis menat boken Mirakelverkstaden, men inte dubbelkollat då jag mejlade. Jag skämdes. Den vänliga damen på Sekwa lovade skicka mig boken i alla fall. Hon ville också att jag skulle meddela när jag skrivit om boken. Med det i gott minne mejlade jag Sekwa igen då jag lagt upp mina tankar om boken Fördelarna med en kollaps, för att jag inte skulle glömma att meddela förlaget. Det dröjde inte länge nu heller innan det kom ett vänligt mejl i retur. Ett mejl där det stod att de tror att det är Gilla Böcker som ger ut den boken, inte Sekwa. Skäms-barometern steg till rött igen en gång. Hur kan det vara möjligt att jag klåpar så totalt två gånger i kontakt med samma förlag? Jag tycker att jag brukar ha koll, men nu var jag nog helt ute och seglade. I vilket fall som helst fick jag boken, läste den och efter den här korta inledningen kommer mina tankar om boken Mirakelverkstaden utgiven av Sekwa förlag.

”Det var ett urmakeri här förr, sa han och log. Att få rätsida på saker och ting, laga det mänskliga maskineriet, det är väl lite vår specialitet?”

Så beskriver Jean, verkstadens drivkraft, verksamheten för dem som kommer till verkstaden. Vi möter Mariette, en lärare som drivits nästan till vansinne både i sitt privatliv och i sitt jobb som lärare. Vi möter Millie som överlever en brand och ser en utväg ur sitt ensama liv som inhoppare på olika jobb. Vi möter ex-militären och uteliggaren Mike som efter ett överfall får en glimt av vad livet kan bjuda på då man har tak över huvudet. Jean avslöjar inget om sitt förflutna för de inneboende men vägleder dem och ger dem uppgifter som så småningom gör att de helnar och återfår självförtroendet.

Boken är lättläst och underhållande. Det är en feelgoodroman med en del mörka inslag. Det är ingen spänningsroman men ändå hålls intresset uppe och bladen vänds i rask takt. Allt skrivs inte rakt ut, läsaren får tänka lite själv också och det gillar jag. Franska böcker har en viss rytm och den har också översättaren Sofia Strängberg lyckats återge. En söt liten berättelse att ta med sig upp i soffan.

Nu ska jag mejla Sekwa förlag och tacka för recensionsexemplaret. Håll tummarna för att det ska bli rätt nu.