Kopparbergsvägen 20 av Mathias Rosenlund

Den finlandssvenska bokhösten har inneburit flera läsvärda böcker. Fler än vanligt känns det som. En av dem är Mathias Rosenlunds Kopparbergsvägen 20. Mitt stora problem är -Vad ska jag skriva om boken? För vad skriver man om en bok som handlar om en mans karga vardag. Som skildrar verkligheten rakt och naket, utan sköna omskrivningar. Vem är jag att kritisera?

Mathias Rosenlund skriver om hur det är att vara fattig i dagens samhälle. Om att försöka klara sig ekonomiskt med två barn, sjuk fru och endast korta snuttjobb. Han skriver boken för sin egen skull, ett sätt att överleva vardagen. Kärleken till barnen och oron för dem och deras framtid går som en röd tråd genom boken. Det är tidvis nästan kusligt.

Koppabergsvägen 20 är en rak bok. Jag känner igen mig själv flere gånger i boken. I att pengarna inte räcker till. Ändå har jag och min familj inte varit i ett likadant trångmål som Mathias. Boken är kort, 166 sidor. Boken har ett fint språk trots att den handlar om svåra saker och känslor. Mathias Rosenlund kan uttrycka sig och hans litteraturstudier syns i texten. Jag tycker ändå att det blir lite väl många upprepningar. Samtidigt väntar jag på en glimt av ljus ju längre jag läser. Ända till sista sidan. Vattnet är ändå djupt och mörkt.

En svår bok om en svår verklighet. En bok skriven för att överleva. En tankeväckande bok. Kopparbergsvägen 20.

Tack till Schildts & Söderströms för recensionsexemplaret!