Släcka, larma, rädda i Rosengädda av Emma Hamberg

Det var en liten chock jag fick då jag läste Rosengädda nästa av Emma Hamberg för ganska exakt ett år sedan. Alla excentriska karaktärer förvirrade mig, men samtidigt fascinerades jag av dem. Karaktärerna fastnade hos mig och jag har verkligen väntat på den här boken.

I Larma, släcka, rädda i Rosengädda är det Tessan som är i händelsernas mitt. Hon fick ju som bekant ta över stationshuset i Rosengädda av Jane. Nu håller hon på att renovera det och planerar sin restaurang som hon ska driva där. Hon har sällskap av geten Bella. Samtidigt som hon spacklar och målar provar hon ut recept, det ena godare än det andra. Efter ett möte med byarådet blir det bestämt att brandinspektören Jonny ska hjälpa Tessan att renovera. Jonny är en före detta brandman som inte klarade av fystestet och ny blivit degraderad till inspektör. Han brukar fördriva kvällarna ensam hemma i tv-soffan och titta på delfinfilmer och gråta. Tessan och Jonny utvecklar en vänskap där de båda får vara sig själv utan att behöva skämmas.

Jag vill inte avslöja mer än det av handlingen. Det är lätt att avslöja för mycket. Boken måste upplevas. Känslan är härlig, trivsam. En feelgoodroman av första klass. Jag vill ta mitt pick och pack och flytta till Rosengädda. Där får man vara sig själv, bara man en gång vågar avslöja sanningen. Trots viss dramatik vilar själen då man läser boken. I första boken minns jag att jag till en början hade svårt med karaktärerna, men nu bara älskar jag dem. Jag har väl lärt känna dem nu och trivs tillsammans med dem. Skulle inte vilja vänta ett år till tills nästa del kommer ut. Jag har i alla fall för mig att serien skulle bli en trilogi. En sak är säker; Vi ses igen Rosengädda!

Tack till Piratförlaget för recensionsexemplaret!