1974 av David Peace

Ett recensionsexemplar som har orsakat mig dåligt samvete är boken 1974 av David Peace. Jag fick boken redan i höstas i samband med att den gavs ut. Av någon orsak har den sedan fallit i glömska. Då jag nu för en tid sedan fick hem del två i serien, 1977, kom jag på att del ett ännu är oläst. Men nu har jag läst boken. Bättre sent än aldrig.

Det går ändå ganska trögt för mig och de gånger jag överväger att ge upp är många. Det som stör mig från första sidan är språket. Boken är alltigenom skriven på talspråk, sådant som det var på 1970-talet. Eller som jag efter att ha läst den här boken tror att det var på den tiden. Själv kommer jag inte ihåg så mycket från det årtiondet och härefter är bilden inte riktigt så skön. Det är svordomar, könsord och exkrementer boken igenom.  Det är sprit och slagsmål, mörker och fulhet. Man får verkligen ingen ljus bild av hur det var att leva i England på 1970-talet.

För att nu också säga några ord om handlingen så handlar boken om journalisten Edward Dunford som skriver om mordet på en liten flicka, Clarie som hittats mördad med svanvingar fastsydda på ryggen. Då han börjar gräva i fallet uppdagas hemligheter, i vilka höga tjänstemän verkar vara inblandade. Det blir många slagsmål, blodiga bandage och smutsiga kläder. Jag måste erkänna att jag inte riktigt klarar av att se själva historien genom allt det eländiga och därför kan jag inte heller riktigt hålla reda på karaktärerna. Slutet är obehagligt, riktigt obehagligt. Själva historien är en riktigt okej deckare/mordhistoria och hade boken bara varit skriven med ett uppstädat språk, så hade nog mitt omdöme om boken varit betydligt positivare.

Nu väntar del två på mig i bokhyllan. Jag hoppas innerligt att den inte är skriven med likadant språk, utan att det år 1977 skulle ha skett en revolutionerande förändring i det brittiska samhället. Jag kommer att läsa också den, eftersom den också är ett recensionsexemplar. Det finns ännu en tredje del, 1983 tror jag, kommer på svenska på hösten, få se om jag kommer att läsa den också.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret.