Den första notisen jag såg då jag gick in på facebook i morse var nyheten om att antalet föräldrar som läser högt för sina barn har minskat drastiskt. SvD Kultur skriver idag på sin webbsida att ännu på 1980-talet läste 80% av föräldrarna högt för sina barn. För 10 år sedan var siffran fortfarande 74%. Men förra året störtdök den siffran till 35%. Det är ju verkligen katastrofalt tycker jag. Samtidigt väckte det mig att reflektera över mitt eget högläsande.
När barnen var små läste vi dagligen högt. En tid fick jag inte storebror att sova dagssömn om vi inte läste först. Vi plöjde Emil och Pippi och diverse andra riktigt tjocka böcker. Båda barnen lärde sig läsa innan de fyllt 6 år. Efter det minskade högläsningen verkligen drastiskt. Det gick några år utan att vi läste något alls högt. Nu då dottern går i andra klass har de en kampanj, en kvart om dagen. Den går ut på att man ska läsa högt tillsamman minst 15 minuter om dagen. Hon har ett häfte där vi fyller i vad vi har läst och läraren kollar upp det nu och då. I och med det har vi nu återupptagit högläsningen. Vi lyckas inte få in 15 minuters högläsning riktigt varje dag. Vi försöker, men alltid lyckas det inte. För tillfället håller vi på med första Harry Potter boken, så nu är vi riktigt ivriga att få läsa vidare.
Högläsningsstunden är mysig, det kan ingen förneka. Själv märker jag att jag ibland blir lite irriterad på avbrytningar, då barnen frågar vad något ord betyder. Det skulle man ju inte få bli då det ju är fråga om ord som barnen inte förstår. Högläsning ökar barnens läsförståelse. Läsförståelse är en viktig, ovärderlig komponent i läsandet. Många barn läser på utan att förstå delar av texten de läser, vad den betyder.
Vad beror det då på att föräldrar inte längre läser högt för sina barn? Samhällets stressiga tempo? Till en del tror jag också att det är fråga om föräldrarnas bekvämlighet. Läser man annars inte heller böcker, varför skulle man då läsa för sina barn? På 80-talet hörde det till barnuppfostran att läsa böcker för barnen. Inte är det någon på barnavårdscentralerna som idag frågar föräldrarna om de läser för sina barn. Eller har jag fel?
Den här utvecklingen är riktigt oroväckande. Låt oss bokbloggare föregå med gott exempel. Läs högt för era barn! Säkert gör ni det också. Kanske det bara är jag som har slarvat med den saken...
Jag läser fortfarande högt för mina barn och de är snart 10 och 13. De lärde sig läsa väldigt tidigt och de läser en stund själva efter vår gemensamma högläsningsstund men lusten att lyssna på mig har inte avtagit ännu. Varför vet jag inte men jag tror att det bl.a. beror på att vi läser böcker som är snäppet för svåra för dem att läsa själva. Åtminstone gäller detta mitt yngsta barn. Just nu tycker jag det svåra är att hitta böcker jag gillar. Tycker jag inte om det jag läser somnar jag... Alla boktips mottages därför tacksamt! Mina egna boktips redovisar jag på Högläsningsbloggen.
SvaraRadera