Eldnatt av Yrsa Sigurdadóttir

Eldnatt är den första boken jag läst av en isländsk författare. Jag slås redan i början av de krångliga namnen och fastnar lite onödigt mycket i dem. Visst har jag ju hört isländska namn förut, men jag har inte reagerat på att det är så krångligt att läsa dem. Nåja, det kanske var en onödig bagatell, men det gjorde läsningen långsammare för mig.

Ett gruppboende har brunnit ner för en tid sedan och fem personer dog. Den enda överlevande, en pojke med Downs syndrom, har dömts för mordbrand. Fallet har redan fallit i glömska när advokaten Thora Gudmundsdóttir blir ombedd att åta sig fallet. En dömd pedofil är nämligen övertygad att fel person blivit dömd och åtar sig att betala Thora för att få upp fallet till ny åtalsprövning.

Det är flera trådar som till en början verkar vara helt fristående från varandra. Ändå vävs de ihop helt finurligt i slutet. Boken kunde ha varit lite kortare. Jag blir lite okoncentrerad då det är en hel del onödiga utsvävningar, utläggningar. Det intressanta var att få en inblick i det isländska samhället med bankkrisen i förgrunden. Jag saknade beskrivningarna om naturen, miljön. Jag har en bild av den isländska naturen och hade trott att jag skulle få njuta av de vyerna i boken.

Kommer jag ätt läsa fler böcker av Yrsa Sigurdadóttir? Njäe, det är lite tveksamt. Man ska aldrig säga aldrig, men just nu är jag mätt.


Recensionsexemplar från Modernista förlag. Tack!